Markus Andersson

Löpning - Snabbdistans - 2009-06-18 (torsdag) 00:35:46

 Kalmar Midsommarlopp (2009)

 Visa tävlingens diskussion
 Visa fler tävlingsberättelser och resultat för det här loppet/tävlingen

Kalmar Midsommarlopp. Öppnade ganska hårt (3:26, 3:18, 3:27), men pga mat kvar i magen fick jag håll efter 3km. Höll farten någon km till (3:30), men tappade sen motivationen och sänkte farten till tröskelfart. Då hållet aldrig släppte blev det tröskel ända in i mål (3:40, 43, 44, 45, 37, 35) med allt lägre ansträngning som följd. Frustrerande att springa imål på en tid inte allt för långt ifrån personbästa och känna att man hade sååå mycket mer att ge.

Sträcka:
10 km
Hastighet:
16,78 km/h
Tempo:
03:35 min/km

Kommentarer på det här träningspasset:


Det var synd! Det syntes på dig på upploppet att du var besviken, du sprang med ett uppgivet löpsteg. Men varför gör du en sån nybörjartabbe och äter för tätt inpå en tävling?
2009-06-19


Kl. 14.30 (4,5h innan loppet) åt jag lite smörgåsar och kokta rädisor. Hade snarare förväntat mig att behöva fylla på med någon apelsin innan jag åkte hemmifrån vid 17-tiden, men jag var ju fasen fortfarande MÄTT då, och inte ens vid starten kl. 19 hade maten sjunkit undan. Kokta rädisor verkar vara att rekomendera till bantare, hehe...
2009-06-19


Om du åt så långt innan så tror jag knappast det var det som var orsaken. Trist att det inte verkar funka på tävling för dig. Men jag förstår inte hur du resonerar när du säger att du hade sååå mycket mer att ge. Varför gjorde du inte det då? I min värld så är man aldrig bättre än ens resultat visar. trots allt förmådde du ditt huvud inte dina ben att springa fortare alltså hade du inte mer att ge. Det var trots allt tävling, eller hur?
2009-06-20


Nja, jag får aldrig håll normalt sett, och normalt sett springer jag också ALLTID med tom mage. De enstaka gånger jag fått håll de senaste åren har det alltid varit med mat i magen, så det är ingen tvekam om sambandet. Ej heller någon tvekan om jag hade mat kvar eller inte i torsdags, det kände jag ju tydligt att jag hade på uppvärmningen. Anledningen till att jag inte sprang fortare, "om jag nu kunde det", var att det gjorde ont i magen, och om jag jag tog det lite lugnare minskade smärtan. Trodde först att det skulle släppa så jag kunde öka igen, men det gjorde det aldrig. Sen när jag tagit det lungt i flera km börjar sluttiden ändå bli tillräckligt medelmåttig för att det inte ska finnas något att kämpa för.
2009-06-20



Skicka en kommentar på träningspasset: