Sara Molin

Triathlon - 2015-08-15 (lördag) 12:57:02

 Ironman Kalmar Sweden (2015)

 Visa tävlingens diskussion
 Visa fler tävlingsberättelser och resultat för det här loppet/tävlingen

Ironman Kalmar Sweden. Min andra Ironman och jag kom till Kalmar lugn och med hyfsat självförtroende. Har jobbat väldigt mycket med löpningen under året och hoppades givetvis på en förbättring där, medan sim och cykel var ungefär på samma nivå som förra året. Race day var solig och varm och blåsig, vilket skulle visa sig...

Simning - 01:45:43
Simmade strax under 1:30 förra året och trodde jag hade kapacitet för ungefär samma i år, men förra året var Östersjön kav lugn. I år gick vågorna höga i Kalmarsund, så jag kände direkt att här går inte att jämföra några tider. Startade iaf med 1:30-gruppen och själva simningen kändes helt okej, men jag hade oerhört svårt med navigeringen. Vågorna döljde bojarna och jag som är en ganska svag simmare drev långt åt fel håll flera gånger, så jag fick ägna mycket tid åt att räta upp och simma tillbaka mot vågorna för att kunna runda bojarna rätt. Annars hade jag inga problem med simningen så sätt och vågorna bekymrade mig inte så mycket mer än att det tog lång tid. Misstänkte när jag simmade upp genom kanalen att jag närmade mig 1:45 och det stämde ju väldigt bra...

T1 - 00:04:08
Tog lite lyxtid att torka mig etc men i övrigt okomplicerat. Blev lite peppad av att det var flera hundra cyklar kvar i växlingsområdet, så jag var inte alls sist iaf, fattade först senare hur kämpigt många haft det i vattnet...

Cykel - 06:22:04
Hård ostlig vind av motvind över Ölandsbron, jag tog det lugnt för att inte börja med mjölksyra samt att kunna hålla lucka trots att det var trångt. Gav ett snitt på 23 km/h första milen, vilket var lite stressande, men sen tryckte jag på mer. Kändes som jag cyklade om ett par hundra, klarade kantvinden bra jämfört med många andra som såg ut att ha det väldigt kämpigt. Fick upp snittet till strax under 29 men mer mäktade jag tydligtvis inte med. Efter ca 155-160 km fick jag en jäklig kramp i insida lår båda benet och tappade fart sista milen till typ 25 fast jag kämpade vad jag hade. I totalt en några minuter långsammare cykel än förra året, men givet omständigheterna så rankar jag nog dem ungefär lika prestationsmässigt. Måste träna mer cykel, vet ju att jag kan snabbare!

T2 - 00:08:21
Jag har klarat mig från negativa tankar under båda mina Ironman, men under T2 blev jag rädd på riktigt. Gick av cykeln och kunde inte stödja på höger fot! Hade känt lätt smärta i foten under cyklingen men inte så mycket att jag ägnat det någon speciell tanke, men när jag gick av cykeln gjorde det fruktansvärt ont. Jag är inte den som ger upp men här tänkte jag på riktigt om det över huvudet skulle gå att fortsätta 42 km på en fot?! Linkade långsamt genom växlingsområdet, gick på toaletten och satte mig i växlingstältet och masserade foten en stund. Kunde inte se något konstigt på det, inga märken eller svullnader. Tog på mig nya strumpor och löparskorna och gav mig ut på löpningen för att se hur det skulle kännas. Min långsammaste transition ever, men hade inte mycket val.

Löpning - 04:36:46
Mötte mamma, Juni och Greta direkt utanför växlingsområdet. Fick pepp, ilket var precis vad jag behövde med den onda foten, och började springa. Det gjorde ont, riktigt ont, men det gick att springa. En sak man lär sig inom uthållighetsidrott är att mycket lite är konstant, tex smärta, som kan komma och gå på det mest oväntade sätt. Efter härliga Kalmar centrum och ca 3 km var foten helt okej igen och gjorde inte ont mer under loppet! Benen var lätta och fina, kändes som jag flög fram på lätta ben. Hade bestämt mig för att springa mellan alla langningsstationer (2 km) och sen gå ca 50 meter vid varje lagning för att få i mig vätska och energi. Var bra mentalt också att "bara" behöva springa 2 km innan lite vila. Höll god fart och passerade första milen under timmen, kramade mamma och barnen i Kalmar centrum efter 14 km och njöt! Även mil nummer 2 gick strax under timmen och jag kände mig väldigt positiv. På väg in till stan efter att ha fått andra varvbandet oh ca 26-27 km så får jag helt galen kramp i ena låret. Var inte tal om att springa vidare, fick stanna och skrika rakt ut så ont gjorde det. Försökte stretcha emot vilket gav resultatet att motstående muskel började krampa istället. Helvetes! Gick kanske 20-30 meter och började sen springa igen, men tyvärr betydligt mer stelbent vilket också märktes på tempot. Passerade med glädje målet för sista gången och ut på sista varvet glad men lite orolig och smärtande, nu blev varje "bara 2 km" väääldigt lång, men jag höll i. Sprang fram till varje "water"-skylt och började springa vid sista soptunnan, som jag gjort under varv 1 och 2. Kroppen skrek efter att få gå, men jag intalade mig att det är inte roligare, det går bara långsammare. Bättre att komma i mål. Bara nästa depå... och nästa... osv. Fick kramp igen några gånger, behövde linka skrikande några meter tills det hjälpligt gick att springa igen men kilometertiderna var över 7 nu. Hade fokuserat väldigt lite på klocka/totaltid men insåg med 4 km kvar att om jag klarade sista 4 km på 35 (!!) minuter skulle jag klara mig under 13 timmar. Plättlätt alla dagar i veckan. Inte plättlätt när man har kramp i båda benen och det är 4 sista km på en Ironman... Sprang förbi de sista två vätskestationerna för att spara tid och kom in under 13 timmar med knappt 3 minuters marginal - nytt PB med knappt en halvtimme! Glad, nöjd, stolt Ironman-finisher igen! Allra allra mest nöjd med löpningen som gick hela 52 minuter snabbare än förra året och att jag inte behövde gå någonting (av trötthet etc) utom det planerade för energi och några korta passusar för krampen.

Möttes upp av mamma och barnen vid mål och var trött och frös och ville bara hem. Gick rakt igenom Athletes garden och fick hjälp till bilen med alla saker. Benen var helt förstörda, ffa vaderna som gjorde galet ont. Mamma svängde in om en pizzeria och köpte en capricossa med extra fyllning och bad dem slica upp den direkt. Åt ur kartongen i bilen, var det godaste jag ätit på år och dar. Hem till campingen och duschade med hjälp av Juni innan jag åt lite till och gick och lade mig. Nöjd och trött och väldigt mätt på Ironman. Nästa år blir det mer träning och satsning på andra distanser så kommer jag tillbaka på fulldistans 2017!

Kommentarer på det här träningspasset:


Grattis och mycket bra gjort! Det är till att ha tjockt pannben förstår jag!! :-)
2015-08-16


Grattis igen!! Så härlig berättelse även om det gjorde ont att läsa vissa stycken! :)
2015-08-16


Jag är verkligen imponerad Sara!!!
2015-08-17


Härligt jobbat Sara och grattis till nytt PB!
2015-08-17


Grymt jobbat Sara! Tror jag såg dig i tältet efter simning. :) Kör du nästa år igen eller blir det nåt annat?
2015-08-18


Jag satsar på att bli snabbare på HIM/medeldistans nästa år Gitte! Kommer åka till Kalmar för att hejja på maken som ska göra sin första ironman då. Ska bli roligat med annat fokus än långdistans ett år, egentligen är HIM min favoritdistans. :-) Och du?
2015-08-18


Kul!! Jag ska försöka träna ordentligt till nästa gång.. Varit så omotiverad året som gått och strötränat så det var ju inte så oväntat att det gick en kvart sämre i år för mig. Så jag kör Kalmar en gång till.... min kille blev åxå hooked och vill även han åka ner igen... :-)
2015-08-19


PS. du är en toppen inspiratör!!
2015-08-19



Skicka en kommentar på träningspasset: