Eftersom jag var fruktansvärt trött efter Vårruset i måndags tog jag en extra vilodag igår, och körde intervallerna idag istället. Det var ett genidrag för idag vad det drag under galoscherna igen.
Jag körde på känsla, och bortsett från att jag tappade koncentrationen lite på mitten så det gick lite för fort så gick det kanonbra. Just de snabbare intervallerna, när tempot kröp ner på 4:40 eller därikring så mådde jag lite illa faktiskt. Oskönt, men det gick över fort när jag taggade ner lite.
Träffade faktiskt två löpare på Spånga IP också, himla trevliga och vänliga. Den ene skulle köra duathlon i helgen, och får jag vara så frisk och stark att jag pallar det vid 72 års ålder är jag fantastiskt nöjd. Den andre löparen har jag sprungit med och att jag inte kommer på namnet retar mig något så förgrömmat!
Jag och mitt jäkla teflonminne...
Imorgon, om allt fungerar som det ska kör jag det pass som jag skulle kört idag, 10km lugn distans. Det blir nog bra det här
Jag känner mig stark och väldigt pigg faktiskt, lustigt med tanke på hur bra jag sprang på Varvet. En viss seghet och trötthet i kroppen hade jag förväntat mig, men det enda jag lider av är träningsvärk från armhävningarna igår
Jag roade mig med att leka med statistiken lite, det är alltid kul att drömma lite.
Matade McMillans kalkylator med senaste halvmaratiden, mest på skoj, och då spottade den ur sig att jag borde vara god för 5km på 27:25 (IRL: 28:04 men det var andra halvan av en milrunda) och 10km på 56:57 (IRL: 56:01).
Det roliga, tyckte jag i alla fall, var att jag inte tränar för de distanserna. Jag tränar för betydligt längre distanser, och kunde förstås inte låta bli att snegla på var kalkylatorn ansåg om Marathon (4:27:12 minsann, det vore inte så illa faktiskt men kapa 33minuter på maran?) och om distansen jag drömmer om att klara, 100km: 13h 01min 05
Nu sätter jag inte så mycket lit till automatiska uträkningar, de är roliga men tar inte hänsyn till väder och vind, eller andra oförutsedda händelser. De ger möjligen en vink om vad som skulle kunna hända om allt klaffar, om allt verkligen flyter som man tänkt sig.
Men hur ofta gör det verkligen det?
Nå, jag fortsätter som jag gjort hittills, det verkar ju fungera riktigt bra och jobbar på att lära känna kroppen. Lära mig hur det känns när jag närmar mig gränsen för min förmåga, fortsätta lära mig känna igen kroppens olika signaler och tolka vilka jag kan strunta högaktningsfullt i och vilka jag måste respektera om jag vill komma runt.
Stackars mina A5:or, de blir nog aldrig vad de varit efter GöteborgsVarvet. Men jag älskar dem ändå, det är löpglädje i dem. Jag har försökt tvätta av dem men vissa fläckar går nog aldrig bort
Det var i alla fall väldigt roligt att springa i dem, jag sprang rakt igenom vattenpussarna utan att bli tung och våt om fötterna - det finns ju ingen stoppning eller överflödigt material som kan suga upp vattnet!
På mässan köpte jag en jättefin ny jacka, Dobsom förstås, som sitter mycket bättre en de segel jag hade innan. Jag är så himla nöjd med den, den var jätteskön. Den ser jag fram emot att springa i.
Det enda jag lider av idag är bilresan, ush så tröttsamt det är att åka bil. Jag har ingen träningsvärk, vilket jag nästan förväntat mig. Det hör inte till vanligheterna att jag håller 6-minuterstempo i 2 timmar.
På morgonen drack jag en rejäl dos resorb för vätskebalansens skull. I fållan hade jag en flaska vatten som jag blötte ner mig med, lite drack jag väl också men det mesta använde jag på utsidan för att hålla mig sval. När jag startade 15:01 (startgrupp 16) drog det in moln och inte långt efter starten kom det en hagelskur så det saknades inte fukt i alla fall. Så på det hela taget blev jag aldrig riktigt varm eller riskerade överhettning.
Det är lite kul med statistik.
5km 29:19 (5:52 min/km på sträckan) placering 6239
10km 58:34 (5:52 min/km på sträckan) placering 5639
15km 1:29:02 (6:06 min/km på sträckan) placering 5419
20km 2:00:38 (6:20 min/km på sträckan) placering 5119
mål 2:06:58 (5:47 min/km på sträckan) placering 5100
Det bästa jag åstadkommit tidigare i placeringsväg är 7000-nånting, så det här var på alla sätt ett bra lopp tycker jag. Hamnade på plats 819 i min åldersgrupp, det är också rekord.
På Hisingen var det platt och dötråkigt, där hade jag en del att göra med att inte bli lat men lite väl tappade jag lite. Kom över Götaälvsbron, redan där började det tjockna på lite och jag fick börja kryssa men den riktiga köbildningen började lite senare, på Östra Hamngatan.
Runt Poseidon på Avenyn gick det väl hyfsat att komma fram men hela Vasagatan fram var en enda lång kö av utmattade människor som inte orkade varken ta sig fram i mer än styrfart eller maka sig åt sidan.
Det var inte förrän man var nästan framme vid Slottskogsvallen igen som det blev brett nog för att springa på lite igen. Hade snittpuls 83% av max, men sånt brydde jag mig inte om medan jag sprang. Det enda jag brydde mig om då var hur det kändes.
För mig fungerar det utmärkt att springa på känsla, fortfarande. Inget siffernördande förrän jag kommer hem med andra ord. Jag älskar ju statistiken, men under pågående lopp ska jag inte bry mig. Det är då det går bäst verkar det som.
Det känns så coolt att jag kanske låst upp modellen för hur jag ska utnyttja min potential på bästa sätt faktiskt, jag kan ha hittat hur jag ska göra.
För min del gäller det helt enkelt att släppa klockan, släppa pulsfixeringen och lyssna på vad kroppen säger. Det har jag varit inne på förut, men att kunna göra det på tävling - på beställning som jag gjorde den här gången - känns lite unikt och härligt.
Vilket varv
Det är inte alltid man får persa med 10 minuter, men jag kände mig starkare än så idag. Det som höll mig tillbaka idag var inte värmen, den kan jag hantera när det inte blir värre än 24-25 grader. Nej, det var proppen vid avenyn, proppen av gående, som stal åtminstone 2-3 minuter sista 5km där jag hade tänkt göra en fartökning.
Det är lite irriterande att gå i mål med krafter kvar, samtidigt fick jag det besked jag ville ha med råge. Det är svårt att vara riktigt sur då. Ju mer jag tänker på det inser jag att jag är rätt nöjd ändå
Jag har fortfarande inte sprungit ett dåligt pass i A5:orna
Jag får sova på saken så blir jag säkert helnöjd, skulle jag tro.
Vilodag, säger schemat. Vi får väl se det. Det regnar ute, och då brukar det vara helt fantastiskt att springa. Så vi får väl se. Sprang 118km förra veckan så jag borde väl egentligen följa schemat och vila. Men det regnar ju nu, och tittar man i långtidsprognosen kommer det att bli sol och värme framöver... hm...
Egentligen ska den här veckan bara bjuda på ett litet pass, 10km och ett i helgen (Göteborgsvarvet), så det ska verkligen vara lite träning den här veckan.
Frågan är om omgivningen står ut med mig då?
