3-4 gånger sin egen vikt i varje steg...
2010-02-08 17:08.
Det är vad man påstås väga i landningsögonblicket när man springer. Hur sant det är vet jag inte, men för skojs skull gjorde jag en liten matematisk krumbukt:
På 6-timmars kom jag 47km (något längre, men jag ids inte med decimaler). Om varje steg jag tog var en halvmeter långt (och jag betvivlar att det ens rörde sig om så mycket egentligen) bör jag med andra ord tagit 94 000 steg. Jag väger f n 65kg, vilket blir 195-260kg i landningsögonblicket.
195*94 000= 18 330 000
260*94 000= 24 440 000
Jag är inte förvånad över att knäna hotar att veckla ihop sig lite hux flux emellanåt och att lårmusklerna känns möra. Det är jag förvånad över är att jag faktiskt planerar att göra om det
Det är roligare att sitta och räkna på sådana saker än att faktiskt resa sig upp och göra något aktivt med benen, som bestiga trappor och andra sådana svåra grejer. Det är för övrigt värre att gå nerför än uppför en trappa och nerförsbackar är livsfarliga. Gravitationen är elak och mina ben trötta
4 kommentarer
Lägg till kommentar
Sex timmars eufori
2010-02-06 20:18.
Första 3 timmarna höll vi stenjämnt tempo, 1:20 per varv (ca 6:53/km). Efter vändningen sänkte jag tempot till 1:30 per varv och nöjde mig med att myslöpa, småprata och bara trivas. Jag var så hejdlöst nöjd med de första 3 timmarna att jag bara ville lufsa runt och trivas och njuta av att det gick så bra, och då bara fortsatte det gå bra. Pausade lite då och då, gick lite när jag ville och älskade varenda sekund. När jag passerade maran på 5h12 kunde jag inte sluta le, och resten av loppet var jag bara stenlycklig och struntade i tempo och sånt. Jag bara njöt. Vid 44km visste jag att jag knäckt personbästa på 6H också så då blev jag smått euforisk. Det har inte riktigt lagt sig än, jag är fortfarande ruggigt glad! Det här var mys!
Det var spännande att följa eliten också, Jonas Buud sprang ohotad och vindsnabbt som de flesta visste att han skulle göra. Han nådde nästan 9 mil, en ohyggligt lång distans om man börjar fundera på det. I alla fall om den ska tillryggaläggas på 6 timmar. Mycket inspirerande att se. Det blev svenskt rekord på damsidan också, en betydligt mer rafflande duell - tjejerna stred hela vägen till målskottet! Jäklar så de kan springa, topplöparna. Det är ju inte utan att man blir inspirerad och lyfter sig i håret lite under sådana omständigheter, eller hur?
16 kommentarer
Lägg till kommentar
Packar inför sextimmars
2010-02-04 20:08.
Ladda mp3:an med mer musik, kontrollera att skorna har rätt inlägg, packa ner sådant som compeed och annat nyttigt, packa löparkläder, vanliga ombyten och kontrollera att allt är nerpackat. Flytta väskan, kontrollera att den är stängd. Öppna väskan och kontrollera att allt är packat. Stänga och ställa undan väskan igen. Komma på att strumpor inte är nerpackade. Bli nervös för att något mer blivit bortglömt. Börjar om från början med packningen.
7 kommentarer
Lägg till kommentar
Testade formen lite försiktigt
2010-02-02 20:16.
Trampade en timma och höll noga koll på hur pulsen kändes, hur kroppen kändes och framför allt hur det kändes några minuter efter att jag slutade cykla. Pulsen sjönk snabbt, jag var inte alls lika svettig som vanligt och jag kände mig fräsch och pigg i benen. Det känns bra med andra ord, jag behöver nog inte oroa mig, så imorgon lär det bli löpning.
Hostan är borta, halsen är inte öm längre och bonusen är att alla muskelknutar är borta, vaderna är inte längre trötta och musklerna i höfter och rumpa känns inte som om någon stått och trampat på dem med spikskor längre - kan kroppen ha försökt tala om något för mig och jag lyssnade i tid den här gången månne?
0 kommentarer
Lägg till kommentar
Chansar inte
2010-02-01 10:28.
I helgen skulle jag ha sprungit två långpass, men när jag vaknade kände jag mig inte 100%. Öm i halsen, lite snorig och trött. I vanliga fall hade jag kanske inte ens noterat det, men nu var det väldigt länge sedan jag var sjuk och det börjar dra ihop sig till tävling. Då är det dumt att chansa, så jag ställde in långpassen och lät kroppen vila. Förmodligen var det rätt sak att göra, fast nu har jag hamnat ur rytm med träningsschemat. Förhoppningsvis är det väl bara att haka på där schemat är och ignorera de missade passen - jag har ändå inte tid att ta igen dem - men det sätter ju lite myror i huvudet också. Det är inte lika lätt att göra något åt.
6 kommentarer
Lägg till kommentar
