Men det gör egentligen ingenting, snyggare i protokollet med en tid under 6:30 men en minut på det är ändå en respektabel tid. Vasaloppet Öppet Spår 2013 ses av en del som ett år med svåra förutsättningar, någon minusgrad i starten och sedan stigande plusgrader längs vägen. Jag kom iväg en minut över sju och var bland de första i backen och det sparar tid. Men visst ångrade jag att jag inte hade en burkvalla klister mig mig med facit i hand.
Träningen inför har gått bra och enligt plan, kanske har jag fokuserat för mycket på stakningsteknik och styrka, borde lagt mer tid på diagonalträning uppför. Samlade på mig 58 mil på skidor och rullskidor och kompletterat med trailer/spinnig hade jag en bra grund.
Målet är att ha kul och de första 50 km njöt jag, kände mig stark och snabb - stakade i ett tåg av riktiga skidåkare och min puls låg nånstans på 70% av HRMax - ett tag trodde jag att en tid under sex timmar kunde bli verklighet. Men... Jag körde nog för hårt i början men hela idén är ju att testa sig själv till det yttersta
Aldrig är det så svart som när kroppen skriker nej och energin inte går att omsätta i kraft, jag tog mig ändå framåt men det smärtade i varje staktag... Då var jag säker på att jag aldrig kommer att åka igen, idag är det såklart en annan ton.
Efter detta kommer jag alltid ha med mig en burk klistervalla om det blir runt nollan. Mina självvallade skidor hade grymt glid och grymt fäste tills dess värmen kom. Då räckte inte grenspecifika muskler till ( armar och axlar). 600 personer passerade mig från Risberg och framåt, jag åkte själv långa sträckor; för långsam för de snabba och för snabb för de långsamma... Men att glida in i Mora där solen sken och inse att tiden skulle hamna nånstans runt sex och en halv timme och på det bli påhejad av min härliga Maria. Grymt!
06:31:09 en tid som jag kan nämna högt bland mina elitmotionerande kompisar. Det är så jävla kul att prestera. Jag skiter i den där minuten på fel sida halvtimmen.
Tider:
Mellantider
Split Klockan Tid Sträcktid min/ km km/h
Smågan 07:48:19 00:46:58 46:59 04:17 14.05
Mångsbodarna 08:36:43 01:35:22 48:24 03:44 16.11
Risberg 09:19:42 02:18:21 42:59 03:55 15.36
Evertsberg 10:15:54 03:14:32 56:11 04:41 12.81
Oxberg 11:16:16 04:14:55 01:00:23 04:02 14.91
Hökberg 12:04:15 05:02:54 47:59 05:20 11.25
Eldris 12:53:57 05:52:35 49:41 04:59 12.08
Mål 13:32:31 06:31:09 38:34 04:18 14.00
Riktigt nöjd med att rulla in i Motala på 8:04, inget snack om det med tanke på det bedrövliga vädret. Men så här efteråt, benen snurrade på och vi elva som var starka nog att dra runt. Så många om och men... Det viktigaste jag har med mig är i alla fall att jag kunde njuta mycket stora delar av loppet såtillvida att jag var stark nog. Jag susade fram som en del av en större massa som rörde sig med perfektion - cykling är vackert när en belgisk kedja susar fram. jag såg ut över vidderna och i minnet tillbaka på de fruktansvärda VO2Maxpassen på tisdagskvällarna på trainern. Fyra fyror som så småningom blev sex fyror, hur jag på darriga ben efter en timmes köttkörning staplade upp till köket för att dra i mig en proteindrink. Varje tisdagskväll från november till mars. Det är klart att det gav resultat.
Torsdagskvällarnas fem åttor och tröskelträning var lite behagligare men lika tradiga. Vårens stress över att träna träna träna...
Försäsong (november till mars)
Tre trainerpass i veckan: 47 pass och 52 timmar
Distanspass regelbundet under vintern med ökning från april och framåt: 56 pass och 118 timmar, distans på 353 mil.
Besök i Velodromen i Falun med Subborna - grymt kul
Vi började cykla tillsammans med Sub8:30 på allvar i april och det märktes tidigt att vi var starka, snacket om Sub8 dök regelbundet upp. Det är svårt om ingen har cyklat i de hastigheterna tidigare att bedöma om det är görligt.
Genrep på Roslagsvåren där vi snittade snabbt och snyggt, vi var nära!
Bra sällskap att träna tillsammans med, vi bodde i en 300 kvm lägenhet i Motala och startade vid 10 på morgonen. Det är melodin. När det ösregnade på morgonen och var åtta grader trodde vi inte att det var sant...
Det visar sig bli en av de tuffaste Vätternrundorna över tiden, 23 000 anmälda och 18 000 till start. Bröt gjorde rekordmånga 2 200...
Placering: 278 av 18 000 startande, skön känsla att vara bland de 300 snabbaste
Vi tog oss ur detta och in i mål trots ösregn i många många mil...
Har beställt ett diplom, det är första gången. Fyra minuter till Sub8, de andra har redan bestämt sig - laget är format och lägenheten bokad.
Spenderade en timme för sk dubbeltest på Sport Support Center, Djurgården. Det var en födelsedagspresent till Maria som jag naturligtvis helt otvunget hängde med på.
Maria sprang på löpband och jag satt på Ergometercykel. Dubbeltest innebär Maxpulstest och Mjölksyratröskel, i samband med tester får man analys och träningsrådgivning med rekommenderade pulszoner för att förbättra sin prestation.
På Ergometercykeln fick jag trampa i fyraminutersintervaller med start på 140W och hög kadens. Vart fjärde minut höjdes med 40 W och jag stacks i fingret för att mäta laktat (mjölksyranivå) efter varje intervall. Efter fem intervaller och fingerstick räckte det med mätningar. Sedan var det dags för maxpulstest. Utgångsläget var då återigen 140 W fast med 40W höjningar var 30:e sekund... Höll genomgående hög kadens då jag vet att man nyper fast direkt om kadensen blir för låg. Kämpade och pressade mig till 324 watts motstånd innan jag inte kom längre.
Maxpulsen på 185 var klar, intressant att jag även uppskattat min maxpuls till denna även tidigare. Känslan efter att ha "kört in i väggen" är ändå att jag borde ha kunnat ta i lite till
Mitt VO2max är på 62.3 ml/kg/min men testerna visar att jag drar på mig mjölksyra relativt snabbt vilket beror på att jag kör korta intensiva pass (vinterhalvår, småbarnsförälder) och fick med mig träningsrådgivning med pulszoner: Lågintensiv träning 125-145 i puls, pass som är längre än 75 minuter syfte att förbättra fettförbrännings förmåga lokalt i muskelcellen. Blir naturligtvis fler sådana pass när cykelvädret kommer.
Mina pulszoner
Lågintensiv träning 125-145 (67%-78%) i puls, pass längre än 75 minuter syfte att förbättra fettförbrännings förmåga lokalt i muskelcellen.
Mellan intensiv 145-158 (78%-85%) i puls, pass som är kortare än 60 minuter.
Hög intensiv träning 158-max (85%-100%) som intervaller syfte att höja syreupptagningsförmågan.
Allmän bedömning
- Bra resultat för syreupptaget som är ett mått på central kapacitet, hjärta och lungor och som tränas upp med intervaller i högintensiv zon. Mjölksyra värdena på de olika belastningarna visar din uthållighet, din lokala förmåga i muskeln att ta hand om syret. Finns det för lite syre använder kroppen glykogen (socker) att brinna med och då bildas mjölksyra. Finns det tillräckligt med syre så använder cellen fett och då bildas mindre mjölksyra. Det är med andra ord ett bra mått på uthållighets förmåga.
- Försök under ett tag ligga på lågintensivzon och träna längre pass så att du skjuter på mjölksyretröskeln. Det fort med mjölksyran och du bör därför träna en del lågintensivt nu. Gör inget om du ligger lägre i puls i den lågintensiva zonen ett tag när du kör långpass för att orka med dem utan att bli för trött. Man vill få in ett längre spann mellan låg och mellanintensivazonen så inte mjölksyran kommer så fort. Det beror troligen på träningen som du idag genomför med kortare hårdare pass.
Kul och bra pepp inför försommarens mål att köra Vättern med Sub8.5
Vikt 69.5 kg
Maxpuls: 185
Vilopuls: 53 (ca)
VO2max: 62.3 ml/kg/min
Tröskelpuls: 158 (där musklerna producerar mer mjölksyra än vad kroppen hinner ta hand om)
Det är en bra september, trots cykelpendling i regn och att fincyklingsvädret sakta är på väg bort så lyckas jag lägga bud på ett par Fulcrum Racing 3 på Tradera. Det går någon vecka och jag glömmer bort mitt bud och när det kommer en postavi så sker en del detektivarbete och det visar sig att jag lyckats lägga beslag på ett par R3 för (håll i er) 680 :-, nypris i handeln är ca 4 000!
Vad tänkte jag då? jo jag letade egentligen efter en ny skaljacka på Tradera men såg naturligtvis cykelgrejor; ett par nya hjul till racern och vips skulle jag kunna uppgradera crossen med ett par R5, riktigt fina hjul för cykelpendling och vintern distanspass. Ja jag siktar alltså på att klämma ett distanspass i veckan under hela vintern, tom vinterskor är införskaffade så ribban ligger högt. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att det kunde ske till det priset bara.
Lite läsning på internet om kassettbyten och inlånande av kassettavdragare och kedjepiska av Micke (han har ju allt, svärfar cykelmek och fd cykelbutiksägare). Passade även på att skifta däcken från fram till bak för att utjämna slitningen. Det är roligt att våga plocka isär cyklar, med intresset kommer en nyvunnen kompetens kring komponenters uppbyggnad och skötsel.
Det var kul igårkväll, Micke kom över till garaget och vi hjälptes åt med kassetter och växlar. Christer och Olle klev över gatan i extatiska steg när de såg att det lös i garaget och vi stod med cyklar och mekställ... Mycket ivriga diskussioner om komponenter och uppgraderingar, Sub8 (Olle), 9 (jag) och 11 (Christer) grupper på nästa års Vätternrunda. Kommer vi att palla? det går alltid att byta upp och ned i grupper osv Vilka grannar! Myspys i vintermörkret, det är bra kul med cykel.
Sommaren och den härliga cykling som jag ägnat mig åt tog ände med förskräckelse. Ett pass på 61 km från Sveg till Hede, en pigg kropp och ett pass där jag inte tog i utöver det vanliga. Ett regn på kanske 40 minuter och en nedkylning men inte alls som den under Roslagsvåren. När jag kom fram däremot segnade jag ned helt. Läskigt och ett par timmar senare låg jag i fyrtiogradersfeber och sprängande huvudvärk. Dygnen gick, samma huvudvärk och höga feber... Vi var oroliga jag och Maria... Kontakt med sjukvården och slutsatsen Influensa. Fyra dygn i Hede utan att ha varit utanför dörren och i Stockholm fortsätter det, på åttonde dygnet blir jag inlagd på SÖS infektionsklinik med intravenöst dropp och antibiotika - dubbelsidig lunginflammation. Skönt att äntligen veta vad det är. Läkaren kan inte förklara hur jag kan få detta under en period där jag är extremt vältränad. Konstigt är det.
Deppigt blir det att höra läkarens utsikter; att jag kommer att vara väldigt fysyskt trött, att återuppbyggnaden av konditionen kommer att ta lång tid och att jag inte kommer att känna igen min kropp på många många veckor...
Får höja blicken och se fram mot den planerade resan till Köpenhamns VM, tills dess lite rehab träning kanske med promenader till en början. Helt plötsligt längtar jag bara efter att få sätta mig på cykeln och rulla lite...
