19 maj kl 05:00 Puerto Del Carmen, Lanzarote: larmet går. Idag ska Ironman Lanzarote avklaras.
Men först backar vi bandet.
Anlände på morgonen den 17 maj efter en lång resa som innebar flyg till Madrid, vidare till Gran Canaria för övernattning och sedan tidigt flyg till Lanzarote. Varför går det inga direktflyg till Lanza från Stockholm i maj? Alla flyg slutar att gå vid slutet av april. Ja, ja, framme till slut för att upptäcka att hotellet inte öppnar förrns kl 9 så får sitta utanför och vänta men passar då på att läsa lite av allt utskrivet material om tävlingen.
Iväg till Club La Santa för incheckning och där möter jag även upp med två grymma triatleter från TSOK, Pelle och Kristoffer, som jag sedan hänger med under tiden på Lanza.
Tillbaka på morgonen den 19 maj.
Kvällen innan hade jag radat upp all utrustning i soffan så det var bara att klä på sig race suit och överdragskläder samt packa ner allt inför simningen i warm up bag.
Frukost fick bestå av macka, yoghurt med müssli, banan och enervit carbo load "jelly".
Hotellet som jag valt låg väldigt bra till, ca 1 km med nedförsbacke till starten. Var klar med allt kl 05:30 så då begav jag mig av och var framme kvart i sex. Gott om tid till starten kl sju. Kittade upp cykel med flaskor, dator, gels och bars samt pumpade upp däcken (med en pump jag lyckades låna) och dubbelkollade alla muttrar och skruvar satt som de skulle (hade åkt viss del av banan i bil dagen innan och insåg att risk att cykeln skulle "skaka sönder" fanns).
På väg mot simstarten mötte jag Pelle som precis anlänt för att kitta cykeln. Vår lilla svensktrupp anslöt vid uppgången från stranden där det var våtdräkt på. Hade även lärt mig från föregående år att ha med vasselin för att smörja nacken samt öronproppar för att slippa skaka ut vattnet väl på cykeln. Tiden gick och 06:45 lyckades vi ta oss ner på stranden för en liten snabb uppvärmning i vattnet. Havet låg riktigt stilla och vattnet var väldigt klart. Jag hade tänkt ställa mig längst till höger i sub 65 gruppen (tre grupper: elit, sub 65 min och de över 65 min) för att få yttervarv för att slippa "slåss" men blev inföst längst till vänster istället utan någon som helst möjlighet att röra mig ut på högerflanken. Minuterna gick snabbt och inom kort signalerades 1 minut kvar. Den där jobbiga minuten innan allt startar och det knyter sig lite i magen, de där som sen släpper på en gång när starten gått.
Tuuuuuut! Start! Fullt race ner i vattnet. Mayhem, laxodling, folk som försökte simma över en, dra sig fram genom att greppa ben, gubbar som sparkade allt vad de hade. Väldig mycket grötigare simning än den jag upplevde i Nice men då hamnade jag ju i ytterkant. Hursomhelst simningen flöt på men trängseln höll i sig första 3/4 av första varvet. På slutet av den yttre svängen såg jag vid andning hur solen höll på att gå upp: MAGISKT! Körde 3-taktsandning hela simningen utan problem - men måste ta mig utanför komfortzonen på simningen och ta i mer, man ska inte hinna uppfatta gömda bläckfiskar under en IM simning. Kom upp ur vattnet vid varvningen på 33 min, mycket snabbare än jag förväntat vilket kändes skönt. I på nästa varv vilket var en befrielse då trängseln inte längre var den samma – simmade på utan problem och några hundra meter innan uppgång simmade en stingrocka förbi under. Andra varvet kändes komfortabelt men gick något långsammare då jag avslutade simningen på drygt 1h 8min. Kändes skönt med en snabbare simning än Nice speciellt som jag inte hunnit med lika mycket simning detta året.
T1 var väldigt långt, dvs lång sträcka att springa på stranden och vidare upp i sandbacke för att komma till cykeln. Valde att ta cykelskor i handen och springa barfota till cykeln med allt annat fixat då det inte kändes så lockande att springa på sand med cykelskorna. Total tid 5 min 24 sek vilket var något bättre än Nice där jag ödslade över 7 minuter och där sträckan på T1 var mycket kortare.
Riktigt skönt att få komma på cykeln och komma till rätta. Första kilometrarna ut ur Puerto del Carmen flöt på bra och farten låg en bra bit över 30 km/h. Började cykla om en hel del folk. På väg mot Yaiza och el Golfo samt Fire Mountains var landskapet riktigt häftigt och nedåt rullade det på hyfsat. På de partier som lutade nedåt visade sig valet av linjehoj lite fel, blev lätt omblåst av alla tempohojjar men uppför kunde jag igen sega mig förbi. Tyckte att de 9 första milen gick hyfsat bra men det var faktiskt här jag tappade all tid mot sub 6h målet på cyklingen. De följande 9 med stigningen mot Los Nieves/Haria och Mirador del Rio bet ordentligt i benen men jag tog ändå dessa på 3:04. Vinden gjorde sitt på många ställen för att hålla ner farten. Vid något parti nedför kunde jag inte hålla högre än 22km/h pga av tunga vindar. På andra partier, speciellt direkt efter Del Rio, låg farten över 60 med sidvind och ondulerade vägar – skakade rätt rejält då. Klättringarna gick hyfsat bra även om växlarna knappt räckte för vissa stigningar. Där jag förlorade mest tid var de svaga uppförsluten och överallt där det var motvind. Benen tog en del stryk av detta vilket sen visade sig på löpningen. Klart är att jag skulle haft mycket mer cykling i benen innan loppet, mer än de 114 mil varav runt 30-40 på trainer som jag samlat på mig. Inför Kalmar är det alltså klart vart fokus ska ligga. Favoritbiten på cyklingen var klart partiet vid El Golfo, Mirador del Rio och en hel del av byarna som passerades.
Sista vägen in till Puerto del Carmen gick smutt, rullade in till växlingen och ur med fötterna ur skorna i farten samt kort löpning tills cykeln snabbt togs av en funktionär och gjorde växling ok på 4.20 minuter.
Ut på första rundan om 18.66km (totalt tre varv, varav de två sista på 11,8km) där vändpunkt var bortom flygplatsen. Första 6km kändes bra och tempot låg runt 4:30 men sedan började benen och resten av kroppen att säga ifrån. Partiet förbi flygplatsen och tillbaka segades till rejält men efter ytterligare 6km lyckades jag öka på något. Det var enbart seghet i benen som drog ner farten och jag ödslade minst en minut på varje vätskestation på att gåvila - vilket självklart är riktigt dåligt (aldrig gå!) - med 5x2 stationer på första varvet och 3x2 de två sista så räknar man lätt ut att jag brände hela 20+ min på denna meningslösa aktivitet. Men benen bar hel enkelt inte och det skyller jag på dålig cykelförberedelse. Luften kändes mycket varmare än den temperatur som var i skuggan men det fanns ingen skugga på hela banan. Väldigt mycket vatten fick gå åt till att kyla ner kroppen. Började även känna av solsveda på hela kroppen (min solskyddsfaktor hade definitivt slutat verka) som adderade till det obekväma. Mittenvarvet var nog det tyngsta av alla men väl vid sista vändningen så hägrade mållinjen så då återkom en del av krafterna. Sista 5 km innan mål så ryckte jag upp mig själv och sprang hela vägen och räknade in alla med två band som jag passerade, varje sådan person var en placering bättre. Tog över 20 placeringar på denna sträcka.
Känslan att närma sig mål och korsa linjen var underbar!
Målet om sub 11h uppfylldes dock inte men underskattade cyklingen så på det hela taget är jag nöjd med genomförandet.
Splits: 1:08:38 | 5:24 | 6:19:53 | 4:20 | 3:48:16
Nu är det bara på träningen igen: 18 augusti smäller det – då ska jag vara snabbare, bra mycket snabbare
Nedan några bilder som jag hittade som illustrerar simning och cyklingen ganska bra (mer bilder här:
http://www.santafotografia.com/#2557)
Nu närmar det sig med stormsteg. Lanzarote går av stapeln nästa lördag den 19e maj. Har fortfarande inte bestämt mig för vilken cykel: linjehojjen eller nya tempohojjen? Nedresa sker på onsdag vilket ger två dagar att fixa allt på innan loppet. Wish me luck!
Fin banprofil på cyklingen enligt nedan.
04:20 ringde klockan, då var det alltså dags. Min första Ironman skulle genomföras. I med en tallrik gröt och två enervit carbo loaders, på med race suit och en sista koll att alla prylar för simningen var med. 04:40 dök skjutsen upp och det bar iväg till Promenad des Anglais.
Framme strax över 5 och ställde mig i kön för att komma in i växlingsområdet, nu började det pirra i magen. Väl inne så var det bara att ta sig till cykeln och börja förberedelser som att pumpa däcken, ladda cykeln med bars, gel och vätska samt leta rätt på Ben från Brisbane som så vänligt laddade min Timex Global Trainer över natten (tack för det Facebook). Allt var fixat 05:50 och det var bara att kränga på våtdräkten och bege sig till simstarten. Väl där träffade jag på Anders, Lisa och Sofie i yttersta vänstra delen av simstarten. Vi hamnade ganska långt fram vilket kändes bra men också lite nervöst vänstra delen av simstarten innebar yttervarv vilket kändes bra. Var häftigt att se sig omkring och vara omgiven av 2500 blåa och rosa badmössor alla i spänd väntan på starten. Uppe på promenaden var det redan fullt med folk och en DJ hjälpte till med att öka stämningen. Lisa gav ett sista bra tips om att ha glasögonen innanför badmössan, tackar.
Plötsligt en minut kvar och sen några franska raddor och så var loppet igång. Blev ganska grötigt till att börja med och de första två-tre hundra metrarna fick det bli polosim. Simningen var det moment som jag såg minst fram emot eftersom det ofta har gått dåligt i andra kortare tävlingar men det kändes riktigt bra från början, varmt i vattnet och djupblått hav under gjorde upplevelsen väldigt behaglig. Hade iof svårt att se bojarna vi skulle runda men det var bara att följa de framförvarande även om det säkert blev en hel del kringelikroksimmande. Tiden flöt iväg och plötsligt var jag vid yttersta bojen på första 2400m varvet, skönt, då var det bara att fortsätta in och sen upp till nästa varv på 1400m. Simningen in till land flöt på och när jag kom upp på landpassaget stod klockan på 46 min. Blev riktigt förvånad och glad, hade räknat med 50-55 min. Det var bara att köra igång med nästa varv, lika behaglig simning förutom att man kände lukten av båtavgaser samt att dräkten hade börjat skava ordentligt i nacke . Metrarna flöt på och tillslut var simningen avklarad på 1h 11 min, 9 min snabbare än jag räknat med, wohooo!
T1 tog sin tid, ingen ide att hetsa men de 7 minuter som gick kanske var lite väl mycket. Jaja, på med solskyddsfaktor, torka fötterna, på med strumpor, skor, hjälm, handskar, solglasögon och i med lite gels i bakfickorna. I med simprylarna i transitionpåsen och iväg till cykeln och droppa påsen.
Nu skull det roliga momentet starta. Cykling, och bergscykling framförallt. Satte av i ett 38km/h tempo som kändes riktigt skönt utmed promenaden. Det var ganska många cyklister redan så det blev omväxlande köra om och bli omkörd, var också svårt att veta hur hårt domarna kollade luckor, kändes som att en del körde klungkörning. Efter 20 km kom så första backen, 500 m med 11% lutning, i med lägsta växeln och bara trampa på. Var inte så grötigt som jag trodde att den backen skulle vara men det kan ju berott på att jag simmade snabbare än planerat och det därför inte hunnit ut alltför många på banan. Efter denna backe så började en MAGISK cykling, helt fantastisk utsikt och riktigt sköna uppförsbackar. Cyklade på med ett stort leende på läpparna, det här var den bästa cykling jag upplevt. Tänkte att så här borde alla lopp vara. Plockade många cyklister på väg uppåt men när det blev nedförslut så kom en svans och körde om. Detta blev lite rutin, började känna igen ganska många namn som jag passerade uppför som sen passerade när det bar av utför men några placeringar plockade jag i varje uppförsbacke eftersom jag (tydligen) vid varje check point hade tagit placeringar. Backen upp till Col de Ecre var lååååång men utsikten vägde upp mer än väl. Försökte att hela tiden dricka och hade taktik att käka något var 5-10km. Klämde i mig 8 gel, 4 bars, 4 bananer och ett antal flaskor sportdryck och vatten under cyklingen. Det var ett skönt svagt långt utförslut efter Col de Ecre som man kunde ligga och pressa i tempobågen i men strax bar det av uppför igen. Cyklingen gick tidvis genom små mysiga byar på små trånga gator och när det började luta utför då gjorde det så rejält. Tog det försiktigt i utförsbackarna och var aldrig över 56 km/h då jag tänkte det var bra att vila benen lite och dumt att riskera en vurpa eller värre en avåkning ut för stupen som hägrade bakom allt för låga betongfundament. Var skönt att slippa se olyckor utmed vägen som jag hörde att andra längre bak upplevt. Uppe vid Coursegoules var 2/3 av cyklingen avklarad och det mesta av uppförsåkningen bakom mig. Nu började det däremot kännas i rumpan och i fötterna, hade nog cyklat i en 4:20-4:30. Nu visste jag att det bar nedför så 6h cykling var inte helt avlägset. Väl nere på flacken var det bara att blåsa på, drygt en mil fram till flygplatsen och sen hela Promenad des Anglais fram till T2. Blev omcyklad av en Spif:are vid ca 160km, visade sig att det var Jonas, hejjade och pratade lite snabbt. Väl framme vid P d A så tog jag det lugnt, rullade in runt 30km/h och väl framme så hade klockan stannat på 6h 4 min, det kändes mycket bra.
T2 gick lite snabbare än T1, 4:50 eller något sådant. Var tvungen att uppsöka toa samt tog tid till att byta strumpor. Fötterna gjorde ganska ont efter cyklingen men när jag väl bytt skor så var detta försvunnet.
Nu var det bara att ge sig av på löpningen: fyra varv fram och tillbaka på Promenad des Anglais. Benen kändes riktigt bra, ingen stumhet alls, blev överraskad och förvånad, borde ju kännts uselt i benen efter 18 mil på cykeln. Började i ett 4:45 tempo som höll första varvet men sedan fick detta sänkas till 5:15-5:30. Sträckan utmed promenaden kändes huuur låååång som helst, 5.5 km som var som en evighet. Det värsta var ju att man hela tiden såg hur långt det var man skulle springa. Började med en rutin som jag sedan fokuserade på: varannan vätskekontroll ta 1 gel, dricka vatten och hälla vatten över huvudet, varannan dricka vatten, dricka sportdryck och hälla vatten över huvudet. Då det var 1.7km mellan varje station så blev det alltså en hel del gel, närmare bestämt 12 st (de flesta med koffein). Alltså totalt 20 gel på hela loppet, inte så värst smarrigt. Undvek alla duscharna då jag absolut inte ville få några skavsår. Kändes sjukt skönt att komma in på varvningen efter första varvet och få sitt första varvband. Man blev riktigt taggad av allt folk som stod i målområdet och musiken som spelades - tempot ökade för en stund och höll i sig kanske upp till 1 km sen tillbaka i 5:30 lunken. Efter första varvet tänkte jag, ok nu är det bara att ta två till band sen är det målraka sista varvet, det gäller att tänka positivt :). Andra varvet flöt på och samma kick vid varvningen igen. Tredje varvet började gå trögare, värmen började göra sitt men tror att jag räddades av att jag var så nitisk med att dricka hela tiden. Varven började kännas längre och längre men det tredje och sista bandet hägrade. Till sist fick jag det blå tredje bandet och nu var det bara att beta av sista varvet. Vägen ut kändes trög men fokuserade på kontrollerna istället. Längst ut på varvet började känslan infinna sig, nu var det snart klart. Hade inte sett så många jag kände under löpningen än så länge (alltså ingen) men efter halva hemvägen sprang jag förbi Anders och Sofie som hejjade och peppade. Musiken började öka och nu såg jag Finish line, ett leende spred sig på läpparna nu var det klart. Joggade in på upploppet och där kom sen
" Youuuu aaaarre an Irrroooonmaaaan".
Lycka!
Detta var det roligaste loppet jag någonsin kört.
Kom in på 3:46 på löpningen, väldigt nöjd med tanke på att det både var mitt första marathon och min första Ironman.
Summan av det hela var att simningen kändes riktigt skön, cyklingen var magisk och endast de två sista milen på löpningen kändes riktigt jobbiga. Det som tog mest stryk var tårna, 3 naglar på vardera fot varav båda stortånaglarna är på väg att falla av i övrigt känns kroppen bra.
11:14:12 stannade klockan på, jag är mer än nöjd.
Nu är det bara att bestämma vilket som blir nästa Ironman-lopp :)
Ett stort tack till Lina och barnen som stått ut med mig fram till loppet, puss.
Skrämmande men samtidigt lockande banprofil på cyklingen :). Misstänker att benen kommer vara ganska trötta efter detta.
Då var tärningen kastad - anmälan och betalning fixad för Ironman France - Nice 26 juni 2011. Nu vet jag vad jag har att göra i vinter
