älskar cykling, men nu är tiden för knapp för det, så jag tar kortare joggingturer istället. Får se vad ryggen säger, men jag begränsar mig till max 30 min varannan dag. Började springa på stränderna i somras, bilden från förra veckan när jag skrämde iväg en skarv i soluppgången :)
Jag har ett litet litet mål som jag avslöjar senare i oktober :)
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=155463524590...
NIKE har relanserat samma sko som tog mig runt NYC Marathon i ungdomens dar. Nu kom jag just från en resa i NYC, gick på kul in i en FootLocker butik och där hade tiden stått stilla!!! Gick därifrån med nya skor, samma modell som för 20 år sedan, se bilden 1992 resp 2012. Nike Hourachi var väldigt speciell på sin tid, utan plös, mer som en dykarstrumpa med sula.
Man köpte den för att den var lätt men ändå väldämpad. Idrottsläkare varnade för att den var instabil och gav ledskador. Nertrampet tog i hålfoten, inte hälen, minns jag. Det gav ett skönt och lätt steg. Sulan på de nya är annorlunda, och jag kommer bara ha dem som promenadsko eftersom jag slutat springa. Köpte även ett par helsvarta Asics GT som är så diskreta att jag kan ha dem på mina kundbesök. Perfekt. Underbart sköna och sulor som andas.
PS min dotter skämdes i NYC när jag dessutom köpte skjortor på Hollister. De satt som en smäck, men målgruppen är inte riktigt min ålder :)
https://www.facebook.com/photo.php?v=144547772348798
1a dagen i Garmisch. Här cyklar alla. Feta, smala, familjer eller ensamgalningar. Små cykelskyltar visar att man är hertzliches willkommen, t ex får man cykla mot enkelriktat, rulla in cykel på fjärrtågen, t a med hojen upp på rummet etc. Tågbiljetter fick jag på Gasthofet. Herregud så vackert här är. Vassa alptoppar slipade sedan istiden. En stigning som heter duga, ända upp till glaciärerna. 31 grader varmt. Att fylla vattenflaskorna med glaciärvatten är en mäktig känsla. Konstigt att efter några timmars cykling tappa uppfattningen för upp/ner, men ser på floden nedanför om man cyklar uppför eller nerför. Eller så kollar man vilken växel man ligger på :)
Högst upp på dagens etapp, leverkorv och en WeissBier. Många stopp för fotografering ger även korta nödvändiga micropauser. Systemkameran med såklart, men just nu bjuder jag bara på iPhonebilder.
Sedan nerför herrejösses, hängde på en local som artigt släppte förbi mig men sedan låg bakom mig hela vägen. Sand/rullgrus kräver respekt. Bromsarna var med mig hela vägen ner.
Lite vilse eftersom jag i rent glädjerus inte bromsade för att läsa vägskyltar resulterade i en otrolig bonus. Cyklade hemåt genom en 70 m djup klippravin med det isgrönt glaciärvatten som skummade upp mot klipporna. Power, respekt, makt. Tårögd av glädje och vacker upplevelse denna dag.
Ok, nu har jag kommit igång lite mer ordentligt med cykel i skogen. Gårdagens kedjebrott gav ett antiklimax när jag tog mig hem på ett märkligt vis en mil hemifrån. Folk undrade varför jag använde hojen som sparkcykel. Jag svarade på norska :)
Dagens pass var helt underbart, snabba 29 km på stigar och grusvägar, de nykläckta myggen smattrade mot hjälmen. Mötte flera hästar, då gäller det att sakta ner i tid och kolla reaktionen på hästen. En började bli orolig, jag frågade ryttaren om tips, hon sa "prata med mig". Jag sa "åh vilken fin häst bla bla" och allt gick fint med lugn häst, hon tackade, troligen van vid galna ego-cyklister.
Målet är ett lopp som heter Lida Loop, går i Tullinge 9 Juni. Men målet är egentligen inte loppet, utan tvärtom, träningen innan loppet, det är det som är målet. Själva loppet är bara en liten slutknorr på det hela. Sedan får vi se om jag vill köra mer i sommar, eller om det blir 100% kajak. Troligen både och.
Tjejer som vill ut i skogen, men inte vågar pga läskiga gubbar? Varför inte testa MTB, ni cyklar ifrån dem utan problem. Som bonus erhålles starka ben och snygg rumpa.
Slutladdat med ruccolasallad och sportdryck (bild).
