Igår var huvudet tungt och halsen sved och kroppen var bara ett stort Nej. I morse var jag inte så hugad på tanken att varken springa eller träna men så fick jag ett par minuter över innan det var dags att sticka till tåget... hmm jag kan ju packa träningskläder i alla fall så kan jag ju se sen om jag vill.
Jag ville, och idag är hela kroppen ett stort Ja!
Hade egentligen ingen planerad träning idag. Satt mest på altan och njöt av kaffe,kladdkaka och korsord. Lite trött efter gårdagen danskväll. Men ni vet, till slut blir man lite rastlös att bara sitta, hur skönt solen än värmer. Och jag har fått min cykel lagad av bästa svågern så jag har numera fungerande handbroms, inte lika spännande längre :) Så jag bestämde mig för en cykeltur. Det blåste ordentligt så svängen över Mo, Sunnanåsbo, Ulfsta räckte åt mig.
Jag har lärt mig ett nytt ord idag av Eva LK, Slakmota! En rätt kraftig slakmota, väldigt lång, kommer efter cirka 8 km. Jag lirkade fram en chokladbit och tänkte på den trevliga biten som kommer efter den. Så gick den förvånansvärt bra, jag ska inte överdriva och säga den var lättsam, men med tanke på att det är min första runda för året!
En annan måttstock för mig är Landinsbacken, vid 17 km, den är, tycker jag, brant och lång! Och kommer i två etapper, så när man precis tänker att snart! Då kommer nästa knix. Skitdryg! Har oftast fått kliva av på spagettiben sista biten. Jag förberedde mig och tog ytterligare en liten chokladbit och fokuserade på nedförsbacken som väntar på andra sidan! Nu jä-ar cyklade jag, inte fort, absolut inte fort men dock!
Torsdagkvällarna i Kungsberget måste ha gett utdelning :)
Vilken härlig dag!
Har legat lite lågt då jag har en lite kinkig höft som jag länge tänkt att "det ger sig nog snart". Men den är lite envis, nu på sistone tycker jag det börjar kännas ner i knäet. Jag vill ju springa för att må bra, så det kanske är på sin plats med lite vila, passade rätt bra då halsen är lite lynnig också. Men nog är det drygt... nu börjar jag känna axlarna som ger en välbekant smygare uppåt i en molande huvudvärk.
Så jag gav mig iväg ut på en runda idag. Sprang cirka två km och sedan pysslade jag med löpskolning på en skogsväg. Försökte komma ihåg sånt jag läst och hoppade och sprätte, körde med höfter ut och häl i rumpa, och steg bakom, steg framför i sidled. Sedan fortsatte jag på rundan och det kändes himla bra. Stretchade väl när jag kom hem. Nu hoppas jag det känns lika bra imorgon!
Att det är sån skön känsla att känna sig så slut! Helt tömd! Men så är det. Cirkelfys på måndagar ger mig en den känslan. Jag började med explosiva upphopp på stepbräda, väldigt skönt att ha den som första. Man pustar och stånkar och försöker förtränga burpeesen som strax kommer. Tror andra varvet är värsta, på det tredje kan man känna, Yes, nu var den klar! Ledaren är bra, när jag hör hans pepp känns det som det är direkt till mig :) Idag citerade han mig... Först låter det Herre Gud, och nu Fy fan! Själv var jag lätt vindögd av ansträngningen men jag tyckte han såg rätt belåten ut!
I min grupp var en tjej som också hade problem med höften visade det sig. Hon har också kontorsarbete och hennes gympaledare hade en teori att man sitter mycket med korslagda ben... kanske kan vara så? En liksom svid-brännande känsla i höften, nedför trappor går bra, uppför bränner det. Men sjukgymnasten på mitt jobb visar stretchövningar och jag tycker jag blir bättre och bättre. Lite roligt var det att "min" sjukgymnast visade sig vara hennes gympaledare, vi visade varandra samma stretchövning när vi skulle tipsa varandra :)
Jag har en spännande vind, titta vad jag hittade idag!
Lite roligt tycker jag. Muntrar upp när man står och sågar och sågar upp gammalt virke jag ska ha att elda med. Det var också lite kul, borde jag kanske fundera på hur mitt nöjesliv ser ut!!?
