Börjar bli bra sugen på att åka rullskidor, speciellt de nya Marwe 610 och köra på nya hojen. Så nu får våren ta fart på riktigt!
Äntligen hade man fått fart på träningen, fyndar ny skateskidor, solen bara lyser och det ser ut att bli två perfekta veckor av skidåkning. Typ de veckor man set fram emot hela den kalla, snöiga och mörka delen av vintern. Man är till och med ledig 10 dagar. Men vad fan händer... Smack influensa! Har nu inte kunnat träna på 10 dagar och hostan verkar övergå till ett kroniskt tillstånd. Jag blir galen på sånt här. Säker 15-20 timmar träning som brunnit inne redan. Nu tänker jag ge mig ut i skidspåret och åka en stund. Bättre att bli toksjuk igen istället för att bara hosta i all oändlighet.
Tanken var att vila ryggen i veckan för att släppa på spänningarna. Åtta timmar med tung telhjälm på huvudet sittandes i ett stridsfordon, så var det rökt. Känner att det finns spänningar i ryggslutet som jag aldrig kännt förut. Känner mig orolig för om det över huvud taget ska gå att åka klassiskt något mer den här vintern. Känner också lätt panik för att det är en problem jag inte alls är bekant med på det här sättet. Smärta har funnits, men inte alls såna här antydningar om total låsning. Och en dålig rygg kan faktiskt stoppa alla former av träning.
Under vilan har också två skador till gjort sig påminda. På vänster handrygg har jag lite inflammatorisk smärta. Från controlremmen på stavarna. Tur kanske att jag upptäckte det nu, har faktiskt inte reflekterat över det under träningspassen. Den smärtan måste bort innan jag kan ha stavar på handen. Jag kommer att byta till "skidskytteremmar" på stavarna, så får jag avlastning. Trivs egentligen lika bra med sådana, så det är inget problem. Sen har vi då vänster axel, som smärtar lite efter den "vandrande plankan" för ett par veckor sedan. Inser nu att det är min gamla axelskada som bråkar. Det är en sådan skada som behöver rörelse för att inte bli sämre. Så jag får försöka hitta bra balans där.
Den värsta skadan sitter dock i huvudet. Är fullständigt bruten och tom på energi. Det finns ingen ork just nu. Skadorna och en hel del annat dödar all träningsork. Får redan nu inse att träningsmängden för 2013 kommer bli rätt medioker. Försöker att inte stressa upp mig, utan siktar på att vara hel och redo när barmarkssäsongen drar igång.
Efter diverse justeringar och försök till lätt träning så blir det nu till att backa lite.
Mina extremt korta hamstrings är stora boven i det hela. När man sen drar på sig korta muskler i ryggen också, hållningen blir usel och till slut börjar musklerna krampa ihop för att skydda från skador. Det blir en ond cirkel. Den onda cirkeln måste brytas genom att musklerna slappnar av och eventuellt med stretching och mobiliseringsövningar. Att träna leder till ännu mer krampande muskler. Att det känns bra då man blir varm mitt under passet gör att man lätt lurar sig att träningen är bra. Men det är tyvärr bara vila som hjälper. Så nu har jag vilat några dagar och vilan fortsätter huvuddelen av nästa vecka, hoppas det räcker.
Därefter vidtar försiktig träning med massor av stretch och marklyft som rehab för ryggen. Överväger också att lägga den klassiska åkningen på hyllan i typ en månad. Det är då ryggen känns som mest.
Efter diverse styrkepass och stakträning i olycklig kombination med obefintlig rörlighet, så högg det till i ryggen i tisdags då jag drog på skatepjäxorna. Det blev ett försigtigt pass. I torsdags var jag ändå dum nog att tävla på skidor. Gick bättre ju varmare jag blev. Men jag får nog vara glad att det inte blev ett ryggskott där. Nu blir det rörlighetsövningar och stretching och inget fokus på stakning. Ingen träning alls tills det känns bättre. Klart frustrerande!
