Barfotalöpning

Hälsporre och erfarenheter av barfotalöpning

Jag började med barfotalöpning för ca 1,5 år sedan. Tyvärr gick jag ut alldeles för hårt och ökade distansen alltför fort. Resultatet blev en segdragen hälsporre. Nu löpvilar jag helt och hållet, och kör istället rehabträning i form av cykel, crosstrainer och roddmaskin. Samt en hel del fotmassage, stretch och olika former av tåhävningar. Dessutom får jag just nu stötvågsbehandling. Känslan är positiv eftersom jag känner att det blir bättre för var vecka som går.

Vad jag vill veta är om det är realistiskt att springa med barfotaskor när man har haft problem med hälsporre. De flesta verkar anse att det inte är att rekommendera, men undantag finns. Så min fråga till er på detta forum är:

HUR MÅNGA HAR POSITIVA ERFARENHETER AV BARFOTALÖPNING EFTER PROBLEM MED HÄLSPORRE?

I stunder av pessimism och nedstämdhet känner jag att jag behöver positiva erfarenheter från andra som haft liknande skadebekymmer.

 

2015-02-24 15:49
Om det kan vara till någon tröst så har jag haft problem med hälsporre, och har efter det sprungit Göteborgsvarvet i Fivefingers och har sprungit 13km helt barfota på asfalt.

Mycket negativa tåhävningar, massage och gå i snälla skor (typ foppatofflor).

Krya på dig!

/B.
 

2015-02-24 21:23
Jag gjorde exakt samma misstag som Du gjorde men repade mig efter idogt tränande av fötterna och hela underbenen. Inte bara vaderna alltså. Detta var 2010.

Springer i strumpsockar på löpband upp till en mil utan problem sen dess. Förutom lite svid under fotsulorna om jag inte har använt rätt strumpor.

Så, det finns hopp. Smiley
 

2015-02-26 17:55
Hur fort är FÖR snabb ökning? Jag är på väg tillbaka på banan igen och är uppe i 7 km vff nu.
Sprang 6km 4ggr innan jag ökade till 7 och det upplägget har jag använt hela vägen ungefär. Är detta för snabbt? Blir fortfarande stel i vaderna men idag kändes det bättre.

Sprang 13,5 km max innan jag tappade löpningen 1,5 år typ.
 

2015-03-11 22:01
Jag tror att vad som är för snabb ökning är individuellt. Det som funkar för vissa, funkar inte för andra.

Jag gjorde misstaget att gå från 0 till 5 km på några månader, och efter ca 4 månader var jag upp i distanser på ca 10 km. För mig var detta alltför snabb ökning.

Nu kämpar jag med att bli av med min hälsporre. Jag går lite barfota varje dag, men inga längre sträckor. Jag vägrar dock konsekvent att använda mig av skor med uppbyggd hålfot, eller inlägg för den delen. Varför? Helt enkelt för att det inte funkar för mig, jag får bara ont i fötterna av denna typ av skor.

Först när jag lärt mig att gå barfota utan begränsningar, då tänker jag försöka börja springa barfota. Alltså den ganska enkla principen: först lära mig gå, sedan lära mig springa!

Men nu är det alternativträning som gäller: roddmaskin, crosstrainer samt motionscykel.

Men en dag skall jag vara tillbaka på skogsstigarna - antingen barfota eller med tunna, platta skor. Håll tummarna för att det lyckas!
 

2015-03-12 13:28
Aj då, vad tråkigt för dig. Jag har ökat 0-5 km på kanske 1 månad och tycker det är långsamt. Det känns ju inte bra att jag riskerar att få exempelvis hälsporre. Men det gick ju bra förra gången så det är väl bara att köra på och hoppas på det bästa antar jag. Har halvmaran som mål 6/6 så det är ju ganska kaxigt. Det blir ca 1km ökning i veckan.  

2015-03-12 22:14
Per, hoppas det går bra för dig. Lyssna dock på din kropp om den säger ifrån! Det är ju så förbaskat tråkigt när man måste göra långa, ofrivilliga uppehåll från löpningen.

Inom parentes: Jonas Colting, triatlet och förespråkare av barfotalöpning, menar att man får räkna med att det tar ca 6 månader innan man kan springa 5 km barfotalöpning. Eftersom jag i övrigt tycker att han har många vettiga synpunkter, så har jag detta som ett slags riktmärke. Så när jag kommer igång med löpningen igen, så siktar jag snarare på 1 km ökning var tredje eller fjärde vecka. Men som sagt, för vissa går det säkert att öka mycket snabbare.

 

2015-03-13 09:08
motionscykel är bra tips, med skor som sitter fast lär man sig använda kraften att dra upp och sedan landa under kroppen. Tycker alltid ett spinningpass återställer kroppen då den känns sliten efter barfotamil.  

2015-03-13 21:00
6 månader? Det känns ju väldigt långt kan jag tycka men säkert bra. Ligger på 7 km nu och det funkar men ska nog ta det lite lugnare framöver.  

2015-03-14 00:14
Lite pepp till ts. Jag drog på mig en rejäl hälsporre efter att ha sprungit maraton 2012 i vff. Jag hade gått alldeles för snabbt fram (första halvmaran året innan) och inte gett fötterna tid att bygga upp styrka. Det tog tyvärr ett år innan jag var fullt återställd, men ditt utgångsläge är säkert bättre än mitt var.

Exakt vad som läkte ut det hela är svårt att säga, men till vardags började jag ibland använda dämpade skor igen (nike free och altra) och köpte correct toes och metatarsal pads från natural footgear. Masserade även hålfoten med en enkel taggboll från varsam ibland och rullade i början hålfoten över en petflaska med fruset vatten. Promenerade en hel del och försökte också göra excentriska tåhävningar, men jag pallade inte så ofta och regelbundet som jag säkert borde.

I dag springer jag som vanligt igen med vff, aquasocks, runamocs m m utan problem och bättre än förut. Så det finns ingen anledning att misströsta! Det sägs att nästan alla hälsporrar läker ut tids nog och så länge man inte börjar med olika gjutna inlägg som inaktiverar fotmusklerna kommer foten att vara mer motståndskraftig på andra sidan.
 

2015-03-14 08:09
Jag började med att för 3 år sedan gå barfota så länge som temperaturen tillåter. För ett år sedan köpte jag ett par vff modell terräng. Första halvåret inga sträckor längre än 5 km. Nu efter ett år så kan jag köra 10 km utan att dra på mig massiv träningsvärk i vader. Ville inte stressa fram några långa sträckor. Tanken är att kunna gå över till ren barfotalöpning och då får det ta den tid det tar.  

2015-03-14 09:17
Franz:

"Tanken är att kunna gå över till ren barfotalöpning och då får det ta den tid det tar."

Precis så tänker jag också. Bättre att skynda långsamt än att dra på sig överbelastningsskador och sedan tvingas till långa uppehåll. Men återigen: vi är ju olika, så vad som är lagom ökning varierar ju från person till person.

Tack alla ni andra för input: det känns skönt att veta att det finns många som lyckats ta sig tillbaka efter hälsporre.
 

2015-03-14 10:04
Ramlade precis hemma på trädgården och skar upp foten på 3 ställen. Den ena så illa att en sena skadades och operation nödvändig. Nu blir det ofrivillig vila Smiley  

2015-03-14 14:38
Aj, aj...

Hoppas operationen går bra och att du kommer tillbaka relativt snabbt.
 

2015-03-14 14:52
Aj då, låter inte kul nu när temperaturen börjar bli bättre Smiley krya på dig

Är det fler som känner motvilja att löpa med dämpade skor överhuvudtaget? När man väl börjat med typ vff så vill man inte springa i annat liksom. Men att bara kuta några få futtiga km går ju inte i längden så man behöver ju komplettera sin vff löpning med andra skor för att kunna ta långpass. Någon som har bra tips på skor som ger lite av samma känsla men som man kan ta längre distanser med? Vill inte ta långpass med uppbyggda skor helt enkelt, även om det går jättebra. Har sneglat på andra mer rena minimalistiska skor men man använder väl samma teknik? Vill komma ifrån hälisättning först helt och hållet förstås.
Är risken för hälsporre mindre om man har lite mer sula under hälen?
 

2015-03-14 18:10
Inget konkret tips men lite tankar...

Min erfarenhet visar att det inte nödvändigtvis handlar om skorna, vilken isättning man har/får.

När jag väl sprang etablerat utan skor på fötterna (tog ett halvår ungefär) så lärde sig min kropp att landa med framfot/mellanfot automatiskt, oavsett vad jag hade på fötterna. Drop 4 mm eller 14 mm - spelar kvitta. Jag behövde alltså inte tvinga mig att "komma ifrån hälisättning" utan det kom per automatik.

Kortare pass och lopp, upp till halvmaradistansen, springer jag gärna med lättskor, men på marathon och ultralopp vill jag gärna ha rejäl dämpning och springer därför i Asics Nimbus, som ju anses vara tunga skor. Jag anpassar alltså skodonen efter hur långt/länge jag ska springa.
 

2015-03-14 18:46
Varför inte göra en undersökning på varför barfota är så mycket svårare numera?
Kom nu inte dragandes med felaktiga skoval typ tjockskor.
Barfotaskor kom 2007 eller så.
 

2015-03-15 01:56
Varför inte göra en undersökning på varför barfota är så mycket svårare numera?
Kom nu inte dragandes med felaktiga skoval typ tjockskor.
Barfotaskor kom 2007 eller så.
 

2015-03-15 01:56
27 stygn och senan är lagad.

När jag vill köra lite fortare och lite längre, upp runt 10 km, så använder jag mig av ett par New Balance Minimus Zero v2
Fantastiskt skönt.
Ännu längre på asfalt, maraton så kör jag än så länge på heldämpad tjock sko. Har inte kommit så långt än i min träinng.
 

2015-03-15 09:22
K-G:

Förr gick man naturligt mycket mer barfota, och därför var det naturligtvis mycket lättare att också springa barfota. Idag börjar de flesta använda uppbyggda skor med mycket dämpning tidigt i sitt liv, inte bara när de springer utan även när de går. Många går till och med omkring med skor inomhus. När man då i likhet med mig själv snabbt går över till att springa barfota så får naturligtvis kroppen en chock, vilket inte sällan leder till skador. Så därför anser jag att man visst kan säga att orsaken till så mycket skador bland barfotalöpare har att göra med just skor - åtminstone indirekt.

Sedan kan man ju tillägga att det idag är väldigt mycket fokusering på distans och tider när det gäller löpning. Om man har sprungit tidigare med traditionella löparskor, så kan man inte räkna med att springa lika långt och lika fort utan skor. Men många, återigen i likhet med mig, vill inte inse detta, utan går ut alldeles för hårt och snabbt. Övergången till barfotalöpning tror jag är en process som man får räkna med tar flera år, minst. Många har tyvärr inte det tålamodet.

Därför tror jag att man måste även mentalt ställa om sig när man går över till barfotalöpning. Tänk bort all hets kring hur långt och fort man kan springa. Spring istället av ren glädje, för att du skall må bra. Och skynda långsamt.

Jag bifogar återigen följande klipp som jag tycker är väldigt inspirerande. Det är ca 5 minuters film på en trailbarfotalöpare ihopklippt med passande musik. Kolla in hur enkelt och avslappnat han springer, Inte går det särskilt fort - men ack så roligt och befriande det verkar vara.

https://www.youtube.com/watch?v=n21gAbXpXGA
 

2015-03-15 10:10
bra inlägg Magnus. Klart det tar tid. Jag har varit på väg att ge upp många gånger, och undrat vad jag håller på med. Ett tag kändes det som att jag stukat båda fotlederna, eller där i början när fotryggssmärta kom och försvann för många gånger. Jag har brutit en tå, och troligen slitit av lite hälsena på vänster ben. Hälsporre har jag däremot inte råkat ut för. Trots en del problem så hittade jag min bästa form under hösten, och sprang mer än 5 mil/vecka några månader var av oktobermånaden med över 6mil/vecka. Mina fötter känns numera oövervinnliga :) men det var verkligen tufft till en början; jag gick såklart ut för hårt. Jag har bara minimalistiska vardagsskor, även under vintern(trots att det kan bli lite för kallt ibland), och springer endast med vivobarefoot och vibram five fingers. Mina favoritdistanser är 17-21 km, och som mest har jag sprungit 33 km (jag sprang vilse). Trots problem med omställning av löpteknik har jag aldrig haft problem eller någon känning i knäna, vilket för en tung karl som mig själv är mirakulöst- det var därför jag började med barfotastil Smiley

Nu längtar jag efter plussgrader så jag kan ge mig ut endast iklädd ett par shorts på solvarm asfalt med nakna fötter- då går det som fortast för mig, och jag älskar intervaller helt barfota på liknande underlag.
 

2015-03-16 07:32
Lite återkoppling: min hälsporre blir bättre och bättre. Jag gör en del övningar för fot och vader, men nyckeln till framgången ligger säkert i att jag går och springer mycket barfota/minimalistiskt.

Att gå mycket barfota alternativt i tunna skor, tror jag för övrigt är nyckeln till att utvecklas framgångsrikt som barfotalöpare: en bra teknik när man springer bygger mycket på en bra teknik vid promenader. Att gå med tung hällandning och samtidigt försöka springa med framfotsisättning känns lite som ogörligt. Det är ju också för övrigt vad Lee Saxby rekommenderar vid övergången till barfotalöpning: först lära sig gå riktigt, sedan lära sig springa riktigt.

Nu är jag på nivån där jag kan springa 3 x 30 min per vecka utan några som helst problem. Det har gått lite fortare framåt än vad jag själv räknade med, men jag håller ändå tillbaka för att inte dra på mig nya skador.

Sommaren närmar sig och nu till helgen gör jag mitt första tävlingslopp på över 2,5 år, och första loppet överhuvud taget i VFF. Visserligen bara 5 km, men ändå. Det känns fantastiskt!

Tack alla för värdefull input i frågan!
 

2015-04-23 13:47
Aldrig haft hälsporre så skall kanske inte uttala mig, men har inga problem med att gå med hälisättning och springa med framfotaisättning.  

2015-04-27 08:22
Pär, det går säkert bra för vissa, dock inte för mig.

Fast jag ser frågan på följande sätt:

Att gå med kraftig hälisättning är lika onaturligt som att springa med kraftig hälisättning. Tar man av sig skorna, är det få (om ens några) som gör detta - det gör helt enkelt för ont i kroppen. Så förutsättningen för att kunna gå med hälisättning är uppbyggda skor.

När man springer med barfotateknik så är det ju främre delen av foten som driver oss framåt, inte hälen. Hälen används naturligtvis också, men då mer som en slags avlastande dämpning för vaden. På motsvarande sätt är det när man går med barfotateknik. Även om hälen används mer vid gång än vid löpning, så är det likväl främre delen av foten som driver oss framåt. Inte minst har stortårna en särskilt viktig funktion.

Om man därför vill springa med barfotateknik så tror i vart fall jag att det underlättar mycket om man även går med denna teknik. Dels underlättar det rent tekniskt att ha samma teknik vid gång som vid löpning, men även muskulärt tjänar man på detta. Att gå mycket barfota stärker muskulaturen inte bara i fötterna, utan även vader och sätesmuskler tränas, och detta har man ju stor nytta av vid barfotalöpning.

Sammanfattningsvis har jag den måhända naiva synen att det som är naturligt, det är på lång sikt också det som är bäst för kroppen. Men återigen, det som är svårigheten är att inse att det tar oerhört lång tid att ställa om kroppen när man är van vid stöd och avlastning via uppbyggda och dämpade skor. Så tålamod är det som krävs, och tyvärr är inte tålamod min starka sida!

 

2015-04-27 11:55