Barfotalöpning

Bröt tån i fivefingers

På en smal stig av packad jord, träffade jag en flaksten dold av ett risöverhäng, och bröt ringtån på vänster fot. Jag var påväg mot helags, efter en matpaus på sylarna då jag under dagen sprungit storulvån-blåhammaren-sylarna i mina fivefingers spyridon. Eller, de sista kilometerna till sylarna promenerade jag- tömd på energi efter en dålig frukost. Jag lyckades även träffa en sten utför från blåhammaren tidigare under dagen, och lyckades då volta mig in i sidosnåret för att slippa rasa ned mot än fler vassa flakstenar. Kanske skadade jag ringtån ordentligt redan där; eller.. kanske var det sammantaget de fyra andra gångerna jag slagit samma tå på mina löpturer i skogen de senaste månaderna. Alltid samma historia, mycket smal stenig/rotig stig med risöverhäng som döljer stenen.

Nu två veckor senare har jag börjat springa igen, försiktigt; för jag rasar ihop i smärta om jag stöter i tån. De enda skor jag kan ha just nu är för övrigt tåskorna, då vanliga skor pressar ihop tårna, trycker på undersida tån, eller trycker på framifrån när jag går (vanligtvis har jag breda minimalistiska skor till vardags och inte tåskorna). Tåskorna är svåra att trä på, men svullnaden blir allt mindre, och det är värt den lilla smärtan att trä på skorna- för de skyddar tån bra fint, och resten av fotens rörelse stör den inte. Trist är det att inte kunna använda cykelskorna för alternativträning, är väl därför jag ger mig ut i spåren igen då jag är rädd att tappa flåset och bli helt försoffad. Men det blir inga stigar för mig nu, bara breda hårt packade typ elljusspår.

Jag fick halta sammanlagt tre mil i fjällen då jag bröt tån, vilket blev en enorm påfrestning för mitt höger ben och knä. Känner att jag får det svårt att springa branta nedförsbackar, då jag där bromsar hårt för att inte landa på vänsterfotens tår. Enklast just nu är uppförsbackar, och jag undviker rundor med allt för mycket nedförsbackar. Är osäker på om min anpassade löpstil egentligen är bra, och kanske skadar jag mig mer genom att envisas med att ge mig ut såhär tidigt. Men jag har svårt att motivera mig att ta mig till simhallen just nu, vill ut i skogen innan vintern tar oss. Antar att jag kunde skaffa våtdräkt och simma ute, får se. Annars har jag inga idéer på alternativträning. Inte heller yoga funkar för tån.
 

2014-09-22 15:21
Lars,
Ajajaj! Jag känner med dig!
Har du testat löpning med wet vest i bassäng? Eller simning?

Hoppas att du snart blir bra i tån!

Kram,
Jenny
 

2014-09-23 20:04
Det låter inte bra Lars. Och om jag fattar det rätt så var det på din tur ute på fjället då du skulle springa. Hur länge hade du varit ute när det hände? Avslutade du din fjälltur då detta hände?

Jag hade mera tur än dig uppe på fjället. Jag sprang 11 mil på fem dagar. Fick förstås en himla massa skavsår på fötterna men annars funkade min fjällöpning perfekt.
 

2014-09-23 21:27
Tack Jenny, det går åt rätt håll; smärtan börjar tona bort och bara de senaste dagarna känns bra mycket bättre (även om jag bävar mig inför att stöta till den).

Lät härligt Tommy, vad hade du för väder? Jag fick sensommarvärme och solsken, helt underbart var det innan jag sparkade på stenen. En sådan frihet att springa med lätta tåskor, jag som tidigare bara vandrat med tunga gruva kängor på fötterna. Jag packade ryggan lite för mycket, den vägde 5kilo; jag ska vara lite mer restriktiv nästa gång- jag hade ju inte ens tältet med mig!

Sprang en långtur idag, och vågade springa lite mindre livrädd nu. Som genom ett mirakel var smärtan i höger knä helt borta, jag kände ingenting! och jag som häromdagen började tro att jag cementerat en ny skada, förutom tån.
 

2014-09-24 13:16
Jag håller med dig Lars om att det var en fantastisk upplevelse att inte ha kängorna på sig och att slippa en rygga på 25 kg. Jag sprang i Vivo Trail Freaks och hade mina VFF Spyridon inomhus. Det var också första gången som jag var uppe på fjället helt ensam. Bara det var en annorlunda och härlig upplevelse. Det här kommer jag att göra om snart. Jag hade bra väder. Inte solsken varje dag men bara regn en dag ett par timmar på förmiddagen.

Du ändrade planerna med tältet. Det verkade som du var fast inställd på att ha det med dig innan. Var det vikten som gjorde att du ändrade dig? Hur många dagar löpning blev det för dig? Men om du har brutit tån kan du då redan nu springa? Hur behandlar man en bruten tå? Med gips eller bara bandage? De där tre milen du gick på fjället då du bröt tån, var det på ett par dagar du gick den sträckan?

Jag filmade lite varje dag och det blev fem filmsnuttar på cirka 1,5 till 2 minuter. Det händer inget speciellt. Smiley För den oinvigde så är det bara en kille som springer i naturen varje dag. Men jag hade det som projekt att filma och sedan redigera det när jag kom fram till stugorna.


Finns att se här med liten berättelse också varje dag.

https://vimeo.com/104176568

https://vimeo.com/104232338

https://vimeo.com/104319176

https://vimeo.com/104421221

https://vimeo.com/104496089

 

2014-09-25 04:44
Vad roligt att se dina filmer Tommy!
Fantastiskt natur, verkligen. Själv har jag bara vandrat själv, till jag fick familj. Det var sånt finväder, så de första dagarna hängde vi tillsammans på storulvån med dagsturer i solen innan jag gav mig av själv på löpturen. Såg att du sprang med solcellen, funkade den bra? Hur mycket använde du den? Jag skippade min då både sylarna och helags hade ström. Att jag lämnade tältet tillslut var att jag kom tillfreds med tanken att trängas på fjällstugor.

Olyckan hände första dagen, tyvärr. Det var på min väg på kvällen, efter ett matstopp på sylarna(efter att ha sprungit storulvån-blåhammarenb-sylarna) som det hände. Det var väl 8km från sylarna påväg mot helags som jag slog i tån. Jag satt mig i riset och väntade på att den akuta smärtan skulle gå över så jag skulle kunna fortsätta. Jag har tidigare slagit i samma tå flera gånger, så jag har lärt mig att känslan av att tån blivit avsliten/ mosad/ avslagen med slö stämjärn kan vara "överdriven", även om smärtan är svår att bära så satt jag och väntade, väntade på att få fortsätta springa. Försökte resa mig tillslut, och blev förvånad att det gick ju inte alls att stödja på foten. Kom ihåg den där lilla vindstugan 2 km bort och började halta dit, vilket tog mig mer än en tmme. Väl där tänkte jag vila ut, och hoppades att smärtan skulle kanske går över. Att fortsätta till helags, eller gå tillbaka till sylarna kändes lite svårt, det var kväll- och det hade tagit mig 30 min per kilometer att halta mig fram(skulle då 10k ta mig 5h?). Sedan blev det mörkt, jag hade bara kläder för löpning; och det saknades tändstickor i stugan. En övernattning kändes uteslutet, så jag tog fram pannlampan(tur att jag hade med) och bestämde mig för att halta milen i nattmörkret till sylarna. Som tur var var den molnfritt, och månen som var ganska stor hjälpte mig. Jag lyckades slå i tån några gånger och rasa ihop gynende, och tappa bort leden några gånger. Försökte hålla högt tempo för värmerns skull, det blåste bra friskt i natten. När jag efter flera timmar ser ljuset från sylarns fjällstation i mörkret, när jag kommer över krönet börjar jag gråta. Var det av självömkan, smärta eller lättnad? Så långt det kändes ändå, sista biten nedför med knät som kändes paj, att halta nedför bland all sten. Det var tufft.

Jag vilade några dagar på sylarna, i hopp om att något skulle bli bättre, men det var det aldrig. Körde med högläge för svullnaden, och värktabletter mot smärta. Fick låna ett par stavar som stödhjälp på min haltande väg tillbaka till storulvån. En bruten tå kan man inte göra något åt den får läka av sig själv, det är bara om den sticker ut i ett galet läge som de försöker korrigera; men den gispas inte eller något. Tejpa ihop med närliggande tå gjorde bara saken värre för mig. När det gäller löpningen disskuterade jag med en sköterska som sa att det är smärtan som måste vara vägledande(jag skulle inte vara rädd att sabba läkningen), och så har jag googlat friskt såklart. Kanske viktigt att låta svullnaden i foten måste gå ned innan man belastar den. Själva tån är fortfarande svullen, vilket jag fick höra kommer ta lång tid att försvinna; men svullnaden på själva översida av foten är minimal nu, så jag vågade prova. Vet av andra känningar, som jag kunde känna i början när jag började springa barfota, att det ibland kunde kännas bättre att springa än det gör att gå- och så var det nu också.

Tror däremot inte att tån hinner läka ordentligt för en tur i fjällen denna höst, tror nog att en ordentlig smäll igen nu skulle paja den helt; och jag vågar inte chansa. Men jag vill ut igen, kanske till våren då? Så fantastiskt att springa i fjällen, och det där kvällsljuset inna olyckan, jag tänkte då- "det är detta jag kom hit för". Så nästa gång blir det tält, att få uppleva tidiga mornar och kvällar Smiley
 

2014-09-25 11:34
Oj, vilken berättelse. Det där måste ha varit tufft att halta tillbaka med en bruten tå. Jag fattar att det måste ha tagit lång tid och att halta på det viset måste ha belastat alla andra delar av din kropp fel. Jag lider med dig och så var det i början på din vistelse också. Vilken otur. Du skriver att detta är återkommande att du slår i tån, har det något med din löpstil att göra eller är det bara en förbannad otur?

Det här med fjällöpning blev jag verkligen biten av och funderar på hur och var man ska åka nästa gång. Nu kanske du bor mer lägligt än vad jag gör för fjällöpning eftersom jag finns i Skåne men skulle vilja komma ut flera gånger än en gång på hösten. Våren där uppe är inte att tänka på så klar så jag har funderat på alternativ söderut. Vi får se hur det utvecklar sig.

Kul att du gillade filmerna. Som sagt så är det inte så mycket som händer. Samma tema i alla fem. Smiley Men det var himla kul att ha detta projekt när jag var ute och sprang. Det blev lite mer än att bara springa.

Angående solcelladdaren så köpte jag en som var väldigt liten och fin. Den vägde bara lite mer än 250 gram så det var perfekt. Men det som var mindre perfekt var det att det tog 12 timmar att ladda den och då var det bara energi för en laddning till min iPhone. Jag lämnade tillbaka den och köpte mig en som var både större, snabbare och hade mer kapacitet. Den var stor som min iPad så den fungerade samtidigt som fodral åt den och den väger 600 gram. Batteriet var på 10,600 mAh + dubbla USB-utgångar mot det andra som var på 2000 mAh. Den funkade bra när solen var uppe och även då det var moln så laddade den men så klart inte alls lika bra. Så klart var den första mer portabel eftersom den var så liten men den tog för lång tid på sig.
http://www.adisgladis.se/voltaic-solcellsladdare/fuse-6w

Vila nu din tå och planera för kommande turer ute på fjället. Jag har redan bestämt mig för en tur nästa augusti så det kommer att bli av. Ska också kolla möjligheten att sticka ut en runda på våren någonstans.
 

2014-09-26 05:48
Rejäl otur kombinerat med att jag sprungit allt mer tekniskt svår terräng i skog, jag som mest annars sprungit välpreparerade elljusspår och asfalt; jag är långt ifrån färdiglärd löpare.

Det är ett fint projekt att filma upplevelsen, ger säkert också en ökad känsla för dig själv att gå igenom löpturen sådär i efterhand i stugorna :)
 

2014-09-26 09:45