Min utmaning

En tur längs Lidingöloppets bana

OBS! Den här artikeln/nyheten är arkiverad och är kanske inte aktuell längre.

Under Lidingöloppet samla tusentals löpare som alla har målet att besegra den tuffa och krävande 30 km långa banan. Oavsett vilken ambitionsnivå man har är det värdefullt att veta hur bansträckningen ser ut i verkligheten. Här hittar du en beskrivning av hur tremilabanan ser ut och hur du kan bemästras den på bästa sätt.

Starten 
Starten går på Koltorps gärde ett par dryga kilometers promenad från Lidingövallen. Några minuter innan startskottet smäller, ligger den speciella stämning i luften som bara kan skapas när tusentals ivriga löpare står och väntar på att få komma iväg. 

När startskottet från den stora kanonen smäller gäller det att hålla huvudet kallt. Det är ofta lite trängsel i början och en och annan armbåge i sidan får man räkna med. Då kan det vara lätt att springa med i ett högre tempo än det du tränat för vilket man ofta får senare äta upp det.

Här gäller det att ta det lugnt och komma in i ett rytmiskt löptempo för att få en så behaglig resa som möjligt. Stressa dig inte genom att titta på klockan för mycket klockan under de första kilometrarna utan låt helt enkelt kroppen bestämma farten.

Lätt inledning
Inledningen på loppet är lättlöpt. Den flacka ängsmarken i början övergår efter en kilometer till en slingrande grusväg. Inga större överraskningar väntar de närmaste tre kilometrarna då underlaget växlar mellan grusväg och stig och banprofilen är tilltalande.

Här är det lätt att hänga med andra medtävlare i ett för högt tempo. Håll igen lite och försök komma in i andra andningen istället. Vid passeringen av fyra kilometer löper man på toppen av Killingebacken som följs av en några mer kuperade kilometrar.

Den första långa nedförsbacken leder ned från toppen och för att inte springa sig stum gäller det att försöka ”rulla” på steget eftersom det är mer effektivt och kraftsparande att försöka slappna av och låta benen gå av sig själva. Endast små tempoväxlingar blir följden av de lite knixiga partierna som närmast dyker upp och här börjar fältet att spridas ut.

Drick mycket!
Oavsett om det är varm eller kall väderlek är det redan i början av loppet viktigt att få i sig vatten eller sportdryck. Att slarva med vätsketillförseln kan få ödesdigra konsekvenser i form av plötslig ”soppatorsk”. Drick därför även om du inte är törstig. 

Efter åtta kilmetrar är du tillbaka vid Lidingövallen där du antagligen lämnade din väska innan starten. Här har ett stort antal åskådare samlats och stämningen är hög. Eftersom terrängbanan hittills inte ställt några högre krav kan de flesta visa upp en god löpstil och ett bra löpsteg när de springer vidare runt Kyrkviken. 

Kilometerskyltarna
Lägg märke till att det inte är den avverkade distansen som står på kilometer-markeringarna utan den distans som återstår. Milpasseringen uppenbarar sig sedan man sprungit uppför en liten men brant backe som inte ska underskattas. Här består underlaget mest av grus, endast en kort asfaltsslinga bryter av från det mjuka underlaget i ett hundratal meter. 

Slingan runt Kyrkviken och den efterföljande halvmilen är av många ansedd som det mest löpvänliga avsnittet under hela Lidingöloppet. Slingan ringlar sig fram till nästa delmål – vätskekontrollen efter femton kilometer. Det är från och med nu terrängen blir mer krävande. Fågelöudde heter platsen som utgör starten för de tyngre partierna av banan.

Nu börjar loppet på riktigt
De närmaste kilometrarna bjuder på omväxlande berg- och dalbanelöpning då branta och flacka uppför- och nedförsbackar avlöser varandra. Det huvudsakliga underlaget är fortfarande välpreparerade stigar som dock kan kännas extra krävande vid regn.

Men oavsett underlagets kondition gäller det att hålla igen farten och spara på krafterna från strax efter skylten som anger 14 kilometer kvar fram till toppen av backen vid Grönsta gärde vid ungefär 10 kilometer kvar. 

För väl uppe på toppen av Grönsta backen följer ett lättare parti igen som domineras av grusväg och stig. Har man fram till nu hushållat med krafterna, finns stora möjligheter att börja plocka placeringar. Många brukar nämligen känna av de första allvarliga tecknen på trötthet här.

Abborrbacken
Efter runt fyra och en halv "lätta" kilometrar är det dags för den omtalade och fruktade Abborrbacken. ”Mördarbacken”  som den lika gärna skulle kunna kallas, dyker upp när en halvmil återstår. Det är loppets längsta uppförsbacke och den kommer i ett kritiskt skede då det kan kännas riktigt tungt att springa.

Här gäller det att ta fram järnviljan och verkligen kämpa. Plocka fram de positiva tankarna! Låt inte några negativa och förbjudna tankar om att bryta slinka igenom. Backen tar snart slut, att börja gå är inget att skämmas över. Tvärtom är det ett smart sätt att spara på krafterna så att man orkar ta sig hela vägen in i mål.

Väl uppe på banans högsta punkt, 45 m ö h, kan man pusta ut. Det värsta partiet är avklarat! Glädjen blir dock kortvarig, snart är det dags för en ny, brant utförslöpning. Längre fram planar spåret ut och övergår i en grusväg. Här känns det skönt att få sträcka ut steget igen.

Och det kommer en backe till
Med två kilometer kvar kommer den sista riktiga prövningen i form av en Karins Backe som dyker upp efter du har passerat Lidingös golfbana. Men med så kort bit kvar till mål gäller det bara att fortsätta kämpa och orka lägga på en snygg spurt när du springer in mot mål på Grönsta gärde. 

Oavsett vilken placering man fått, kan man känna sig nöjd och stolt över att ha utfört en stark idrottsprestation. Och även om många är helt utpumpade efteråt och säger ”aldrig mer”, kan man vara säker på att möta de flesta nästa år igen. För Lidingöloppet har  en särskild plats i en långlöpares hjärta.