Skador och besvär

Överträning-erfarenheter och tips

Hej,
Jag vore tacksam om någon kunde dela med sig av sin erfarenhet eller har tips vid överträning.
För 2,5 månad sedan blev jag helt orkeslös med väldigt hög puls vid minsta ansträngning även hög vilopuls. Jag har blivit utredd med EKG, ultraljud av hjärta, tagit massvis med prover som borrelia, men allt ser bra ut.
Vårdcentralen säger att jag är utbränd eftersom att de inte vet nogot om överträning. Min puls är fortfrande lite högre än normalt och stiger en hel delvis ansträngning.
Jag har vilat mycket men har nog tagit ut mig lite för mycket de dagar som jag kännt mig piggare vilket resulterar i baksalg efter bakslag.
Är det någon som vet hur jag ska ta mig tillbaka efter detta eller har tips på vart jag kan få hjälp? Har fått KBT- behandling för stress eftersom att det troligtvis är en stor orsak till ev överträning.
Vill inget annat än att bli bra nu!
 

2012-08-29 18:09
Det hela började med en lång envis förkylning under 6 veckor
 

2012-08-29 18:21
Jag är mitt uppe i resan tillbaka ifrån en vända i väggen som utlöstes av för mycket träning. Jag har skrivit om det här: http://viljamedv.wordpress.com/2012/07/17/medaljens-baksida/ och bloggen handlar mycket om vägen tillbaka.

Jag är fortfarande inte helt ok, men på god väg. Vila, tålamod, "babysteps", KBT, och sjukskrivning var ett måste för att jag skulle orka vända skutan..

Har inte tid att skriva mer just nu, men delar gärna med mig av mina erfarenheter om du vill...
 

2012-08-29 18:57
Tack för svar var inne och läste länken, väldigt intressant. Såg även i din kalender att du var igång med lite träning Smiley gick din puls ner ganska fort sen?
Just nu tror jag att mycket stress sitter i huvudet över att inte bli frisk. De senaste 2 åren har jag pluggat heltid, jobbat väldigt mycket extra, och mycket annat har hänt i mitt liv samtidigt som jag tränat hårt med dålig återhämtning och antagligen för lite mat i förhållande till den ökade träningsmängden. När så mycket är så roligt är det svårt att säga nej till saker.
 

2012-08-29 20:11
Ja, pulsen gav med sig ganska snabbt, men så fort jag pressar för hårt så slår kroppen bakut på ett eller annat sätt. Förkylningar, lite hjärtklappning eller så kommer mitt dubbelseende tillbaka. Då är det bara att backa igen och ta det lugnt.

Det är en hel vetenskap att hitta balansen. På något sätt så blir man lite "allergisk" mot stress och många verkar uppleva att man egentligen aldrig blir helt återställd, utan man måste lära sig att lyssna på kroppen i tid helt enkelt. Sen tror jag man får räkna med att det tar något år innan man är tillbaka till ett någorlunda normaltillstånd. Åtminstone om man varit i väggen på det sättet jag var. Och då har jag nog kommit ganska lindrigt undan ändå...
 

2012-08-29 22:04
Usch vilken historia! Jag förstår din kritik! Smiley Smiley Smiley Arg är vad man blir när man läser om sånt!  

2012-08-30 11:01
Jo. Jag har varit fruktansvärt arg i perioder. Tyvärr hjälper det ju inte och de tvingade mig ju inte att träna... Jag bara trodde på konceptet och att jag nog var lite lat ändå.

Jag hoppas att det inte är fler än jag som blivit lidande. Tyvärr så är det ju svårt att få fram en nyanserad bild av konceptet om man söker efter det på nätet...
 

2012-08-30 11:05
Nä inte hjälper det att vara arg inte Smiley

Det verkar som att du rent mentalt har landat i det på ett bra sätt. Jag undrar hur det är med utbrändhet om det är så att alla blir allergiska mot stress på sikt, eller om ett exemplariskt hanterande av situationen kan ge tillbaka stresståligheten...

Kanske kan det det för vissa men inte för vissa och det är ju så mycket beroende på livsistuationen om det går att genomföra ett exemplariskt hanterande.

Sköt om dig och fortsätt att tillfriskna Smiley
 

2012-08-30 11:28
Det gäller säkert inte alla. Det finns ju så många grader av stress... Jag känner mig rätt ok med en del stress, men jag måste ju ha såpass ork att jag inser att jag är stressad och kan planera in lite återhämtning när det behövs. Man får inse att hjärnan tar till alla medel för att få mig att lyssna på kroppen helt enkelt.

Nu är det bara framåt som gäller och dra nytta av de lärdomar jag fåttSmiley
 

2012-08-30 13:50
Malin, jag blev nyfiken för jag läste om Dig i en annan tråd. Smiley

Där skrev Du bl a om ett hektiskt liv och att det var svårt att hitta balansen med jobb, familj mm, vilket fick mig att börja fundera på om det verkligen är Fitnessfighten som är roten till allt tråkigt Du har fått vara med om?

Varför jag frågar är för att det är väldigt vanligt att man "skyller" på den faktor som fick bägaren att rinna över, i Ditt fall FF, men man ser inte alla andra faktorer som spelar in i en utmattningsdepression.

I övrigt har jag inga tips att dela med mig av annat än att balansen i tillvaron kan Du hitta genom att: 'Prioritera', 'Släppa kontrollen' och 'Vara nöjd'. Låter väldigt enkelt men är väldigt svårt för ffa kvinnor.

Hoppas det går bra för Dig!
 

2012-08-30 18:19
Hallå. Tittade på TV4 i morses och hörde om Gunde Svans envisa "förkylning" och det låter nästan lite likt dig. Han hade en långdragen förkylning och tappade ork, väldigt mycket ork, för att inte säga all ork. Han utreddes från alla håll och fick dylika tips, men blev inte bättre. Några läkare skyllde på stress, andra på utbrändhet mm mm. Till slut hittade man den ovanliga luftrörssjukdomen TWAR. Titta mer på denna länk och se om det är något sådant:

http://www.twar.se/

Krya på dig!
 

2012-08-30 18:24
Sylvia, jag tror nog man ska vara väldigt försiktig när man drar slutsatser från så här korta texter. jag tycker Malin själv är väldigt tydlig med att säga att ingen tvingade henne att träna, och inte heller "skyller" hon på konceptet. Hon visar hur ett koncept som säger sig passa "alla" inte passade henne. För att uttrycka sig lite milt. Om man säger att man passar alla, så borde det även inbegripa kvinnor mitt i livet som har fullt upp. Och tittar man på deras sida är det väldigt lätt att tro att man där har svaret på frågan om att bli "fit" snabb. Jag måste säga att deras annonsering är stötande. Men sen är man ju förstås själv ansvarig för att inte gå på företags oseriösa kampanjer. Och det tycker jag Malin visar. Och dessutom avslöjar hon något viktigt: det tog tid för henne att skriva det blogginlägget för att hon tog på sig all skuld själv. I motsats till att "skylla ifrån sig".

Modigt Malin, tycker jag!
 

2012-08-30 18:43

Twar skulle kunna vara en anledning till mina problem, lite tveksam dock. Vet inte om jag fick överträningsproblem, långvarig sjukdom i hals/näsa eller något skit med astman. Men mina symptom kortfattat: Håll på ca 10månader, helt slut/orkeslös. Mjölksyran kom direkt i benen vid större belastning än 45-50% och halsen "svullnar" upp, får ingen luft riktigt (hade en tråd som heter så) Har gjort fys test, astma test, hälsokontroll, ekg, lung röntgen och inget har visat något. Dock så upplevde jag inte samma symptom när jag gjorde fys test. Allt det här kan vara överträning eller något som jag skrev innan. Det var skit-irriterande. Men nu har äntligen det börjat att ge med sig lite och jag försöker att sakta, sakta men någorlunda (går knappt) att komma tillbaka. Träna mera till o från under tiden av sjukdom. Men det är en lärdom mer och jag känner mer glädje för träning och lust idag än förut. Bara att köra lugnt och tänk på hur kroppen reagerar. Ska ta ca 3-4 månader lite såhär lagom lugnt sen är det bara att försöka köra hårt igen :) ,
Kanske hjälpte lite, med min lilla berättelse, vad vet jag.
 

2012-08-30 18:49
Oj! Min intention var absolut inte att dra några slutsatser! Tråkigt om Du uppfattade det så.

Jag vet inte ens vad Fitness Fighten är för något och har inga anledningar att tycka någonting om "vad-det-nu-är" alls!

Jag fokuserade mer på det där med att hitta balansen med familj, träning, jobb och allt annat vi (jag skriver "vi" för jag är där själv) kvinnor "mitt i livet" fightas med. Jag ville ge lite tips helt enkelt. Var det fel tycker Du?

Edit poängterar att min svar var riktat till "mik hero".
 

2012-08-30 18:53
Tack Johan för tipset. Twar är något som jag varit inne på men läkarna vet tyvärr inget om den sjukdomen. Hur som helst övertalade jag en sur läkare om att få ta ett sådant prov. Dessa prov ska tas med blodprov vilket inte gjordes på mig. Testet ger utslag efter en längre tid då kroppen hunnit bilda antikroppar så det kan ha tagits för tidigt.

Jag har försökt att få ta om provet men läkarna avvisar mig och säger att min antibioakur på två veckor skulle ha tagit bort en ev twarinfektion. Men enligt twar.se så ska tar behandlas minst tre veckor med en annan sorts antibiotika. Så frågan är om jag ens vågar tjata till mig ytterligare ett prov trots att symptomen stämmer överrens :-S
 

2012-08-30 18:56
Alexander Alltid bra att höra fler berättelser. Det gäller nog att skynda långsamt för att slippa bakslag. Önskar mig ett blodpropp som kunde visa om det är överträning eller stress. Diagnosen känns så osäker när den bara bygger på uteslutanden tyvärr  

2012-08-30 19:06
Bakslag! Fy faaan vad det tar på krafterna. Har känt dom senaste 10 månaderna att träningen är som att rulla en kub :P. Tänkte även säga att jag har (är lite fortf) trött för det mesta, seg. Förra året innan "skadan" så var jag uppe vid 5 tiden ca varje vardag och vi 7-8 på helgen och nuförtiden är det redigt segt att gå upp vid den tiden men halv 6 går någorlunda o 8-9 på helgerna. Är lite som att träningen går före allt annat, det gäller att man tränar klokt och smart samt stannar upp då och då och kollar hur man egentligen mår och även hur träningen går. Något som jag har börjat med nu är att skriva träningsdagbok, vilket jag känner faktiskt kan vara skönt. Man reflekterar lite över träningspassen då o då.  

2012-08-30 19:12
@Catrin... Jag tycker absolut att du ska våga "tjata" dig till ett nytt prov och då genom blod. Ha lite kött på benen och skriv ut lite sidor från TWAR och kanske framförallt denna sida: http://www.twar.se/twar-behandling.html

Är det den antibiotikan du äter/ätit redan, så stämmer ju det läkaren skrev.

Lycka till...*håller tummarna* Smiley

Ps. hittade även denna länk: http://www.apoteksgarden.se/halsa_twar.html
 

2012-08-30 19:39
Tack Mik. Din kommentar värmde!

Jag är nyfiken på vilken tråd du syftar på Sylvia? Det blir lite svårt att svara dig om jag inte vet vad jag ska svara på...
 

2012-08-30 20:52
Den här tänkte jag på:

http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=1250019

Smiley
 

2012-08-30 22:24
Ok.

Nu hamnar vi väl kanske lite OT, men jag behöver förklara mig känner jag. Både för min skull, och kanske för att någon annan kan få höra min historia så att de inte gör samma misstag som jag. Långt blir det också;-)

Att livet är fullspäckat är ju en sanning. Jag tror många småbarnsföräldrar går på gränsen till vad de orkar med. Innan fitnessfighten så höll jag mig dock på rätt sida sträcket. Deltidsjobb kombinerat med träning, barnaktiviteter och en underbar familj och vänner. Livet går ju alltid upp och ner, men jag har mått vansinnigt bra och varit helnöjd med det mesta i mitt liv innan fitnessfighten. Jag har tidigare arbetat mycket med coaching, mental träning osv och anser mig vara en positiv och glad människa med relativt bra balans i livet.
Visst önskar man ibland att veckorna hade fler dagar, men blir det tidsbrist så prioriterar jag ner "onödiga saker" som städning och annat och lägger det hellre på att få mig och min familj att må bra och göra saker vi tycker är roligt. Jag har identifierat en annan orsak till att jag rent mentalt var lite stressad, men det har inte gett några fysiska symptom alls innan fitnessfighten. Det handlar dock inte om att ha för mycket att göra utan snarare om att vara understimulerad, och den typen av stress hade jag inte heller hört talas om innan jag kraschade.

Visst kände jag mig trött och stressad under fitnessfighten, men i och med att jag hade kontakt med en PT för rådfrågning och att de marknadsför konceptet som att det skulle minska stress, så trodde jag faktiskt att det bara var tillfälligt och inte att det kunde utlösa en sån jättereaktion. Under Januari månad hade jag inte den balansen jag brukar ha. Jag hade i samråd med min familj fått ok på att lägga en månad med extra fokus på mig och min träning. Min man stöttade upp med mer grejer i vardagsarbetet för att jag skulle få tid att vara "lite ego". En del av månaden var ju dessutom jullov på och jag hade varit ledig sedan innan jul innan så någon hög stressnivå hade jag inte när jag började.

Någon av läkarna jag träffade misstänkte att jag haft natriumbrist, vilket kanske inte är omöjligt med tanke på att jag svettades som en tok under träningarna, drack massa vatten och drog ner på salt till det minimala efter rådet från PT'n då jag samlade på mig vatten under månaden. Jag fick även en dunderkur med B-vitamin som en första åtgärd efter kraschen... En sån obalans i kroppen har antaglien också spelat in...

Efter fitnessfighten tappade jag allt vad gäller min tro på att jag vet vad "tål". Jag trodde inte man kunde få en övertränings/utmattningsreaktion på roliga saker, men det fick jag. Vad är det mer jag inte vet om min kropp och stressreaktioner?
Hur mycket vågar jag träna? Kommer jag få en liten reaktion på för mycket träning, eller kommer jag totalkrascha? Vad är för mycket träning för mig idag? Hur hittar jag balansen igen? Det är där min rädsla har legat och det var därför jag skrev inlägget som du hänvisar till. För att få någon typ av bekräftelse på att jag är på rätt väg (även om internet kanske inte är den ultimata vägen...)

I dagsläget är jag ju i det läget att jag behöver lära känna min kropp på nytt. Nu har jag hittat en person som kommer hjälpa mig med det vilket känns jätteskönt och jag har kommit en god bit på väg själv. Jag vet vad de första fysiska tecknen är och då är det bara att bromsa i tid. Nu ska jag bara våga lita på att jag kan läsa kroppens tecken och att jag lyssnar på min kropp.

Där kan väl Catrin kanske ha användning av mina erfarenheter. Jag vet att det är vansinnigt frustrerande att få en diagnos på bara "uteslutningar". Jag har också tänkt TWAR och alla möjliga diagnoser ifrån hjärntumör, MS och borrelia, men på något sätt så får jag nog inse att det ibland bara är så att man har pressat sig för hårt. Det behöver inte finnas någon annan förklaring. Man behöver ge kroppen tid att återhämta sig och sedan smyga igång försiktigt.
Babysteps... stanna upp och lyssna... babysteps... Sen kanske man är tillbaka om några veckor/månader/år!


 

2012-08-31 08:58
Usch, det där lät inget vidare! Smiley

Bra att Du har fått hjälp med att hitta tillbaka dit, där Du var tidigare. Och jo, jag är övertygad om att man kan "bränna ut sig" på roliga saker också när det samtidigt inkluderar andra stressfaktorer vid sidan om. Det är lätt hänt, vet jag.

Tack för att Du delade med Dig.
 

2012-08-31 11:16
Dina symtom liknar något som jag råkade ut för förra året, jag tränade riktigt mycket och det gick bra till en punkt men jag lyssnade inte på kroppen utan körde vidare..

Jag hade 50% högre vilopuls än normalt och var riktigt trött och när jag tränade så tog energin slut väldigt fort.

Som tur va så träffade jag på en riktigt bra läkare som konstaterade att det var överproduktion i sköldkörteln som ställde till det hela och efter någon månad var jag på rätt spår igen Smiley

Lycka till
 

2012-08-31 23:27
Tack för alla tips, jag ska nu framföra dessa förslag till läkaren Smiley  

2012-09-01 14:16