|
Hej alla erfarna!
Jag har aldrig riktigt varit någon löpare, det längsta jag nånsin sprungit är typ 7 km. Däremot tränar jag en hel del på gym, mest styrkelyft. Detta är andra sommaren jag springer regelbundet och har helt övertygats om den minimalistiska eller barfota löpningens överlägsenhet för friska motionärer. Jag har sprungit 2,5-4 km barfota eller med typ aqua socks. Det mest naturliga för mig är att sätta i hela foten samtidigt, ett "barnsligt" steg som låter svagt smack, smack, smack när fötterna träffar asfalten barfota, det låter lite mer med aqua socks på. Men jag kan ändra steget lite, så jag tydligt sätter i framfoten först. Då låter det ingenting alls, men är grymt ansträngande för hela underbenen och av nån anledning är det lättare att göra det i skor. (Gör väl ondare för de ovana fotsulorna att landa på mindre yta.)
Man läser så himla mycket om barfotalöpning: att alla springer olika och att det inte finns något rätt eller fel, att vid barfotalöpning sätter man inte ens i hälen, att barfotalöpning är ljudlöst, att det är jättejobbigt och svårt i början och det tar ett tag innan man har styrkan att använda korrekt barfotateknik...
Vad tror ni? Ska jag klappa omkring med hela foten eller träna på min framfotsteknik?
|
|
|
|

2012-06-18 21:22
|
|
|
Om det skulle hjälpa kan jag försöka styra upp någon som filmar små snuttar när jag springer. Kan man lägga upp videos i forumet?
|
|
|
|

2012-06-18 21:24
|
|
|
Smack smack smack it is. I alla fall på släta fasta underlag. Hörs såklart mindre av det på skogsstigar, gräs och annan mjukare terräng.
|
|
|
|

2012-06-18 22:23
|
|
|
Det går inte att lägga upp videos - du kan lägga upp dom i youtube eller vimeo och sen länka till dom!
|
|
|
|

2012-06-18 22:43
|
|
|
Välkommen till gruppen av människor som hittat nya sätt att njuta av löpning! Med reservation av att sådana här diskussioner brukar sluta i improduktiva "flame wars".
Om man springer med skor utan dämpning som du gör, så brukar de flesta hålla med om att mittfoten eller framfoten är bra. Det finns nog inte någon som förespråkar det ena framför det andra. För att undvika "flame wars" skall jag nämna att det finns de som förespråkar hälen först också (vilket inte fungerar för mig i alla fall).
En enkel sak du kan undersöka själv, det är din stegfrekvens. Ligger du långt under 180 steg per minut? Springer man långsamt, typ 6 min/km, så är det inte mycket att bry sig om. Testa att räkna antalet steg på ena foten under 30 sekunder, och multiplicera med 4.
|
|
|
|

2012-06-19 09:14
|
|
|
Barnsligt steg låter finnemang. Fortsätt så och bry dig aldrig om hur foten tar i marken, den hittar rätt för det mesta. Vartefter din löpning utvecklas kommer också fotisättningen att ändas utan att du behöver tänka på det själv. Jag misstänker att iochmed din fot och benstyrka ökar och du börjar få upp stegfrekvensen kommer du helt naturligt att hamna lite längre fram på foten men låt det bli som det blir och känns naturligt så blir det bra. I början tycker jag att det ända man behöver fundera på är kroppshållning och att försöka få upp stegfrekvensen så löser det mesta sig.
|
|
|
|

2012-06-19 09:36
|
|
|
Håller med Fredrik. Slappna av i fötterna, ta snabbare, kortare steg så att du inte sätter tyngd på fötterna förrän de är under dig. Tänk dig att du kör sparkcykel, dvs att när foten sätts i är den redan på väg bakåt, och sen lyfter du bara foten, inget frånskjut. Benen ska gå lite som ett hjul, strax bakom din tyngdpunkt:

I början när jag sprang barfota försökte jag springa utan att sätta i hälen mer än lite grann i slutet av steget, som du beskriver. Det kändes för påfrestande och onödigt, och jag fick ont i fötterna i perioder. Nu springer jag mer avslappnat, med böjda ben, rak i ryggen, lutning framåt från vristerna och med platt isättning av foten - men den yta som landar först - några millisekunder före resten av främre foten och hälen- är denna:

här är en bra video: http://www.youtube.com/watch?v=zSIDRHUWlVo&list=PL5284D4EA8FB89B10&in...
|
|
|
|

2012-06-19 11:15
|
|
|
Jag har själv precis nyligen börjat träna på att springa med kortare steg och istället ökad frekvens. Dock springer jag med mina vanliga löparskor än så länge. När jag springer långsamt, ca 6 min/km, ligger jag ganska exakt på 180 steg/minut. Jag har ännu inte testat att öka tempot - men vad händer då? Kommer jag inte automatiskt att öka steglängden? Eller är det frekvensen som ökar i och med att tempot stegras? Hur som helst, att springa med kortare steglängd tycker jag känns mycket skonsammare för framför allt mina knän, inbillning eller inte, men så är det.
|
|
|
|

2012-06-19 13:43
|
|
|
En liten varning om "lutning framåt från vristerna". Inget fel i rådet som sig, men det funkar ofta dåligt i praktiken. Det blir vanligen att man omedvetet också lägger till en pytteliten lutning med framkroppen och tappar höften. Kanske inte direkt men efter en stund när tankarna börjar vandra. Har man ingen tränare som kan hålla koll och påminna en när det händer, tycker jag att man i början gör bäst i strunta lutningen (överkurs: eller alternativt uppnå samma sak genom att försöka hålla rak rygg och tänka sig att man dras framåt av ett snöre runt midjan, men tänk fortfarande inte på lutning).
|
|
|
|

2012-06-19 14:07
|
|
|
Instämmer i det som sagts så här långt, och när det gäller lutningen av överkroppen så funkar det för mig att tänka på att hålla upp huvudet och titta på horisonten. Då faller inte överkroppen framåt.
Angående filmen med Mark Cucuzzella som det länkades till några inlägg bakåt så måste man bara gilla hur himla snyggt han springer.
|
|
|
|

2012-06-19 14:16
|
|
|
Angående stegfrekvensen, Magnus,
Jag springer inte barfota, men jag har lagt om steget till mittfot i samband med att jag har gått över till lättare skor. Jag funderade också på det där med frekvens, men det bästa rådet jag fick vara att låta det bli som det blir helt enkelt - låt bli att teoritisera. Naturligtvis kommer en ökad hastighet att kräva antingen ökad frekvens eller steglängd, eller båda. Men om du "tänker på det" så är nog risken att du faller in i något konstigt steg. Tänk bara på att springa fortare, så ger sig det. Du kommer troligen se att frekvensen ökar något, och jag gissar att steglängden också gör det, men det ger sig helt naturligt.
(När jag ökade frekvensen var jag frustrerad under en period. Jag hade klocka och fotpod för att "pressa mig upp i" 180. Det kändes som att jag blev långsam och orkeslös. Jag startade t.o.m. en tråd här på fb. Det gick över ganska snabbt.)
|
|
|
|

2012-06-19 14:52
|
|
|
Tack Tibor för värdefulla synpunkter!
|
|
|
|

2012-06-19 17:41
|
|
|
Hej och tack alla som svarat!
Tack för era synpunkter och tips. Känns skönt att jag inte behöver tänka så mycket :) Det är jobbigt nog att faktiskt springa! Ang stegfrekvens: när jag började barfota hade jag redan läst om att ha upprätt hållning och att ta fler och kortare steg. När jag nyligen sprang en liten sträcka med en metronom-app ställd på 180 bpm så kändes det nästan precis som frekvensen jag hållt under alla mina barfotapass (med skillnaden att metronomen inte anpassar sig efter kurvor, krön och områden med grus - det gör jag). Ibland tror jag att jag till och med vill hålla runt 190. Ju högre kadens desto bätte eller?
Beställde invisible shoes för ca en vecka sen, ser fram emot att springa "barfota" utan att först noga överväga hur underlaget är.
|
|
|
|

2012-06-19 20:51
|
|
|
Hej igen alla!
Jag fick hem mina Invisible Shoes (6 mm-varianten) för några dagar sen och sprang för första gången i dem idag. Ett jäkla smackande mot asfalten, men det kändes bra :)
|
|
|
|

2012-06-29 01:10
|
|