Löpning

	Så nu ser jag på själv som en löpare och ffa nu när jag har gått med i en löpargrupp som träffas kl 0700 varje lördagmorgon (hick!). Min nästa fråga är ju då, när är man inte nybörjare längre?		2012-05-04 02:29
	Man är _åtminstone_ nybörjare så länge man behöver fråga.		2012-05-04 04:25
	Jag har sprungit sedan hösten 2009 och kände mig som ett riktigt fint specimen av löparnörd tills för tre dar sen. Då sträckte jag ena hamstrings under en halmara och insåg direkt att jag bara är en okunning hybrisdum nybörjare. -Men om tre veckor är jag garanterat en fullärd veteran & löparnörd igen Det korta svaret: Det beror nog mest på dagsformen & sinnestämningen?		2012-05-04 08:23
	Det är nog en insvängningsprocess. Först är man definitivt nybörjare men efter något år tror man sig kunna allt. Sedan försöker man lyfta sin träning några nivåer, läser lite böcker, deltar i organiserad träning och upptäcker hur lite man kan. Åter till ruta ett. Efter envist tragglande några år till så tycker man sig ha grepp om sin löpning, man kan ge andra bra och nyttiga råd och ens eget tränande och tävlande är stabilt. Allt rullar på bra tills något i benen eller huvudet brakar ihop. Då står man åter handfallen och beroende av andras råd. Så där håller det på. Ju fler erfarenheter man samlar på sig desto större inser man att oceanen av egen okunskap är.		2012-05-04 09:33
	Sen då man blir tillräckligt gammal tar man till bekvämlighetsknetet: "Jag vet allt jag BEHÖVER veta, allt annat är tramsiga nymodigheter eller onödig gammal skåpmat"		2012-05-04 09:40
	Jag tycker att Mikael skriver väldigt bra om det där om att vara nybörjare. Jag brukar jämföra många som tränat några månader upp till ett år med juridikstuderande som läst introduktionskursen. Plötsligt kan dom allt men allteftersom dom fortsätter på juristlinjen inser dom hur komplext det kan vara. Jag har sprungit i några decennier och lär mig fortfarande. Ansåg mig själv vara nybörjare på maratonlöpning de första tio maratonloppen.		2012-05-04 09:43
	Jag försöker förtvivlat hävda nybörjarstatus fortfarande, men det börjar bli jobbigt efter 7 år och 200+ tävlingar.		2012-05-04 09:51
	Varje nytt år tycker jag att jag börjar få kläm på det här med träning, och att nivån på samtliga föregående år var ganska naiv och nybörjaraktig.		2012-05-04 10:09
	Löpning är inget man behöver lära sig, det är något som vi har med oss genom evolutionen. Visst kan man förlora sig i detaljer om ditten och datten, men frågan är om det ger något över huvud taget? Om båda fötterna är i luften samtidigt: då springer man per definition. Springer man lite då och då så börjar hjärnan automatiskt ekonomisera hela processen för att spara energi (överlevnadsgrej). Som löpare behöver man bara tänka på att det ska vara kul. Är det roligt: då gör man rätt.		2012-05-04 10:27
	Nä du Peter, det finns inget speciellt sätt som är rätt eller fel. Allt beror på vad man vill åstadkomma. Om man vill ha kul - då är det rätt om man har kul, vill man springa fort är det rättare desto fortare det går osv ...		2012-05-04 10:31
	@Peter: Gör man rätt om man har roligt under tiden man springer men blir skadad hela tiden? Gör man fel om man inte har roligt men vinner stora prispengar så att man säkrar framtiden för sin familj?		2012-05-04 11:12
	Definera "roligt"! Är det roligt som gapskrattande roligt, eller roligt som att man trivs med det. Jag har faktiskt väldigt sällan roligt på löpträningen men har ändå fortsatt träna hela livet för att jag trivs med det.		2012-05-04 11:40
	Är det viktigt att veta om man är nybörjare eller inte?		2012-05-04 12:40
	När jag kunde då sprang jag. Första gången var jag väldigt liten. Nu 70+ år senare springer jag fortfarande. Då första tiden barfota - vilket jag fortfarande gör när jag anser det vara en rolig variant. Sättet att springa är väl lika olika som vi människor är olika. Goda tips på nya varianter att flytta fötterna har varit/är bra. Att sedan just barfota/"barfota" av vissa anses vara något nytt ger mig bara ännu ett asgarv, så jag tar ett varv till. .		2012-05-04 12:45
	Moa, det är oerhört viktigt att veta vilken grupp/vilket fack du passar in i. Är vi osäkra på vår grupptillhörighet börjar vi knarka och begå brott, sådeså :p		2012-05-04 13:40
	Den här frågan tycker jag är jätterolig och det som gör den så rolig är att du får så olika svar beroende på vem du frågar. Läser man t ex här på forumet så inser man ju snabbt att vissa personer räknar sig som erfarna löpare efter att ha sprungit regelbundet i en månad (de döljer ju då helst detta faktum). Andra anser sig vara nybörjare trots att det sprungit fyra ggr i veckan i flera år och sprungit maraton och allt möjligt. :) jaja, det är väl som när jagfrågade min käre morbror som är en erfaren maratonlöpare men som nu är 70+, hur mycket han sprang nu för tiden. Svaret blev att vissa personer räknar det inte ens som att han springer eftersom det går så långsamt nu när han är gammal.... (7-10 km varannan dag fick jag ur honom sen). Min fråga är: vad spelar det egentligen för roll? Är det bekräftelsebehovet som spökar när man känner att man måste kunna kalla sig erfaren löpare?		2012-05-04 17:53
	Jag fattar inte heller det här med skammen att jogga eller vara nybörjare. Är det ett fenomen bland dem som bara håller på med löpning/jogg, eller också de som ägnar sig åt fler idrotter? Jag tror det förra, dvs. de som övervägande springer. Eller har jag fel?		2012-05-04 19:23
	Anders. Är det inte ett tidens tecken att konkurrera mera. Det fanns förr också, men inte i dagens omfattning.		2012-05-04 20:09
	Vad jag syftade på K-G, men otydligt, var att jag tror att det bekräftelsebehov som Mollie nämner ovan är mer uppenbart bland de utpräglade "springarna" än bland de som njuter av flera sporter.		2012-05-04 20:45
	Då har jag haft tur. Har testat mer än 50 sporter. Ibland med framgång, ibland inte. När jag kommit sist har jag nog jublat mest. Eventuell publik har då oftast gett stående ovationer.		2012-05-04 21:09
	Tror inte just du har något behov att bekräfta, men andra kanske. Springa är bra, skitbra. Risken jag ser är att de som har behov att röra på sig inte kommer igång och om de kommer igång slutar de för de får höra att man ska springa fort, man ska springa långt - gärna kunna kalla sig ultralöpare - och allra helst ska man springa barfota. Man ska också ha rätt teknik. Folk ska kunna ut och jogga och anmäla sig till motionslopp utan att vara rädda för att göra fel. Ed. Vad nu fel är för något.		2012-05-04 21:14
	Väldigt bra skrivet. Då jag upptäckte att jag ej skulle kunna hävda mig gentemot de bättre så kom jag på en för mig personligen bra grej - fokusera "stenhårt" på att vara ofokuserad. Redan på 80-talet så var det populärt att fokusera. Mest då i USA. De gillade inte att jag struntade i detta så viktiga. Så jag kom på att svara dem med just "Nu har jag lärt mig att fokusera. Vad bra. Hur då? Att vara så nära 100% som möjligt ofokuserad." Några blev sura - de flesta asgarvade. Håller med majoriteten som är lyckliga av att kunna röra på sig på ett för dem mysigt sätt. Ibland intressant, ibland jobbigt. Det är känslan efteråt som borde betyda mest: Vad glad jag är för vad jag klarat av.		2012-05-04 21:28
	Låter lite "Flower-Power", K-G. Helt okej för mig. Men som jag påminner mig är du van att jobba med outsiders och av dem kan man säkert lära att avvikelse från det konforma, dvs. nonkonformism, inte alltid är av ondo.		2012-05-04 22:00
	För mycket bullshit och flum blev det även i denna tråd, som kunde ha presterat ett par konkreta svar på TS fråga. Trist. Som nästan allt annat, Markera som ointressant.		2012-05-05 04:51
	Att motionsspringa, springa för ett personligt mål, tävlingsspringa, ultraspringa, etc är olika saker. Det går väl i trappor. Det går att vara van motionslöpare, men samtidigt nybörjare i jakten på att försöka springa lopp. Jag tycker TS är minst en van motionslöpare. Mackan med flera är kanske nybörjare på långa sträckor enligt dem själva.		2012-05-05 07:32
	När jag för 3 år sedan var verklig nybörjare (från soffan ut i spåret) tyckte jag det var lite jobbigt med alla som kallade sig nybörjare men som uppenbart inte var det. Nu efter 3 år är jag inget vidare snabb och har massor kvar att lära men jämfört med tidigare är jag faktiskt inte nybörjare längre. Sedan är det också frågan nybörjare på vad? Det finns människor som är nybörjare på löpning men som har tränat i hela sina liv. Det är en helt annan situation än för den som är nybörjare på att träna.		2012-05-05 13:15
	"A minute to learn – a lifetime to master" kanske kan vara ett passande uttryck även när det handlar om löpning. När man börjar förstå och agera på kroppens signaler och vet när man ska gasa respektive bromsa under träning och tävling har man i alla fall kommit rätt långt.		2012-05-05 14:19
	Du vet att du är nybörjare när - du får ont i framsidan av skenbenen och inte vet vad det är eller varför du fått det. - du får ont i sidan av knäna och inte vet vad det är eller varför du fått det. Du är inte längre nybörjare när du lärt dig vad benhinneinflammation och löparknä är. Skämt åsido så är ovanstående två mycket vanliga nybörjaråkommor (även om det såklart kan drabba även mer erfarna löpare som ändrar löpstil, skor, underlag, mängd etc) och om man lyckas kurera sig och har viljan att fortsätta efter det är man nog inte nybörjare längre. Lite som en initieringsrit		2012-05-06 11:32
	Jag tror att det är den som frågar som besitter svaret och brukar därför langa tillbaka frågan med att säga "Det beror på vad du menar med nybörjare..." och sen berätta om när jag började springa(1, 5 år sedan men jag sprang även blodomloppet 2 år innan via jobbet.), vad jag gjort senaste(Kungsholmen runt-halvmaran)(Men att jag sprang faktiskt Lidingöultra veckan innan- kan jag inte låta bli att tillägga i dagsläget.) och hur långt mina träningsrundor brukar vara(5-15 km beroende på tid och lust men så tränar jag annat också) och om mitt vanligaste tempo(snigelfart)(och det där med att träna intervaller verkar jag aldrig komma i gång med för att...Jag är världens bekvämaste löpare ) Och då om jag får låna din tråd så har jag också en "korkad" fråga och undrar vad det innebär att en bana är kontrollmätt att hur stora variationer kan det få vara då jag ganska nyligen blivit med smartphone och använder en app där som mäter distans och den stämmer bara mer eller mindre med vad de lopp jag sprungit(läs joggat) angetts vara i längd? Ibland har jag tagit mig längre och ibland kortare men oftast längre och så vet jag att det är för andra också(så jag tror inte det är telefonen eller appen det är fel på) men finns det någon regel för hur mycket det får diffa?		2012-05-06 12:14
	Jag ställde nog frågan lite otydligt. Vad jag menar är att när man börjar med tex löpning så ska man ju ta de väldigt försiktigt i början så att senor, muskelfästen, skelett osv hänger med, oavsett om man har konditionen sedan innan. Hur lång tid ska den här upptrappningen, generellt alltså, vara? Om man har som mål att springa 5 km, är ett 12-veckors löpprogram det bästa? Efter de 12 veckorna då? Hur läng tid tar det alltså för kroppen att vänja sig vid den impacten som löpning har?		2012-05-07 02:07
	Mig tog det 2 år att få kroppen att klara ett millopp & halvmaran och 2,5 år för maran. Hade jag inte varit en sån okunnig nybörjare hade det gått snabbare. Så mitt svar är halvår-år snarare än veckor och månader för att leder, muskler och senor ska tåla belastningen som blir av löpning.		2012-05-07 18:49
	+1 på Anders. (Med viss justering för ens ålder, men i stora drag.)		2012-05-07 20:11
	Jag tror också på att halvår. Risken att skada sig är ju allra störst om man redan har konditionen genom annan idrott men sen plötsligt ska börja springa istället. Då är det väldigt lätt att ta i för mycket och springa för långt.		2012-05-07 21:34
	Det beror på Ditt utgångsstatus, skulle jag vilja säga. Är Du van vid stötande träning, som t ex gympa, aerobics eller liknande så tar det inte lika lång tid som om Du börjar från sofflocket. Jag gick från 4 km, som var min startsträcka, till halvmaraton på 20 veckor utan problem. Så ja, ett halvår kanske? Beroende på var Du står nu, vill säga.		2012-05-07 21:49
	Rent spontant låter 12 veckor som ett ok riktmärke om ditt mål är att springa 7,5 km i streck. Viss vana från andra sporter lär vara en fördel, men det funkar nog även om du har precis börjat motionera. Nyckeln är dock att skynda långsamt i början, och inte förivra sig. Då kommer alla de där besvären som nämnts ovan. Om du vill minska påfrestningen på muskler, ben och senor, försök att springa lite så lite som möjligt på hårt underlag (asfalt, betong). Generellt verkar kroppen må bättre av terränglöpning - mina ben blir rätt snabbt stumma när jag springer i stan. Men det är baserat på mina egna erfarenheter, och kan skilja sig avsevärt från andras. /en nybörjare		2012-05-08 00:11
	@david pavid, ojdå.. jag måste genast börja knarka.. =/ Jag är absolut nybörjare och har gjort alla ovanstående fel, vill gärna skräddarsy lite extra och vill gärna att allt ska gå lite snabbare. Men tydligen så funkar inte genvägar när det gäller löpning/jogging/hasande. Jag tror jag kommer räkna mig som icke nybörjare när jag är trygg med att lyssna på min kropp, när jag avverkat en hel del nybörjarfel och lärt mig av dessa. När jag har en kropp som kräver att få röra på sig annars kliar det i kroppen och när jogging/löpning är en del av min vardag. Tror det är som med allt annat, jobb eller träning, man känner när man är "trygg i sin roll" men ändå vill utvecklas och aldrig blir färdiglärd. Sen anser jag det oviktigt för min del om jag är nybörjare eller ej.. däremot är jag fullt medveten om att jag har massor att lära, att min kropp är känslig i början och om jag gör fel hela tiden utan att lära mig.. då kommer jag efter 10 år fortfarande göra nybörjarfel... och rent krasst fortfarande vara nybörjare...(?) Så lär av andras misstag och gör några själv.. Sök kunskap (som du gör nu) och lyssna på kroppen.. När den har ont av skada eller av muskelskapande. =) //Nybörjarproffset		2012-05-08 09:15