Löpning

	Skrev en bloggpost (http://beastankar.blogspot.se/2012/04/satt-att-gora-lopning-roligare.html) idag om att jag är egentligen inte någon löpare och jag kämpar ännu med att hitta löparglädjen. Älskar att gå, och gå långt men det tar ju lite tid så jag försöker lära mig att springa, det går framåt och ibland glimtar det till av sådant där glädjerus. Vad gör ni för att peppa er själva, hitta motivationen? MIn lista (något mer läsbar och med länkar i bloggen men jag klipper in den här oxå): * Träningsdagbok, faktiskt se hur antalet km ökar på "löpkontot" GPS och pulsklocka, kunna nörda ner sig i grafer och karta efteråt se hur man blir snabbare och pulsen går neråt * Nya träningskläder, lite nytt piggar alltid upp. För mig är det dags att köpa något i knalliga vårfärger (dock ej rosa) och en löparjacka. Ett par nya skor vore inte heller helt fel eller så får jag prova mina Nike Free 3.0 V3 ute någon dag, bara haft dem på gymmet än så läge. * Någon att springa med, lyckats dåligt med detta hittills men tror det skulle vara ett sätt att pressa mig lite fartmässigt. * Anmäla sig till ett lopp så man har något att sikta mot, jag tävlar alltid bara mot mig själv så att ställa upp i lopp är inget problem trots att jag är långsam. Men det är ju bra om man kollar upp tider på föregående lopp innan så att inte tidtagarna hinner gå hem innan man själv är i mål * Springa i ett lopp, även när jag förr inte kunde springa pga knät gjorde jag Vårruset på ren adrenalin och klarade det på under 30 min. På Lapland Ultra har jag tidigare bara småjoggat lite men har som mål att orka springa en av de 10 milen i år frågan är bara vilken mil. Funderar till och med på att våga anmäla mig i tävlingsklass. Men velar fortfarande. * Träningsappar, jag gillar Zombiesrun vilket jag skrivit om som hjälper mig att öka farten ibland. Även appar som hjälper en med träningsprogram är bra, då sätter man upp som mål att klara programmet och tvingas ut. * Läsa om andra som springer, följer några på twitter, älskar att följa livrapporteringar från långlopp (nu senast från TEC100), läsa berättelser från lopp och läser några löparbloggar lite sporadiskt bland annat Marathonbloggen på SvD och MarathonMia. Petra är verkligen en inspirationskälla och man har fått följa henne från starten och Mia har ett imponerande pannben när det kommer till långa lopp. * Bra musik, oj vilken skillnad det gör när man lyssnar på något man verkligen gillar. har införskappat ett program till Macen som hjälper mig ta ut BPM i låtarna också, så nu skall jag förhoppningsvis få ihop en bra spellista. * Hitta nya rundor gärna i skogen, springa planlöst se var benen bär (råkar oftast bli alldeles för långt för mig då) eller sitta med en karta och noga planer en ny tur. Själv gillar jag att gå i naturen och planerar att försöka hitta bra löprundor i skog och mark så fort snön är borta och det inte är sjöblött. Sen hoppas jag kunna springa lite i fjällen också. Varför inte packa med dojorna på en resa och springa på helt nytt ställe. * Skriva om sin löpning, att skriva av sig i bloggen, på twitter, på FunBeat och få pepp tillbaka gör susen för motivationen. * Sätta upp mål längst vägen, skall komma ikapp tanten med hunden, hinna till lyktstolpen där borta på 1 minut, springa nästa kilometer lite snabbare än föregående även om det betyder att jag kommer behöva gå en bit. * Inte se gång som ett nederlag, jag blir ofta besviken på mig själv när jag tvingas gå en stund men har bestämt mig för att det betyder att jag faktiskt sprungit lite snabbare än behaglighetstempot strax innan och det måste ju vara bra. Ser dock till att gången inte blir för lång, njuter den lilla stund jag får gå * Le under löpning, ofta biter jag ihop, tycker det är apjobbigt men så möter jag någon, du brukar jag le "nädå det är inte jobbigt alls" och se det hjälper. Bäst är när man möter en annan löpare som gör likadant, nickar i samförstånd. Då går benen lite lättare en stund. En grej jag inte testat själv men som vissa verkar syssla med för att roa sig (kanske inte bara under löpning dock) är "GPS Drawing", helt galet. Helt plötsligt känns ju mina rundor jättetråkiga.		2012-04-25 22:29
	Jag är med på VU (Vinterutmaningen) och SU (Sommarutmaningen) här på Bettan, det är kul, man kan klura lite och förundras över andras idérikedom		2012-04-25 22:39
	@Camilla Ja utmaningar är ett bra sätt. Tyvärr är jag lite för mycket tävlingsmänniska och skulle nog springa sönder mig om jag deltog i utmaning men så fort kroppen vant sig vid löpning är det säkerligen ett bra sätt även för mig för att ta mig ut.		2012-04-25 22:45
	Nu är båda utmaningarna i löpgruppen men man får gå också Bra va		2012-04-25 22:59
	Jo men gå räknas ju inte när jag vill komma igång att springa. Gå kan jag göra hur mycket som helst. Jag går ju ultralopp och kan ta promenader på flera mil på en helg.		2012-04-25 23:06
	Jag upplever att sätta mål är motiverande, t.ex. Midnattsloppet sub-45. Då har jag både en slut tid när det ska vara uppfyllt och en målsättning som skall uppnås vid den tiden. Att sedan se hur resultatet närmar sig målet med träning är sporrande. Jag lärde mig nyss att springa i grupp gör löpningen roligare. Sprang med Runday för första gången förra veckan och hade skitkul. Så kul att jag överansträngde något i foten/fotleden. Känns knappt nu så det blir ett nytt pass med Runday imorgon.		2012-04-25 23:38
	Åk på träningsläger, gå med i en förening, bli ledare och hjälp till som funktionär.		2012-04-26 02:09
	För mig räcker det med att tänka på att jag har bägge benen kvar och faktiskt kan springa när det känns motigt, då stiger alltid motivationen		2012-04-26 06:21
	Varför måste du "bli löpare" om du inte tycker att löpning är roligt? Masochist?		2012-04-26 09:17
	@illbatting Кощей För det tar sådan jäkla tid att gå ultradistanser att jag nog behöver springa några av sträckorna i alla fall. Det är maxtider på en del lopp som är jävligt tighta om man bara går. Jag gillar distanserna. Jag sprang en del som ung (Pigggelinjoggen om någon minns den poängtävlingen man hade på skolorna på 80-talet) men så sabbade jag knät när jag var ca 14 och löpning var något jag fick avstå fram tills i fjol då jag äntligen träffade en sjukgymnast som kunde ge mig ett träningsprogram som stabiliserade knät. Kroppen är inte van, jag lider väl inte direkt när jag springer men jag känner inte den där WOW FAN VAD SKÖNT DET ÄR, MÅSTE UT NU!		2012-04-26 09:40
	Ungefär så (som illbatting svarade) tänkte jag svara också. Jag tog god tid på mig innan jag kallade mig själv för löpare och jag bryr mig egentligen inte heller om ifall någon säger joggare för det är själva utförandet, alltså springeriet, som betyder något. För löpning är så gott som alltid njutning för mig. Det är klart att när man tränar mycket och länge så kommer man in i perioder då det känns tyngre att snöra på sig skorna. Då har jag temporärt gått över till alternativa träningsformer men jag återvänder alltid till löpningen. Jag tycker om att tävla men det är mer för gemenskapens skull än för att motivera mig att upprätthålla träningen. Däremot har jag kompisar som tillfälligt varit inne på löpning men känner sig mer hemma i andra sporter. Det får man ha förståelse för. Träna löpning kan långa stunder vara ensamt. Det är en tidskrävande träningsform. Skaderisken är förhållandevis hög. Många får mer stimulans och utväxling av aktiviteter som bygger på explosivitet och styrka. Andra föredrar gruppträning, yoga o liknande. Så ta en fundering på vad i löpningen som lockar och om det passar just dig.		2012-04-26 09:49
	Vissa saker får man vänja sig vid. Man kan träna sig till ett flyt. Just nu har jag inte flytet i löpningen (joggandet/lufsandet, är inte så snabb). I gång har jag flytet. Behöver inte tänka. Benen går av sig själva men det är tidskrävande att gå. En 2 milsrunds tar ca 2,5-3 h. Ensamheten har jag inga som helst problem med. Jag packar ofta min rygga och drar till fjälls med mitt 1-manstält just för att gå ensam. I övrigt tränar jag mest PSI och cyklar en del. Tävlar i en del ultradistanslopp för att jag lockas av distansen.		2012-04-26 10:10
	Har du upplevt den där wow-jag-vill-ut-känslan förut?		2012-04-26 10:28
	Jag kallar mig själv för löpare och när jag tittar i din kalender kan jag konstatera att du är snabbare än mig i alla fall. Fundera över det andra skrivit i några av inläggen ovan.		2012-04-26 10:34
	@AM R Medväska När det gäller att gå/cykla långt ja. En sommar när jag var arbetbslös var jag ute och gick flera mil varje dag i skog och mark med ett konstant leende men även när det kommer till att gå/cykla eller åka på PSI-pass har man ju dippar vissa dagar/veckor. På er låter det ju som jag skrivit att jag hatar att springa. Men så är det inte. Men motivationsfaktorn att ge mig ut och springa kanske inte är lika hög som för vissa andra saker och därför listade jag saker som får mig motiverad, som får mig att faktiskt springa 2-3 dagar veckan. Vet inte om ni läste blogginlägget det inleddes med: "Jag är ingen löpare men jag försöker bli, försöker lära mig att njuta av det lika mycket som att gå fort. Vem vet någon dag kanske det kommer lika naturligt som mina älskade långpromenader. Jag gillar distans och det är definitivt ett problem för mig, ger jag mig ut vill jag avverka minst en mil men att börja med att springa en mil flera gånger i veckan är inte så smart med ett krånglande knä. Så jag har backat bakåt, springer kortare 5-6 km, skall testa att lägga in ett längre pass på helgen. Men då får det kanske bli gå/springa som gäller. Fartmässigt är jag inget vidare ännu och att motivera mig att kuta på lite snabbare är svårt, hamnar lätt i ett behaglighetstempo men där får jag lite hjälp ibland. I min jakt på löpkilometer har jag försökt hitta sätt att göra det lite roligare och här är några tips i en salig röra:"		2012-04-26 10:35
	men att gå mycket och långt är ju en aktivitet i sig själv som inte behöver stå tillbaka för löpningen. Kolla t.ex. in: http://aventyrsvandra.outsideonline.se/ Sen har vi förstås Christer Svensson, gångare från Växjö, som har den irriterande vanan att gå om oss löpare på långa ultror.		2012-04-26 10:53
	@Mikael jag känner Roland och vi är väl av samma sort. Jag vandrar ofta och med så lite grejer det bara går. Vi har träffats på några lopp. Det känns som om jag trampat folk på tårna för att jag inte till 1000 % älskar löpning från sekund 1 jag snör på mig skorna. Jag ber om bra tips på att peppa sig själv att ta sig ut (samt dela med mig av det jag själv gör) och istället försöker flera säga "men varför springer du då?" "vandra, utför yoga osv.. istället". Måste vara väldigt skönt för er att varje dag det står träning på schemat känna "wow, jag skall få springa idag gud så roligt". Men jag är nyfiken av mig, jag vill prova på saker. Första gången jag var på karate tyckte jag det var apjobbigt, ville aldrig gå dit igen. Pulsen var tokhög, övningarna var skitsvåra, träningsvärk överallt, men jag gav det ett par gånger även när motivationen att gå till dojon inte var så hög och efter ett tag kom jag på mig själv att längta till de där kvällarna. Att känna hur rörelserna satt, få höra hur det smällde i en mits för att jag träffade rätt. Men visst jag kunde ha gett upp därefter första andra gången när det var skitjobbigt. Idag kan jag sakna träna karate (annat i livet kom i vägen) och funderar på att återuppta det. Det kommer säkert vara dödsjobbigt i så fall men där har jag minnet av att jag tyckte om det. Lite som jag minns joggandet i duggregn runt 2 km-spåret på bark i mellanstadiet med lite rosa skimmer (men det var ju nästan 30 år sedan). Sen så vill jag ju förbättra min egen tid på Lapland ultra (strax över 16 timmar i fjol) och jag tror inte jag kan gå så jättemycket snabbare än vad jag redan gjort utan att ta till gång (modell tävlingsgångstil vilket sliter rejält på kroppen).		2012-04-26 11:09
	Löpning skall inte vara roligt. Om man någon gång upplever att det här var ju skôj/skönt/härligt så har vet man åtminstone att man gör fel. Löpning handlar om blodgråtning när det utförs korrekt.		2012-04-26 11:14
	@Camilla för mig har löparen inget med hastigheten att göra utan vad jag själv stoppar in mig i för ett fack. För mig är en löpare någon som har det som primär träningsform oavsett fart. Eller själv kallar sig för det. Jag är inte där mentalt ännu, jag har inte sprungit mer än sporadiskt några gånger under senaste åren och har precis börjat att försöka bygga upp lite löpmil i kroppen inför Lapland ultra i år.		2012-04-26 11:14
	Tycker din lista var väldigt bra, många av dina punkter finns på min lista också. Inte sjuttsingen är löpning det man älskar mest här i världen emellanåt, säkrskilt inte när det regnar småspik och blåser halv storm. Men känslan när man kommer in, skakar av sig regnet och får ta ett varmt bad är ju absolut i paritet med dina smällande mittsar. Du tog dig ner till dojon, trots att det tog emot ibland, och träningen belönade dig för det med lyckokänslor efteråt. Det är samma sak me dlöpningen. Ibland får man helt enkelt bita ihop, erkänna att det inte är så skitkul men det är underbart att ha klarat det ändå och sen bara köra. Som du gjorde med karaten. Så är det för mig i alla fall. Några av mina bästa pass har jag genomfört när jag varit på vippen att inte komma ut alls, när jag släpat ut en motvillig lekamen i spåret och plötsligt bara händer det. Då är löpning bland det bästa som finns.		2012-04-26 11:18
	Jag ska springa mitt första maraton i sommar, jag hade ett träningsprogram som jag fick lägga åt sidan pga av två förkylningar i början på året. Jag har fått tips om träning från flera kloka personer, det jag har haft som mantra nu när det tagit emot är att "Jag vill ha en bra dag den 14 juli". Det gör inte träningen lättare men för mig känns det bra att ha ett mål. En gång hade jag lovat en trådskapare att springa, jag hade utmanat henne att vi skulle springa en viss kväll och den vinterkvällen var det "halvt snöstorm". Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men jag kom ut. Väl hemma var jag så nöjd och detta pass minns jag när alla pustar över sommarvärmen		2012-04-26 11:35
	@Camilla känner igen det där. När jag kom igång med träning efter många års uppehåll 2005 hade jag en "personlig motivator" i form av en kompis. Han skickade meddelanden "Varit ut än, om inte ge dig ut, om du varit bra jobbat". När jag gnällde över att det regnade ute kom det "Det är bara vatten och visst köpte du dig ett dyrt regnställ för ett tag sedan, se så ut med dig". För att motivera mig att röra på mig 2011 utmanade jag mig själv på 365mil på ett år. Jag skulle röra på mig utomhus 365 mil och jag lyckades (året innan kom skada i vägen). Det var några lata dagar vilket jag fick ta igen. Men på nyårsafton gick jag de sista kilometerna. Det var skönt.		2012-04-26 11:42
	Tror att Anders är inne på någonting. För mig som springer ultra så är löpning smärta, blodsmak, frossa, värmeslag, total utmattning, självförnekelse, pendlande mellan hopp och förtvivlan. Det är också glädjen av att tänja på sina gränser långt bortom vad som är fattbart, att komma in i timslånga flow, att ens taktiska och mentala styrkor besegrar det rent fysiska. Sammantaget är det ren njutning - för mig.		2012-04-26 11:51
	@Anders och @Mikael ja men då så, då är jag ju redan där (fast gåendens) ;-) jag grät en skvätt på Lapland ultra i fjol (när stortånaglarna ställde sig rakt upp) och även i förrfjol när jag gjorde ett tappert försök att spurta sista km med kramp i båda vaderna. Kan ju upprepa det samma fast springandes då. http://beastankar.blogspot.se/search?q=lapland+ultra för att läsa om hur misär det kan vara även om det är trevligt samtidigt. Självplågare, jag nä inte alls.		2012-04-26 13:46
	Jag har inte svarat alls för din lista är fullständigt komplett, kom inte på en enda detalj som saknades ! Vi kan alla tappa motivationen för kortare eller längre perioder oavsett vilken nivå vi ligger på. Just nu ser jag fram emot obanatlöpningen på alvaret då det blivit lite varmare & torrare.		2012-04-26 14:01
	Jag minns att jag sprang om dig Beatrice på Lappland ultra för två år sedan. Orkar du runt 100 km så är du ju på rätt väg. Du får väl fortsätta träna knäna och försöka lägga in mer och mer löpning. Men det är ju inte fel att gå. Faktum är att det inte är alltid jag upplever de där lyckokänslorna när jag är ute och springer. Många pass är liksom bara ”en dag på jobbet”. Det ska göras helt enkel.		2012-04-26 14:06
	Béatrice: Verkar ju vara intressanta tankar så jag dissar definitivt inte dem. Speciellt att variera långpassen i olika miljöer tycker jag är kul. Att springa en bestämd sträcka med jämna mellanrum för att se eventuella förbättringar tycker jag är motiverande. Dock inte så kul när man försämrar sig, men då gäller det att hitta svepskäl till varför det gick dåligt. :) Varje år försöker jag gå igenom vad jag gjorde året innan och se vad som kan göras annorlunda. I år har jag tänkt satsa hårdare på kortare intervaller och vill gärna se vad det kan ge för resultat. Bara köra på i gamla hjulspår är inte lika motiverande. Att räkna kilometrar och minutrar är inte heller så intressant för mig.		2012-04-26 14:17
	"Löpning skall inte vara roligt. Om man någon gång upplever att det här var ju skôj/skönt/härligt så har vet man åtminstone att man gör fel. Löpning handlar om blodgråtning när det utförs korrekt." OJ vad fel jag gör.... Nästan varje gång. Kanske lika bra att lägga av.		2012-04-26 14:21
	Du behöver inte lägga av men du kan lägga in lite vasst grus i skon nästa gång du springer. Sånt brukar ta bort det värsta av den sköna känslan.		2012-04-26 14:29
	Tack för tipset Per, jag blev riktigt orolig att jag helt enkelt ska ha för skönt på mina löpturer....		2012-04-26 14:31
	Nädu Kristina, du tycker det är skönt efteråt då du tänker tillbaka på det, men då du sprungit halvvägs på sista intervallen och benen inte vill hålla farten så du måste ta till alla knep för att lura dig själv att hålla farten - då känns det inte så skönt - men det glömmer man i samma ögonblick som man är framme vid vilan!		2012-04-26 15:10
	Hmmmmm, kanske det. Minns inte.		2012-04-26 15:23
	Christer: prexis! Löpning är jätteskönt framför TV:n med en kopp te i handen efteråt...		2012-04-26 15:32
	Lr så skulle KS satsa på maran, dubbelt så rol... Ont med vasst grus i skon		2012-04-26 16:07
	@Per Johansson Jodå orka sig runt 10 mil är inte något problem. Senast tog det lite över 16 timmar (första året tog det 3 timmar och 2 minuter mer, kapade exempelvis maran från 7:27 till 6:06). Skulle gärna kapa totala tiden lite i alla fall. provade att jogga några km i fjol efter marathon till nästa kontroll. Flöt på rätt bra den korta biten (jagade japanen Thosi) men ryggsäcken var ju inte anpassad för att springa med.		2012-04-26 16:18
	När jag läser denna tråden så funderar jag på vad Beatrice vill och jag tolkar det som att hon vill tillryggalägga fler km än hon hinner med gåendes. Kanske misstolkar jag henne... När man är ny med att hålla på med löpning är det lätt att få för bråttom, att det ska springas så himla mycket och så himla snabbt. Är det så för dig Beatrice?! Kanske är det tom så att du sakta kan förvandla gången till löpning. Jag tänker på Maffetonelöpning. Det funkar som så att man sätter ett pulsintervall och så håller man sig inom det. Pulsintervallet är så lågt att man i början inte kan springa hela tiden men med tiden blir det bättre. Jag menar inte att Maffetone är bra för alla. Definitivt inte men jag tror att det kan vara ett sätt att få in mer sträcka för en person som gillar att gå. Man springer en bit till pulsen når den övre gränsen sen går man till pulsen når den nedre gränsen och så springer man igen. Bara en tanke		2012-04-26 16:25
	Bea: Det verkar som om du springer/går mycket för att du gillar (att vara ute i) naturen. Det är iaf min största drivkraft. Om jag känner mig lite tveksam till att springa ut räcker det med att se nån videosnutt på youtube från något trail-lopp så bara måste jag ut. Sen underlättar det ju om man bor nära till fina skogsstigar mm.		2012-04-26 16:29
	En stor kopp kaffe, sådär härligt starkt att man får stora pupiller av bara ångorna! Svårt att _inte_ springa ist för att gå när man får en ordentlig koffeinkick och/eller lite rännskita.		2012-04-27 15:36
	Ganska många löppass är ju mest jävligt jobbiga, belöningen kommer istället efteråt när man har genomfört det och kan skjunka ner i tv-soffan och bara känna sig helnöjd! Dom roligaste passen är helt klart mina långpass. Ser ofta fram emot dom hela veckan! Kör extremt lugnt men är ute ganska länge istället, ca: 2 timmar eller längre. Brukar kolla terrängkartor innan och försöker hitta nya outforskade vägar att springa, sen ger jag mig bara ut och njuter... För mig ligger en väldigt stor del av löparglädjen i mina långpass!!		2012-04-28 17:58
	Idag gjorde jag ett långpass. 2,8 mil 3 h 29 min. Solen sken från en klarblå himmel till strax innan 12 km. Tror jag är soldriven för fram tills solen gömde sig var det rätt skönt. Kroppen kändes varm och följsam. Humöret sjönk när solen gömde sig, men höjdes när den tittade fram igen. Att kunna springa i tunna tights och bara en tunn tröja gjorde stor skillnad. Satte ihop en musiklista innan jag stack iväg och musiken påverkar helt klart hur det känns. Tog med exempelvis en skön magdanslåt "Move" och eftersom jag förknippar den med något kul flöt jag fram just då. Samma med lite typiska dansgolvslåtar. När jag kom hem kramade båda benen något enormt, hände precis innan 2,2 mil oxå. Fick bädda ner mig i sängen efter duschen med rejält med liniment. Men jag känner mig i alla fall rätt nöjd med min dag. Jag har aldrig "sprungit" (en del skulle nog kalla det jogg/lufsande) så långt förut.		2012-04-28 18:48