|
I går var jag ute på ett längre pass och bestämde mig för att periodvis experimentera med att landa på framfoten. Det kändes som att steget flöt på bra och jag upplevde det som ganska avslappnad löpning.
Det är dock en sak jag känner måste vara fel. Varje gång jag landar, så känns det som att fotnedsättningen bromsar mig. Friktionen mellan min sko och marken, och skon och foten, är så hög att jag känner och tänker på den konstant. Jämfört med att springa vanligt så hör man till och med att stegen låter mer.
Problemet är att även om jag kände att det var fel, kunde jag inte komma på hur jag skulle rätta till det. Jag försökte räta ut hållningen ytterligare lite, utan någon effekt, jag försökte experimentera med stegfrekvensen, hur mycket jag böjer på knäleden, hastigheten, men inget gav ett resultat. Sidorna på nätet som instruerar i tekniken tar upp en lista punkter, men det är oerhört svårt att veta vilken jag inte uppfyller. Någon som har en idé om vad jag gör för fel?
|
|
|
|

2011-11-27 14:18
|
|
|
Vad har du för skor? Det är väldigt svårt att springa framfotslöpning med skor med mycket uppbyggnad/dämpning i hälen, upplever jag i alla fall.
|
|
|
|

2011-11-27 14:30
|
|
|
Landning på framfoten bör kombineras med lite högre knälyft, landning under kroppen (snarare än framför) och att man egentligen aldrig har någon "landningsfas" utan man skjuter ifrån direkt. Jag misstänker att du landar framför kroppen och börjar skjuta ifrån först senare när benet/foten är under kroppen. Oavsett är det ju uppenbart att din fot fortfarande har fart framåt när den tar mark, vilket den inte borde ha, egentligen inte heller om man landar på hälen.
|
|
|
|

2011-11-27 15:04
|
|
|
Johanna: Oj, det borde jag ha skrivit förstås. Jag har "vanliga" löparskor, med uppbyggnad. För den som verkligen är intresserad är det Saucony Progrid Triumph Vizipro. Jag kan tänka köpa att det blir en skillnad. Jag kanske måste överkompensera och vika ned tårna för att landa rätt, vilket också medför att jag landar tidigare. Absolut tänkbart. Trist om man måste köpa nya skor bara för att testa framfotalandning dock.
Markus: Jag har länge velat tro att jag landar med foten under kroppen, men jag är inte så säker längre. Dels har jag hört att det är svårt att avgöra själv utan att titta se det på video, och dels för att det ligger något i det du skriver. Men frågan är då hur man ska förändra det - för jag tror inte att det är så lätt ändra tankesätt och plötsligt så lossnar det. Högre knälyft ska jag prova, men resulterar inte det i en högre hastighet också?
|
|
|
|

2011-11-27 15:33
|
|
|
Nej, att ändra teknik är nog inte så lätt, och jag förväntar mig inte att det plötsligt ska lossna, utan det handlar snarare om att sakta nöta in tekniken under månader. Därmed tror jag inte man ska överdriva på varje enskilt pass utan nöja sig med att köra lite annorlunda mot vad man brukar. Å andra sidan tänker man på tekniken så gott som alltid när man springer, och sakta lyckas man förändra löpsteget.
Tanken med att dra upp knäna lite högre är att ha några tiondelars sekund extra på sig att bromsa benets & fotens rörelse framåt och lite smått påbörja ett ifrånskjut neråt/bakåt redan uppe i luften. Detta fortsätter man alltså med direkt när man landar.
Fokuserar du på detta tänker jag mig att din fot inte kommer ha full fart framåt i landsningsögonblicket, som jag antar att den har nu, och det som skapar den friktion du pratar om.
Jepp, det kan tänkas att det lätt går fortare på detta sätt, inklusive högre ansträngning. Detta får du väl på köpet oavsett om du vill ha det eller ej.
|
|
|
|

2011-11-27 17:43
|
|
|
Ett annat sätt att lära sig är att springa barfota en liten stund i slutet av löppasset eller i samband med annan träning. På gymet kan du springa barfota eller i strumplästen antingen på löpbandet eller om du har ett rum med lite mer utrymme (gymnsatiksal). Ute får du ett annorlunda steg barfota, eller om du har så kalalde "barfota skor" som tex Vibram Fivefingers. Tänk bara på att börja väldigt försiktigt, kanske några hundra meter. Träna gärna vaderna lite extra.
|
|
|
|

2011-11-27 17:51
|
|
|
Framfotslöpning är våldsamt överreklamerat.
Om man framtvingar en landning på framfoten så blir det en bromsande effekt. Stödpunkten hamnar längre framför kroppen.
En bra landning på framfoten är en ren konsekvens av att man landar nära kroppen med lätt böjt knä och avslappnad fotled. Det kan ta år att lära sig springa tillräckligt avspänt för att lyckas med det. För nybörjare blir det istället en platt landning. Absolut inget att oroa sig för.
|
|
|
|

2011-11-27 17:51
|
|
|
Det kan också vara så att du redan innan landade som du skulle under kroppen men att det på grund av den uppbyggda hälen verkade som om du landade med hälen först. För att landa "rätt" i en uppbyggd sko behöver man överdriva lite och det kan leda till den ökade friktionen som du beskriver.
|
|
|
|

2011-11-27 18:45
|
|
|
Rätt Olle
|
|
|
|

2011-11-27 20:55
|
|
|
Har man ett par skor med en tjock häl (dvs ett par vanliga skor) skulle jag säga att lämplig landning vore på hälen... vill man landa på framfoten mer under kroppen får man se till att skaffa ett par skor utan tjock häl! En sådan är nämligen bokstavligt talat "i vägen" och kommer stöta emot marken först såvida man inte vinklar ner foten extra mycket mot marken. Jag tycker det känns fel att hävda att en sådan extra stor nervinkling av foten vore "det rätta". Nej, skaffa ett par skor som matchar den löpteknik du vill använda.
|
|
|
|

2011-11-27 21:06
|
|
|
Tack för alla svar. De flesta verkar vara inne på samma spår. Jag landar inte rätt och det kan ha med skorna att göra.
Det kanske är nya skor som gäller. Jag ville inte vara en i mängden av alla som tycker att det här med barfota/minimalistisk löpning verkar ballt, skaffar ett par supertunna skor och pajar både fötter och vader. Tänkte att jag skulle kunna prova lite lätt med de skor jag har, men om så inte är fallet får jag väl överväga om det är värt en ny investering eller om jag är nöjd som jag har det.
|
|
|
|

2011-11-27 21:36
|
|
|
Emil, det behöver inte ha med skorna att göra.
Jag springer på framfoten och i Asics Nimbus, tjockskornas konung, utan problem. Det jag har gjort har varit att FÖRST ha tränat in löpsteget barfota, som Börje är inne på, och sen använt mig av framfotatekniken fast med skor på. Jag menar, Du svingar ett tennisrack precis lika bra även om Du råkar ha en handske på Dig. Lite raljerande, men grundtänket är sådant i min reflektion.
Mitt tips är att luta Dig lite lätt framåt när Du springer. Då hamnar foten mer under Dig och Du kan slippa inbromsningen, som blir när foten går i framför kroppen.
My 2c.
|
|
|
|

2011-11-27 21:44
|
|
|
Emil, jag tycker du gör rätt i att inte ändra allt på en gång. Om du vill behålla skorna så får du strunta i vilken del av foten som nuddar marken först. Det finns ingen forskning som visar att det är ett problem. Efter ett tag kommer du nog att vilja byta skor, men byt inte för tvärt, för belastningen på fot, hälsena och vadmuskel blir högre utan klack på skon. Högre belastning kanske låter dåligt, men det är en vanesak och bonusen är mer elasticitet.
|
|
|
|

2011-11-27 21:45
|
|
|
Nu måste man ju inte gå till ytterläget och börja springa barfota/minimalistiskt bara för att man vill förbättra sitt löpsteg. Det finns många skor där i mellan med olika vikt och olika tjocklekar på sula & häl. Själv ratar jag fullständigt alla tunga tjock-skor >300g som helt förstör löpkänslan och omöjliggör ett bra steg, men ett par 250g-skor med 10mm häl-tå-diff duger till lugna distanspass. Det är fortfarande en hyfsat uppbyggd sko skulle jag säga. För intervaller, snabbdistanser och tävlingar blir det lättare skor 100-180g med mindre häl-tå-diff. Lite springer jag också barfota, men det är en liten andel mer som kuriosa än ordinarie träning.
|
|
|
|

2011-11-27 21:45
|
|
|
Sylvia: Jag har provat att luta mig mer framåt (inte genom att böja höften, utan luta hela kroppen, som det brukar påpekas). Effekten blir att det går snabbare - nästan ohållbart snabbt. Jag märkte inte någon skillnad i landningen då - i alla fall inget automatiskt. Men det kan mycket väl vara något jag gör galet. Jag springer barfota på löpband väldigt sporadiskt och jag tror även där att jag skulle ha nytta av att någon kollade över min teknik.
Annars ska jag nog låta det ta mer tid. Skaffa lite mindre uppbyggda skor vid nästa köptillfälle, och strunta i vilken del av foten som "råkar" träffa marken först och istället koncentrera mig på andra saker.
Som sagt startade jag tråden för att det kändes väldigt bra om man bortser från inbromsningseffekten. Förhoppningen var att det bara var en liten detalj att förändra, men risken var lika stor att det inte är så enkelt att bara byta löpsteg sådär.
|
|
|
|

2011-11-27 22:33
|
|
|
Jag bestämde mig för ett år sen att byta från en kraftig hälisättning till ett lättare framfotasteg. Det gick att göra över en natt och med korta rundor, stela vader, lyckades jag efter ca sex veckor springa hyfsat med mitt nya steg. Bestämde mig bara för att aldrig sätta i hälen något mer. Jag tror att jag upplevde en viss friktion i fotisättningen i början, jag tror ditt problem kan sitta i höfterna, att springa på framfoten ger en snabbare stegfrekvens (i alla fall för mig), följer du inte med i höfterna så kommer du att bromsa i steget. Om du inte provat detta så tycker jag att nästa gång du kommer till en svag utförsbacke så släpper du på allt du vågar och rotera avslappnat med höfterna. För mig har det gett en markant fartökning i utförsbackar.
|
|
|
|

2011-11-28 00:06
|
|
|
Emil-> När jag började springa med högre kadens och lämna hällöpningen upplevde jag det likadant som du. Det som hjälpte mig var löpskolning där jag fokuserade mycket på höga knän, bli mer aktiv i nedåtfasen av steget (lite som Markus beskriver) och att lämna marken tidigare i uppåtfasen. Dessutom jobbade jag en del med att få upp hälen högre (mot rumpan). På så sätt svingade underbenet fram fortare och blev snabbare redo att ta mark.
Under passen fokuserar jag periodvis på de sakerna. Fortfarande behöver jag bli bättre på det där och jag tvingas smärtsamt påminna mig själv emellanåt, fr.a då jag springer i ett högre tempo och börjar bli trött. Förhoppningsvis går det per automatik när det satt sig lite mer i kroppen.
En sak som kanske ställde till det för mig från början var att jag strävade lite efter att uppnå ett "ljudlöst" steg. Visst fungerar det bra i långsammare tempon och det kostar inte så mycket energi, men så fort jag började springa i mina högre tempon blev jag för lam varpå kadensen ökade för mycket i förhållande till farten. Den delen har förbättrats avsevärt för mig sedan jag började jobba lite på att vara mer aktiv i fotnedsättningen.
|
|
|
|

2011-11-28 19:04
|
|
|
Det här med löpteknik är intressant. Problemet är bara att identifiera orsak och verkan. De flesta vill nå samma mål, men om man inte koncentrerar sig på orsaksfaktorerna så får man inte den verkan man vill ha. Att springa på framfoten behöver inte vara ett självändamål (som påpekas ovan). Det är i stället ofta ett resultat av en orsak.
Att öka frekvensen tror jag är en av de viktigare faktorerna. Om du gör det, då blir steget kortare, och då sätter du i foten närmare under kroppen i stället för framför. Om man sätter i foten under sig så går det inte att bromsa helt enkelt. Då skulle man ramla framåt. Har du mätt frekvensen? Rekommendationer man ser är minst 180 steg per minut (vilket ger 45 steg på en fot och 30s). Det varierar så klart lite mellan fart och människor.
Höften är centrum i löpning. Rådet att luta sig framåt tror jag inte på, det är en missuppfattning från Pose. De som gör så gör det ofta genom att luta i midjan och skjuta bak höften, och det ger sällan bättre teknik. Det blir lätt att man tar långa steg och drar sig framåt. Bättre är att koncentrera sig på att skjuta fram höften och sänka armarna. Testa detta när du tillfälligt ökat farten, och du kommer att känna hur kraften utgår från höften. Om man lutar sig fram från foten sett, då blir det precis som du säger, en kontinuerlig acceleration. Det fungerar bara i motvind eller i starten.
En sak till som kan hjälpa att tänka på är lyftet av bakfoten. I stället för att koncentrera sig på frånskjutet skall man tänka på att så snabbt som möjligt lyfta bakre foten igen. Det går hand-i-hand med högre stegfrekvens.
Att springa barfota är ett intressant råd som nämns ovan. Då tvingas man att hitta rätt teknik snabbt, det är mycket effektivt. Spring inte på gräs, utan på riktigt hårt underlag, som t.ex. jämn asfalt. Många som inte prövat tror att det är skadligt, men det går faktiskt utmärkt. Man behöver alls inte bli barfotataliban för att uppleva de goda sidorna, det räcker med något 100-tal meter för att kroppen skall fatta galoppen. Lite svårt denna årstid, och löpband kan vara alltför förlåtande för att ge de den rätta effekten.
Var beredd på ovanligt mycket träningsvärk i vaderna av denna löpteknik. En stor del av stötdämpningen tar man i dessa, men efter några veckor blir man starkare och tål mer. Jag tror också att man blir spänstigare och snabbare av det.
|
|
|
|

2011-11-28 20:18
|
|
|
>Trist om man måste köpa nya skor bara för att testa framfotalandning dock
Pssst... Aquasocks. 150 pix. Simbutiken i Uppsala.
Ta det varligt i början.
|
|
|
|

2011-11-28 23:53
|
|
|
Det kan väl aldrig vara trist att köpa skor???
|
|
|
|

2011-11-29 00:36
|
|
|
Tack för ännu fler svar!
Var ute och provade idag. Först mätte jag stegfrekvensen när jag springer normalt genom att bara räkna antalet steg under 30s. Risken är väl att det blir en orättvis mätning eftersom man blir lite självmedveten, men det blev faktiskt 180/m.
Försökte tänka på höga knän, men det kändes också som en justering som gjorde att det gick snabbare. Det är så med flera andra goda tips här, jag hör ju hur logiska de är, men det är mycket svårare att faktiskt genomföra en ändring än att läsa om den. :)
Det känns som att mina fötter bara landar i två olika lägen: antingen landar jag på tårna med rätt så spända vader, eller så landar jag på hälen med lite mer avslappnade vader, och något mellanläge existerar inte.
Märkte även att om jag landar på tårna en längre period så blir vaderna stela och det blir mer obekvämt att springa vanligt efteråt. Det kan ju vara att de musklerna inte är vana vid den typen av belastning, men jag tror att fortsättningsvis så ska jag inte hålla på och mixa in experimenterandet i ett vanligt pass. Fick problem med stelhet i knät sista 5 km idag (då jag sprang normalt), vilket inte känns något vidare.
|
|
|
|

2011-12-04 14:36
|
|
|
> på hälen med lite mer avslappnade vader
Helt klart att föredra än det andra alternativet. Det är viktigt att kunna springa avslappnat och ledigt.
|
|
|
|

2011-12-04 14:48
|
|
|
Håller med Peter. Det var lite det jag svamlade om tidigare även om jag var allt annat än tydlig. Satsa på att vara avslappnad så är du en bra bit på väg.
|
|
|
|

2011-12-04 16:59
|
|
|
Jag håller med Peter och Olle om att avslappnat - oavsett hur du landar - är att föredra sju dagar i veckan jämfört med att landa med spända vader.
Kolla igenom t.ex. marathon.se och youtube efter olika löpskolningsövningar istället som hjälper dig att få en bra placering av höfterna, spänst, styrka och en naturlig framfotsisättning på sikt. Även koordinationslopp, dvs. kortare ruscher, och backlöpning kommer hjälpa dig att naturligt hamna mer på framfoten i löpsteget.
Det finns en fantastiskt bra youtubevideo med hopprepsövningar för löpare som du kanske kan ha nytta av. Jag ska se om jag kan hitta den! 
|
|
|
|

2011-12-04 17:22
|
|
|
Emil-> Om man landar på foten utan att hälen är först i backen så kommer vaderna att få jobba lite mer än vid hälisättning. Om vaderna skulle vara helt avslappnade så skulle hälen sjunka ned i backen direkt. Det kommer alltså finnas en anspänning i vaden i samband med landning och om man dessutom vill ha lite fart med sig bibehåller man den spänningen till foten lämnar marken eller ett eventuellt frånskjut med vaden (varpå vaderna får jobba ännu mer). Om man springer långsammare är det inte fel att låta hälen sjunka ned lite i backen, men ju fortare man springer desto mindre tid finns till något sådant. Titta t.ex på sprinters - de hinner aldrig få ned hälen i backen.
Problemet att närma sig ett steg med mitt-/framfotisättning är att vaderna måste jobba på ett helt annat sätt än de är vana vid. Därför behöver man också vänja dem successivt för att undvika överbelastningsskador. Det finns många sätt att göra det på. Jag själv sprang 100m / km på "framfötterna" under mina vanliga distanspass till en början och utökade allteftersom. Ett annat alternativ kan vara att man börjar med att bara springa en km och allteftersom man blir starkare utökar man distansen.
Ett till tips är att inte nödvändigtvis sträva efter att landa på framfoten (vilket ofta är en missuppfattning) utan snarare landa med foten under kroppen eller en liten, liten bit framför. Om det resulterar i att du landar mitt på foten eller med hälen en ½cm ovanför backen spelar inte så stor roll. Landar du dock på tårna får troligtvis vaderna jobba för mycket.
För mig tog det ett par månader innan jag kunder springa lika långt och snabbt som tidigare efter att ha gått över till en högre kadens och blivit något av en framfotalöpare.
|
|
|
|

2011-12-04 18:08
|
|
|
Det är ingen risk att vaderna är helt avslappnade när man har landat. Man får reflexmässigt en excentrisk anspänning av vaderna för att dämpa stöten i landningen. Men det ska vara så avspänt som möjligt. Om man aktivt spänner vaderna för att forcera en landning på framfoten eller för att hålla upp hälen så får man överbelastning. Dessutom ökar inbromsningen och jag skulle tro att man får sämre elastisk återvinning av energi i nästa fas. Så det finns inget att vinna på att eftersträva en framfotslandning. Låt den komma som en konsekvens av avspänning istället.
Sprinters kan och måste landa med foten närmare kroppen för att kompensera för luftmotståndet. Dessutom gör hastigheten att de har mycket kortare markkontakt. Det blir mer framfot och mindre häl som en konsekvens av hastigheten, inte som en orsak till hastigheten.
|
|
|
|

2011-12-04 19:26
|
|
|
Ok, mer avslappnat får det bli! Blir ännu mer sugen på nya skor nu... (men aquasocks känns lite vågat, då får man plötsligt ytterligare en faktor som kan krångla till det hela :) )
Klas, när du skriver
"Om man aktivt spänner vaderna för att forcera en landning på framfoten eller för att hålla upp hälen så får man överbelastning. Dessutom ökar inbromsningen och jag skulle tro att man får sämre elastisk återvinning av energi i nästa fas."
så beskriver du exakt hur jag upplevde det i dagens pass. Vilket är bra, för nu känns det som det bekräftades att jag har haft fel angreppsvinkel och det dessutom kan vara en god förklaring till varför det kändes så tungt de sista km hem.
Henrik: Jag tror att det där är ett bra tips för mitt nästa pass. Jag skippar idén att landa på tårna, utan fokuserar extra på att landa med foten under kroppen. Flera andra har ju sagt samma sak. Jag har länge ansett att jag i stor mån redan gör det - men ärligt talat är kanske det är en sådan sak som är svår att bedöma själv?
Johanna: Hmm, ja, jag kanske faktiskt ska GÖRA övningar jag ser på videorna och inte bara titta på dem? :) Skicka gärna videon om du skulle hitta.
|
|
|
|

2011-12-04 22:17
|
|
|
Kan inte låta bli att delge er denna film. Jag springer inte fort men mitt pers kom efter att ha sett den och tänkt på det Malin sagt när jag sprang: http://www.youtube.com/watch?v=Mu8kzQOZRTE
|
|
|
|

2011-12-04 22:24
|
|
|
Klas->Det jag försökte uttrycka gjorde du ur ett annat perspektiv som dessutom var mycket tydligare och mer lättbegripligt.Tack, det ska jag komma ihåg och bära med mig!
Som många redan skrivit i denna och andra trådar tycker jag att koncepten "framfotsisättning" och "luta sig framåt" kan leda en bort från det man i själva verket vill åstadkomma. Någon skrev (typ) att man kan tänka sig en gummisnodd i höften som drar en framåt och en annan snodd som drar huvudet uppåt. Har man det med sig och "glömmer" ordet "framfotsisättning" när man får till ca 180 i kadens är risken liten att man ser ut som en fällkniv och trippar på tå.
Dessutom tycker jag att överkroppen diskuteras för sällan när det gäller löpteknik. Om axlarna är avslappnade, armbågarna har schysst vinkel och underarmarna pendlar åt rätt håll samtidigt som snodden drar huvudet upp utan att man ser b*nödig ut så får man mycket på köpet.
Fokuserar man bara på "framfot" och "luta sig framåt" så kan man se ut som en hösäck och då hjälper det inte mycket att man lyckats komma upp i 180 steg/min.
Vad benen beträffar så har det hjälpt mig (fr.a. i högre farter) att föreställa mig fötterna som ett roterande hjul. (Asterix ) Motsatsen är en oval med ökad risk att foten inte har en bakåtrörelse när den tar mark - d.v.s bromsar.
|
|
|
|

2011-12-04 23:51
|
|
|
Jag hade också problem till en början med att få till framfotalöpning och kunde efter ett tag konstatera att jag helt enkelt sprang för långsamt för att komma upp på framfötterna ordentligt. Testa att springa ordentligt snabbt så att du tvingas upp från hälarna. Känn efter hur det känns och sakta ner lite i taget.
|
|
|
|

2011-12-05 08:43
|
|
|
Emil: Så klart att du inte bara ska leta efter övningarna, utan både titta på dem och göra övningarna. 
Här är hopprepsövningarna: Men ta det piano i början. Du vill inte få spända och ansträngda vader. http://www.youtube.com/watch?v=jHZZEdSdnOQ
Sedan lite utanför ämnet: På mitt gym så ser man ganska många som tränar framfotslöpning på löpbanden. I många fall ser det bra ut, men i de flesta så ser det ut som en skada som är på väg att hända. I går sprang en ung kille på bandet och han jobbade med armarna som en rysk soldat (fast med böjda armar) och smällde ner framfötterna i bandet. BAM, BAM, BAM, lät det.
Ett tips som jag har fått från en Sveriges bästa maratonlöpare, Jan-Ivar Westlund, är att tänka att man ska springa som om underlaget vore nyfrusen is. Lätt, mjukt och spänstigt. BAM, BAM, BAM, hade krossat isen redan i första steget. Jag vågar knappt tänka på hur killens benhinnor kommer att må om några veckor. Så ytterligare ett tips är att låtsas att du springer på nyfrusen is.
|
|
|
|

2011-12-05 09:43
|
|
|
Bra sagt Johanna. Jag har också stött på det där, senast när jag sprang långpass på löpband för ett någon vecka sedan. Jag med mina närmare hundra kilo gjorde allt jag kunde för att smyga fram och lyckades rätt bra medan tjejen på typ sextio kilo som sprang på bandet bredvid i VFF lät som en halv armé. Tyckte lite synd om henne...
|
|
|
|

2011-12-05 12:48
|
|
|
Jag tycker faktiskt att jag har ett ganska lätt steg när jag springer normalt. Så jag tror isen skulle hålla. :)
Provat att köra olika övningar två dagar i rad och jag har lärt mig i huvudsak två saker:
1. Mitt steg är troligtvis... ganska bra som det är. Jag provade fram och tillbaka inomhus barfota (20-30 m per sträcka) och behövde inte kompensera (eller spänna fotleden) för att landa bra på framfoten, varefter hälen landar en kort stund.
2. När jag gjorde samma övningar med skor nu idag var det svårare att avgöra om det kändes rätt - men det kändes som att stegövningarna gjorde att man lättare kom in i rätt flyt när jag väl småjoggade efteråt. Kan vara en bra idé att börja varje pass med kanske någon halvminut med lite studsande och hälsparkar och grejer.
Tack för filmen, får skaffa ett hopprep nu :) ... och sen fundera när det är dags för nya skor.
|
|
|
|

2011-12-09 20:54
|
|
|
Till trådstartaren: Att ändra sitt löpsteg till mer framfota kräver lite mer fart för att få till tekniken. Tittar man i din träningsdagbok hittar man mest klättring och yoga, de löppass som finns och som du refererar till går i typ 6.40 min/km. Det är för sakta för att få till framfotalöpning. För att få till tekniken anser jag att det behövs typ 5.20-5.30 minst. OBS du tar väl inte detta som kritik hoppas jag! Jag menar inte att du är långsam.
|
|
|
|

2011-12-13 20:40
|
|
|
Sandra: Nej, löpteknik går att träna i betydligt lägre farter. Har själv landat på mittfoten i så låga tempon som 10:00/km med bibehållen stegfrekvens. Visst, det är lite extremt, men det går.
|
|
|
|

2011-12-13 21:26
|
|
|
Ja men då menar du löpteknikövningar, nästan jogg ¨på stället, inte vanlig löpning som jag tror han utförde. Ja det är ju omöjligt att veta eftersom vi inte såg honom live
|
|
|
|

2011-12-13 21:41
|
|
|
Nej, jag menar löpning i jämn "fart" om det nu kan kallas det i det tempot.
|
|
|
|

2011-12-13 21:46
|
|
|
När du skriver "bibehållen stegfrekvens" tolkade jag det som att du höll samma stegfrekvens som på ditt vanliga distanstempo. Och om du då förflyttade dig bara 1 km på 10 min måste ju stegen blivit enormt korta. Ej naturligt sätt att röra sig enligt mig.
|
|
|
|

2011-12-13 21:59
|
|
|
Långsam mittfotslöpning är ju inga problem, men jag håller med Sandra om att få kan landa avspänt på framfoten i låg fart.
Men det är dessutom mycket svårare än folk tror att känna vilken del av foten som nuddar marken först. Videofilm visar ofta något annat än vad man tror.
|
|
|
|

2011-12-13 21:59
|
|
|
Sandra: Jag förstår vad du menar, men det är snarare min registrering som är missvisande. Jag antar att det är mitt senaste pass som du hänvisar till, där tidtagningen innefattar hela passet - och där knät började krångla på vägen hem och tvingade fram en del jogg/gång. Jag tror inte att tempot ska vara begränsande. Min snabbaste mil gick t ex på höga 44 (oktober i år).
När jag väl övar löpsteget så experimenterar jag även med tempot. Och jag förstår hur du menar, det blir mer naturligt (speciellt med höga knän för att få en naturlig rullning i steget) med ett lite högre tempo. Nästa gång ska det bli en kortare och snabbare runda.
|
|
|
|

2011-12-13 22:01
|
|
|
Aha tack Emil! Men du, spring inte så himla fort nu om du varit skadad och inte löptränat knappt något på sista tiden. Ej läge för expteriment då. Lycka till och rapportera gärna vidare hur det går!
|
|
|
|

2011-12-13 22:02
|
|
|
Min teori är att jag fick ont senast just eftersom jag experimenterat, gjort fel och spänt fotleden för mycket, vilket i sin tur ledde till stela leder och platta landningar, vilket inte knät tyckte om. Jag tror att jag är hel nu, men samtidigt får nästa runda bli lite kortare med mer fokus på avspända fotleder.
Och tack för tipsen! :)
|
|
|
|

2011-12-13 22:15
|
|
|
Min stegfrekvens ändras inte nämnvärt när jag springer och gränsen mellan löpning och gång ligger nånstans runt 5-6 km/h i mitt fall om jag är barfota, det är helt enkelt skönare för fötterna att byta till löpning där eftersom hälarna får ta för stora smällar om jag försöker gå fortare. Min stegfrekvens är ~180 från gränsen till promenad och upp till kanske 4-minuterstempo, sedan måste jag öka på den lite. Och ja, stegen blir extremt korta i 10-minuterstempo och det är inget jag pysslar med regelmässigt, det var ett år sedan eller så som jag provade och jag gjorde det på löpband. Skulle nog inte kunna springa så långsamt om jag själv stod för farthållningen. Däremot var det, vad jag minns, inga som helst problem att vara avslappnad även om landningarna blev lite mer plattfotade än vanligt.
|
|
|
|

2011-12-13 22:31
|
|
|
Eftersom jag fick så många bra och nyttiga tips så känns det som att det minsta jag kan göra är att berätta hur det gick.
Det blev nya skor i slutet av december. Ett par New Balance Minimus Road. Fortfarande lite häluppbyggnad, men det kändes som helt rätt sko för mig. Att prova dem första gången var en riktigt trevlig upplevelse. Det kändes inte lika krystat att landa som jag "ville". Sen dess har jag växlat mellan dem och de gamla skorna, eftersom de nya faktiskt påfrestar fotleden lite mer.
Nu, drygt fyra månader senare, tror jag att min fotnedsättning har gått tillbaka lite till hur den var tidigare. Det kanske låter som ett misslyckande eller ett kapitulerande, men det är precis tvärtom! Förut försökte jag ändra fotnedsättningen och trodde att jag kunde justera allt annat utefter det. Nu har jag ändrat mig till att försöka förbättra steget och låta fotnedsättningen bli som den blir. Jobbar fortfarande med att få upp höften, och att sparka bakåt efter varje steg känns fortfarande obekant. Jag är fortfarande nybörjare på det här och det är bara fortsätta öva!
Jag tänker inte heller lika mycket på hur jag sätter i foten, och jag ser inga problem med att det blir mer framfot när det går fort och mer platt/häl när det går långsamt. Att man skulle ha ett enda löpsteg som fungerar i alla hastigheter är orealistiskt. Som det påpekats i tidigare inlägg är det centrala att landa med foten rakt under kroppen.
Hopprepsövningarna får jag med skam erkänna att jag missat. :(
|
|
|
|

2012-04-15 12:48
|
|
|
Emil, jättekul att det går bra för dig. Men vad menar du med sparka bakåt efter varje steg? Det låter inte som någon bra idé. Över huvud taget ska man inte aktivt styra löpsteget. Det enda man aktivt behöver göra är att bli av med omedvetna spänningar. Hög stegfrekvens, låg studs, och avspänd armpendling med händerna nära bröstkorgen är bra knep. Att tänka att man lyfter foten från marken är ett bra knep, men egentligen handlar det bara om att inte skjuta ifrån för mycket.
En bra hållning verkar vara en ren konsekvens av bra bålstabilitet. Det är för sent att tänka på det när man springer. Det skadar nog inte att tänka på det, men egentligen är det inget man aktivt gör, utan något man får av bra träning och av att ha bra hållning under sin vakna tid. Ryggstöd borde bannlysas om man inte är väldigt trött efter hård träning.
|
|
|
|

2012-04-15 16:57
|
|
|
Det finns en sak som ingen nämner (om jag inte missade det). Ett knep är att inte springa lika "högt". Helt enkelt böja lite på knäna. Det är väldigt lite som behövs för att få ett mjukavar löpsteg, det räcker nästan att man tänker tanken. Speciellt behgövs detta i nedförsbackar.
|
|
|
|

2012-04-15 17:18
|
|
|
Klas, det jag menar är det som instrueras i bland annat denna video: http://www.youtube.com/watch?v=qurKaX6pOQs
Det var svårt att hitta rätt formulering: jag menade inte en aktiv spark utan ett frånskjut som gör att hälen kommer upp lite högre mot rumpan, om jag förstått det hela rätt.
Jag upplever det inte som att min häl kommer upp lika högt. Men det är inte heller något jag aktivt försöker förändra. Och nu låter det på dig som att det är rätt, att det är bättre att se till att det blir naturligt och avspänt istället för att tänka på småjusteringar.
|
|
|
|

2012-04-15 17:53
|
|
|
Emil, det låter som att du gör helt rätt.
Det är knappast några som seriöst hävdar att hälkicken ska styras i löpning - inte ens Pose-metoden som handlar mycket om hälkicken. Löpskolningsövningar av det där slaget har sin poäng för att förbättra koordinationsförmågan. En bra hälkick handlar om att lära sig slappna av i främre lårmuskeln när man drar fram benet, så att knät kan flexa fritt och underbenet pendlar upp passivt. Man kan öva det genom att överdriva rörelsen, men vid avspänd löpning i joggingtakt blir hälkicken marginell.
|
|
|
|

2012-04-15 21:16
|
|
|
Att man har hälkick beror inte på att man aktivt driver foten dit. Foten har en stor hastighet vid nerslaget (relativt löparen), och direkt efter att man lyft den måste den snabbt bromsas in (relativt löparen) så att den framåtgående rörelsen kan påbörjas.
Det är därför som foten kommer högre upp vid högre farter, den hinner helt enkelt komma längre innan man bromsat ner den. Se på elitlöpare 10km, deras fötter är nästan uppe i midjenivå. Jag får inte foten dit ens om jag drar i den.
Det är viktigt med rörlighet för att kunna springa snabbt. Om ditt ben inte medger att du drar foten så högt, då kommer oelastiska muskler att få ta smällen. Musklerna mår inte bra av hård ansträngning i sina ytterlägen. Hälkick tränar denna rörlighet. Den tränar också benets böjmuskulatur, vilket behövs när främre benet skall accelereras till markfarten.
|
|
|
|

2012-04-16 19:45
|
|
|
Man ser ofta rekommendationen att snabbt lyfta bakre foten igen (för att få till en tillräckligt hög stegfrekvens). Detta kan ge intrycket av att man behöver en "hälkick" som driver upp foten, men det är inte riktigt rätt. Bättre är att se det som att snabbt börja föra bakre knät framåt. Den rörelsen kommer automatiskt att dra med sig bakre foten. Att föra bakre foten högt har inget mervärde i sig själv, det kostar energi.
|
|
|
|

2012-04-16 19:48
|
|