Anna Karin D

Tredje delen av SOMMARLOVSföljetongen!

Efter måndagens djupdykning i missmod, självrannsakan och navelskåderi har jag bestämt mig för att inte lägga av att skriva åtminstone. Inte än.
Även om jag skriver för döva ögon. För byrålådan, eller vad man ska kalla det.
Att skriva förgyller mitt sommarlov!

Alltså:
Platsen är Skinnarbu Höjfjellshotell vid sjön Mösvatn, några segdragna norgemil väster om Rjukan.

(Vi fann det.
Det fanns. Det dök upp just när vi var på väg att ge upp hoppet.
Jodå.
Och rummen var sjuttiotalsbruna, men än sen? Utsikten över sjön och fjällvärden fullkomligt fullkomlig. Men det ser man inte direkt när man trött och bilåkningsruggigt frusen försöker checka in om bara den vimsiga, men envetna, norska damen i kön före oss får ordning på vad hon egentligen bokat och för vem och när.)

Klockan är halvsex. Golvet gungar efter alla bilmil. Jag fryser. Men toagolvet är jättevarmt och värmen verkar inte gå att reglera. Det spelar ingen roll.
Vi ruggar och kurar lite och vi duschar varmt i bastutoan innan vi beger oss upp till middagen, som serveras mellan 19 - 21.30. Vi förväntar oss inga kulinariska höjder. Det norska köket har inget rykte om sig att kittla gommen, få snålvattnet att rinna till. Det är mer rejält, stabbigt och smaklöst, har vi fått för oss.

Men får vi bara någon enstaka grönsak till brunsåsen och pannbiffarna är vi rätt glada. Eller till torsken, den sladdriga.
Kanske lite pulverchokladpudding efteråt och vi ska nog klara livhanken. Vi har ju vin att dricka. Det förlåter det mesta.

Men i matsalen möts vi av en chockerande syn: En buffé av det mest makalösa slag.
Här finns allt, och i halsbrytande men spännande kombinationer, stiligt upplagt, snyggt dekorerat.
Därtill fyra - fem varmrätter.

Och när vi ser efterrättsbordet....åh, herregud, detta måste vara himmelriket för ätfreaks som Per och mig...blir vi nästan religiösa.

Jag blir helt upp i varv av åsynen av diverse cheesecakes, bär, frukter, chokladtårtor, mousser, glass....jag glömmer definitivt av att frysa.

Men först: lax. Rökt lax, spännande kryddad sås till.
Gravad lax, nån marinad...fänkål? Senapssås.
Kall ugnskokt lax serverad i hel fisk, huvudet kvar och stjärtfenan också. Låter kanske inte helt smakfullt, men firren har fått lite hår: det ligger en tott alfa-alfafroddar i pannan. Sött. (Och lite makabert.)
Jag näns inte äta av honom, han är så....... mänsklig på nåt vis med sitt lockiga hår.
Sallader: bär och frukt blandat med grönsallad och frön, fräscht och nytänkande. Ruccola, björnbär och getost, halsbrytande kanske, men mycket gott.
Kallt kött. Kall kyckling.
Ägg.
ÅL!!!???
Tonfisk. Mindre god.
Melon.

Bröd. Hembakt.

Milda tider, detta är frosseri, en av dödsynderna.
Men det måste vi bortse från just denna kväll och även det dåliga samvetet över svältkatastrofer i Afrika och sådant förfärligt.

Vi låter oss väl smaka givetvis, är lite smått lyriska, dricker vin, äter av varmrätterna (inte så mycket, vi har ju sett dessertbordet, det får inte lämnas oprövat.)

Och cheesecaken med färska hallon är ljuvlig.
Och hjortrongrädden. Till den kompakta chokladkakan. Och vinbärsklasarna till chokladmoussen...
Ååå gud så härligt, simdynsfettvalkarna på ryggen och magkudden bara älskar sånt här.

Men det går också fint att bortse från. Speciellt efter ett glas vin eller två.

Vi tror att detta är en engångsföreteelse. För att få oss nyanlända (varav en hög andel är svenska) att känna oss vänligt stämda.

I morgon blir säkerligen det pannboller och får i-kål, serverad med ullen kvar.

Och pulverbrylèpudding.



(Det visar sig vara fel. Buffén återkommer, kväll efter kväll. Och vi tröttnar inte alls på överflödet. Vi äter och äter.
Och ser varje kväll fram emot det fantastiska dessertbordet. Fast när vi vaggar därifrån, mätta och matta, tänker vi ett kort tag att nästa kväll får vi nog lugna ner oss en aning, vara lite måttliga. Med tanke på världssamvetet och sådant.
Eller nåt. Dödssynd, kanske.
Eller hotande fettvalkar. Det gäller bara mig, på Per fastnar INGENTING och det är djupt orättvis.

En av kvällarna drar Per ändå ner lite. På varmrätterna. Och jag tar inget bröd.

Vid ett tillfälle får vi sällskap vid bordet av ett mycket pratsamt värmländskt par som får skrämselhicka och blir tysta för en sekund eller två när de ser hur mycket Per lagt för sig av desserterna. Och när de ser mig göra detsamma skrattar de nervöst....)

Har jag skrivit för mycket om mat nu?

Lugn, det är inte slut än:

På eftermiddagarna står hembakt fikabröd i receptionen. Bara att hugga för sig. Kaffet är gratis. En dag är det våfflor...det gillar Per. Han gräddar sig pinsamt många.

Och frukosten......är inget vidare.
Nä, det är den inte.

Corn-Flakes - vem äter det nuförtiden? Enda alternativet är KALASPUFFAR! Den sockerchocken bör man väl ha kommit över i femårsåldern. Eller förbjudits inta, av hälsomedvetna föräldrar.

Ingen myssli, ingen gröt.
Men getmesost. Och kommenost.
Å andra sidan är man fortfarande rätt mätt efter kvällens......

*raap*




2011-08-03 08:02.


Kommentarer till blogginlägget


Per äter våffla och läser Runners world? I Vålådalen äter vi gröt (havregryn till vardags, risgryn på söndagen) och badar bubbelbad utomhus efter träningen. Våndas en smula över simdynorna kan man tydligen göra både där och här.
2011-08-03



Jepp, Per äter våffla och läser Runner´s World. Det tar liksom ut vartannat.
2011-08-03



Skinnarbu höjfjellhotell lockar verkligen svenskar till sig genom sin fantastiska matbuffé. Herre jösses! Vilken tur vi skulle stanna två veckor, då hade det synts även på mig, de lovar jag.
Bilden på AK:s dessert ska sägas är omgång 2. Första omgången var proppat på tallriken. Nu tog hon liksom endast om av det göttaste :-)
Själv tog jag inte 2 ggr, jag tog 3 ggr :-)
Vem vet, imorgon kanske det inte finns någon dessert.
2011-08-03



Åh andra sidan, jag åt BARA två våfflor, som mellanmål :-)
2011-08-03



Hmmm....jo, håller med. Min desserttallrik ser sansad ut. Men det var omgång två...(och hjortrongrädden extremt svår att motstå).
2011-08-03



Det finns en del fördelar med att gilla löpning. Eller om det är matintaget som gör att man måste ut och springa. Nu blev jag iaf rejält hungrig. Det får bli en extra macka innan middan.

2011-08-03



Jag brukar hävda att jag har en efterrättsmage, som är helt oberoende av den vanliga magen. Låter som om den skulle kommit väl till pass här :-)
2011-08-03



Hjortrongrädde.
Bra idé!
2011-08-06



Dåligt med hjortron i år, men jag köpte med mig en stor burk "hemkokt" hjortronsylt på väg hem från Vålådalen. till våfflorna!
2011-08-06



Dåligt med hjortron? 4 liter på fyra timmars plockande, ändå fanns det massor kvar. I Skorped lär någon ha plockat 200 liter. Men A K, den dag du slutar blogga kommer funbeat att bli så mycket färglösare och tristare. Du är en skribent av rang.
2011-08-07



I mina trakter är det dåligt med hjortron i år. Men stora fina blåbär i mängd finns det om man vill plocka!
2011-08-07



Tack snälla alla! Det får bli en liten paus i bloggandet också.
(Men i Norge fanns gott om OMOGNA hjortron på myrarna...underbara häftiga bär)
2011-08-08