G-man Edenro

G-2000

Just nu känner jag mig som ett tuff-tuff tåg. Vinter och vårträningen har gått riktigt bra och jag har en aerobisk grund utan dess like. Jag tuffar fram som ett uthållighetsmonster, men farten är ju ganska dålig. Det är iofs ett angenämt problem eftersom jag siktar på att prestera på marathon och inte på 5000m.

Något som slog mig i våras är just det här med långsiktighet. Alla mina förebilder (som presterar 20-30min bättre på maran) har liksom inga svackor i sin träning. Detta är viktigt om man vill prestera på marathon. Kontinuitet i träningen över lång tid ger resultat. Enkelt? Jo visst, men det är inte enkelt i realiteten. Det är just det som gör dessa förebilder till bättre löpare. Dom klarar av att ligga på en hög, jämn nivå året om, år efter år. Det är skillnaden. Det skulle vara en skymf mot dessa löpare att säga att det är enkelt.

I höstas bestämde jag mig för att jag vill bli som dem. Jag vill utvecklas som löpare och jag vill prestera bättre på marathon.
Varför? ja det kan man undra. Frågan är ganska komplex. Många parametrar spelar in. Att känna sig vältränad (för att citera Mackan), utmana sig själv, alla former av belöning smakar så mycket bättre när man kämpat, meditationen, inte bli gammal, orka mera, vara en förebild för sina barn. Allt detta och mycket mer summerar upp varför. Svaret är så komplext att jag slutat funderat på det och sammanfattar alltihop med, DÄRFÖR.

Så. Hela vintern och våren har jag kämpat med att få upp mängden och integrera dessa extra kilometrar löpning som en naturlig del av min vardag. Det tog lite tid och ibland har det känts som att allt jag gör är att springa. Men det gick! Nu känns det fullkomligt normalt att träna 70-90km per vecka. Jämfört med de 50-60km jag gjorde tidigare.

Frankfurtresan i höstas stimulerade verkligen och det var kul att min klubbkompis och vän Il Doctore också kom till insikt och nu joinar mig längst vägen med sin egen strävan. Traditionen är startad och varje höst är det en mararesa som hägrar. Det är kul att vara två med samma mål. Alla ni som tränar för att prestera ert yttersta på marathon förstår. Det är inte viktigt att ha en sidekick som springer i exakt samma farter. Men det är väldigt stimulerande att ha en vän som delar samma strävan och vånda.

I höst kommer jag förhoppningsvis står där på startlinjen i Odense och vara så väl förberedd som det bara går. Såklart hoppas jag på att prestera som aldrig förr. Det som ändå känns skönt är att jag är trygg i att om det skiter sig så kommer jag ändå förr eller senare att få till det ordentligt på maran. För jag kommer fortsätta träna på och aldrig ge upp.

Att ge upp skulle vara en epic fail utan dess like, det finns inte i min världsbild. Kämpa vidare och belöningen kommer.

Aldrig, aldrig ge upp.

Aldrig.

Löp väl kamrater.
2011-07-05 09:40.


Kommentarer till blogginlägget


Kul att läsa! Med tanke på vad du har åstadkommit med ganska små medel blir det blir jäkligt spännande att se vad du kan göra med långsiktighet och kontinuitet.
2011-07-05



Tror du har helt rätt angående kontinuiteten. Försöker själv kämpa för att hålla nån slags kontinuitet över sommaren som jag brukar vara dålig på. Nu kämpar vi!
2011-07-05



Jag känner mig också som en vapenbroder. Löpning och marathon är det som gäller, även om det inte är den gren man potentiellt skulle bli bäst i.
2011-07-05



Right on target där... Och jag är helt övertygad om att du kommer få till en fullträff på maran framöver, det gäller bara att orka hålla i... Jag väntar själv på min och jag har tålamod att vänta rätt länge eftersom jag lixxom du är övertygad att den dagen kommer, det är mycket som ska falla på plats på en mara och iom att man högst ger det två chanser på ett år så är ju chanserna att få till "dagen" klart mindre än på andra distanser... Men dagen kommer komma... jag är övertygad!!! Kontiniutet, kontiniutet!
2011-07-05



Precis så är det ju. Lysande skrivet!
2011-07-05



Ja du Robert, jag har ingen aning om vart det leder mig. Under 2.50 till och börja med hoppas jag :)

Klart vi kämpar på Johan! Sommaren är trevlig i träningssynvinkel tycker jag. Det finns ju oceaner av tid! Bit ihop!

Härligt Sven. Det är bara att gneta på!

Tack Swyzz. Jag skall göra mitt bästa. Det kommer när det kommer. Det viktigaste är att man får springa, jag älskar att springa :) Kontinuitet is king!

Eller hur Hans, eller hur. Mot nya mål!
2011-07-07