Nu har jag bestämt mig, jag ska byta fokus på träningen. Från distans till fart.
Några av målen som automatiskt dök upp är 5km på 25 minuter (snitt 5:00 min/km), milen på 55 minuter (snitt 5:30 min/km) och halvmaran på 2 timmar (snitt 5:41 min/km).
Just nu ligger jag på 5km 28:13 (snitt 5:39 min/km), 10km 59:48 (snitt 5:59 min/km), 21,1km 2:17:17 (snitt 6:30 min/km) så jag har något att bita i.
Öka tempot nästan 40s/km på 5km, 30s/km på milen och hela 1:11 min/km på halvmaran är inget man gör i en handvändning så det är lika bra att jag börjar nu. Till när jag ska klara dem har jag inte klurat ut, men var sak har sin tid. Att jag ens satt fartmål är i sig fascinerande.
Jag *vet* för bövelen redan att jag kan springa långt, jag behöver inte springa *längre och längre* sträckor hela tiden för att bevisa det. Inte för någon annan än mig själv antagligen.
Tänk att jag efter 6 avverkade marathonlopp och 10 ultramarathon fortfarande kan tvivla på att jag kan springa så långt som ett marathon?
Jag sätter de här målen för att tvinga mig själv att tänka om. Tvinga bort tankarna från mil och kilometrar per vecka. Jag ska försöka tänka fart. Jag. Som nästan alltid springer så att jag har kapacitet kvar, som alltid sparar lite krut. Som alltid har minst en växel kvar på slutet och krafter kvar att le, vinka och se glad ut på slutet av lopp som får andra löpare att grina illa av utmattning.
Vilken utmaning..! Inget mer "den som spar hon har"...
2011-06-25 13:23.
|