|
Jag ser här på Funbeat att de flesta av mina marathonkombatanter varit igång och kört för fullt ett tag redan. Jag är fylld av en kombination av avundsjuka och beundran...
För min del blev post-marathon-fasen längre och fridfullare än jag tänkt mig. Sedan den 28 maj har jag sprungit, eller snarare lunkat, mindre än tre mil och allt det var dessutom veckan efter loppet.
Nu, efter lite varningssignaler i smalbenen och en praktfull förkylning som är på väg att dra sig tillbaka börjar det klia ordentligt i benen och i omklädningsrummet i källaren står skorna och hoppar av sig själva. Dags?
På kvällspromenaden i går kunde jag inte hålla mig utan testade att jogga ett par kilometer för att se vad benen hade på hjärtat. De verkade fungera, och med fivefingers på sommarstigarna var det en riktig fröjd så i kväll eller möjligen i morgon hoppas jag vara tillbaka på banan igen. Återstår att se hur mycket jag tappat, men jag tror uppehållet kan ha varit bra ur skadeförebyggande perspektiv.
2011-06-21 12:10.
|
