Jessica Ahlstrand Carlsson

I år blir det säkert inte så farligt

Precis så tänker jag varje år gällande min pollenallergi. Trots att symtomen blir lite värre för varje år, tar jag ändå klivet in i våren med en positiv attityd och gott hopp om underbara dagar med utomhusvistelse. Sedan blir jag alltid lika ledsen för att det inte blir så. Gårdagens jogg med nederlag och sedan den efterföljande ”hämnden” (3,2km utan att öppna munnen en enda gång) återbetalas idag med ytandning, lungsmärtor, överväldigande trötthet och ett besök hos grannkliniken med förfrågningar om hyposensbehandling. Kanske borde jag ha bett om någonting mer också. Som kortison och en realistisk syn på tillvaron, lite tålamod?

Hur som helst kommer dagens träning att bestå utav att lyfta inhalatorn till munnen och äta chokladglaserade munkar. Jag önskar er en trevlig eftermiddag.
2011-04-12 13:54.


Kommentarer till blogginlägget


Min vän A 90 år har fortfarande förskrivningsrätt och skriver gärna ut vad som helst till mig bara jag säger till. Jag ska se om hon är på simhallen idag. Är det något mer än tålamod vi behöver? Realistisk syn på livet är bara trist så det tänker jag inte be om och kortison får du säkert av grannen.
2011-04-12



Fick ringa min allergiläkare. Jag flåsade så i luren att han ringer upp direkt idag.
2011-04-12



Du ligger före i trendsättning. Det senaste är att du ska andas genom en näsborre och då bli en friskare människa.
Krya på dig ifall det inte fungerar.

2011-04-12



Mig veterligen andas man alltid bara genom ena näsborren. Tack
2011-04-12