Jessie starlady

Mitt liv som Erik dag 20

Bestämde mig igår för att lyssna på min kropp trots allt och vila en extra dag just in case. Alltså var löpsuget riktigt på i morse när jag vaknade halv åtta. Åt frukost och klockan nio gav jag och Stella (The Pacemaker!) oss ut i morgonsolen.

Det som först var tänkt att bara bli en liten kort runda för att kolla av hur vänster knä kändes blev en timmes jogg, om än i mycket behagligt tempo. Roade mig med att springa lite på måfå och den tänkta löprundan utvidgades hela tiden vid varje vägval genom att jag sprang mer bortåt än hemåt och i lite vidare svängar hela tiden. Det blev en runda över kyrkogården, ner mot kanalen, genom Kusens backe (och jag blev så LYCKLIG av att faktiskt vara i en SKOG och springa att jag gladeligen hade kunnat varit kvar där än om det inte vore för det faktum att Kusens inte är något mysspår, utan en stentuff slinga belägen i en BRANT skogsbacke, varken mer eller mindre...), ner mot vattnet och förbi alla fina båtar som fortfarande ligger under sina presenningar på land, genom Östertälje pendeltågsstation och sen runt hit och dit bland husen nere i Östertälje innan jag till sist avslutade med branta zig-zagbacken bakom mina föräldrars hus.

En helt fantastisk runda och jag är så GLAD att ha Stella att få dela den med. Särskilt nöjd är jag med att vi hade fyra hundmöten och hur de andra hundarna än betedde sig (vissa borde kanske inte ha hund...) så bara joggade vi förbi och inte ett ljud kom det ur min fina boxerflickas strupe! *STOLT!* Smiley

Första 40 minuterna var det en ren fröjd att springa och det kändes verkligen som om jag skulle kunna vara ute hur länge som helst, sen kom jag till en passage där det inte fanns någon stig och blev lite brant uppåt i snön och där dog mina ben lite snyggt på sisådär två sekunder. *hepp!* Efter det var det bara överlevnad och att se till att hålla kroppen i fortsatt rörelse som gällde och jag jobbade på mitt pannben och fokuserade lite bildmässigt mentalt så här:

"Lidingöloppet, tredje milen, benen strejkar men pannbenet är starkt! Korta steg, korta steg - att fullfölja ÄR att segra! Smiley "

Det enda jobbiga med att få soppatorsk nere vid Östertälje är väl att då är det backen upp på höjden kvar hur tusan man än väljer att ta sig hem. Smiley Valde så plana vägar jag kunde, men bangade ändå när jag kom till foten av Krokkobacken och vände uppåt mot Solvägen till igen. Vilket givetvis bara ledde till att jag fick en ännu brantare (men något kortare) backe upp sista biten istället. Ställde mig i solen och stretchade alla muskler jag kunde komma på en stretch för och sen skulle jag gå in och äta nåt, eeeelleeeeer...
...inse att jag var utlåst utan vare sig nycklar eller mobil!

RIDÅ! Smiley
Man skulle kunna tro att en port med 24 lägenheter i skulle se VISS action vid tio-halvelvatiden på en solig lördag, men iiiinte då. Det tog 25 minuter innan föräldrarnas närmaste granne kom ut genom porten så att jag kunde komma in. Jaja.. det kunde varit värre. Det kunde ha varit en löprunda FÖRE frukost (inte för att jag GÖR såna, men det KUNDE ha varit så = mycket ILLA) eller det kunde ha varit i snålblåst och ösregn jag stod utanför porten och kved. Nu stod jag istället med Stella utanför dörren i solen och det gick väl i stort sett ingen direkt nöd på oss alls.

Nu väntar en dag med vinterstudion på TV, en tripp till Flen för att hälsa på min häst (IGEN!) och mat tillagad av bästaste lilla mamman. Smiley
Life is gooood! Smiley
2011-03-12 11:24.


Kommentarer till blogginlägget


Låter som en helt underbar start på dagen :)
2011-03-12