Rolf Öhlén

Vådan av att elda papper i det fria

I ett ryck att städa expeditionen fann jag en hög med papper som kasserats. Inte var det några statshemligheter men inte heller var de avsedda för allmänhetens ögon. Bäst att kassera eländet och det bästa sättet är att elda dem.

Å andra sidan är det bra om askan kan komma till nytta. Jag bestämde mig för att pulsa ut till det snötäckta trädgårdslandet. Skaren bar halvvägs på den bomullsvita snön som gnistrade i förmiddagssolen. . Sedan brast den. Pulsande lyckades jag ta mig till en punkt under vilken den täppa där ogräset brukar frodas under den varma årstiden.

Med möda sparkade jag upp en grop i det knädjupa snötäcket. Jag lade pappersbunten på snön för att ösa ur lössnön med händerna. Vinden grep tag i ett ark som blåste iväg över snön. Jag hade verkligen ingen större lust att pulsa efter det så jag fortsatte ösandet då ytterligare ett papper dansade iväg i vinden.

Till slut hade jag fått upp en grop där jag kunde börja elda. Ett och annat ark blåste iväg, två halvt brinnande men de slocknade snabbt. Mängden papper var ansenlig så värmeutvecklingen blev stor och snart var gropen för liten både för mig och elden.

Jag fick retirera snabbt, snubblade till när jag försökte sparka hål på skaren för att undvika det snabbt uppflammande pappersbålet. Till slut var det bara en pyrande askhög kvar. Det var då jag gjorde det fatala misstaget.

I ett försök att samla in de blad som var borta med vinden hämtade jag mina terrängskidor och sedan var det kört. Visst, jag fick tag på papperen och såg till att de gick upp i rök. Därefter borde jag återgått till näringarna men – skare, strålande solsken och ett par skidor är lika med den totala friheten. Hur skulle jag kunna motstå frestelsen?

Det kunde jag inte. Jag svek plikten mot kung, fosterland, arbetsgivare, familj och framförallt datorn för att låta frihetens vind vädra ut min dammiga, glåmiga varelse. Jag svepte över snöklädda vidder, smög in bland skogens skyddande stammar, åkte förbi den sakta förfallande bagarstugan och vedlidrets grånande timmer.

Till slut lämnade jag motvilligt de vita viddernas välkomnande vänskap och med en tung suck återvände till de fyra väggar inom vilka jag utför min enkla gärning. Så illa kan det gå när ett par terrängsskidor man tar på att man en oplanerad skidtur sig kan få.
2011-03-11 22:22.


Kommentarer till blogginlägget


En tankvärd och roande blogg. Själv har jag funderat på att lägga papper på grillen och elda upp. Men nu vet jag inte. Det verkar vara större risk för spridning än när de läggs i pappersinsamlingen.
2011-03-12



Inte alls. Rätt skött är eldning mer effektivt än pappersinsamling. Betydligt lättare att papper till insamlingar kommer på avvägar och blir lästa än de som blir uppeldade.
2011-03-12