Rolf Öhlén

Minnesluckan

Snön har bäddat in landskapet i ett bomullsvitt täcke. Bilen rullar fram mellan enstaka gårdar in mot Täfteå. På väg upp till torpet att skotta väck snö från taket på växthuset. Stressad är jag med. Klockan är ca 12,30, 15,30 ska jag hämta grabben i Skorped.

Bilradion skvalar. Radio Västernorrland. Just nu är det önskelåtar från 80-talet. Mot mina instinkter ringer jag in till telefonsvararen och önskar ”You’re in the army now”. Jag motiverar min önskan att den spelades mycket när jag gjorde lumpen 1982-1983 på gamla anrika, numera osaliga, A 4 i Östersund.

Till min stora förvåning påannonserar programledaren min önskelåt. Jag sveps 29 år bakåt i tiden. Min omgivning försvinner. Jag omges av gula kasernbyggnader med svarta plåttak. En smal korridor med fem logement, vart och ett avskilt med en brun dörr ut mot korridoren. Plåtskåp och gnisslande järnsängar. Blåvitrutiga sängkläder. Doften av läder, millitärkläder, vapenfett och kroppsodörer. Jag omges av bekanta ansikten och röster. I vart och vartannat logement ekar ”You’re in the army now”.

Plötsligt krossas drömmer, jag rycks brutalt tillbaks till nuet när hallåan avannonserar sången med att säga att den kom 1986 så hur jag kunde ha hört den 1982 förstod hon inte. Jag stirrar på radion som det var dens fel. Jag förstår inte hur jag kan minnas så fel. Jag kommer ihåg det så väl! Men minnen kan spela oss spratt.

Inte blir det bättre när jag upptäcker att jag glömt snöskorna. Har plockat ner dem från väggen men lagt dem på hatthyllan när jag ringde mamma för att meddela att jag var på väg. Skulle skjutsa henne till affären innan jag for till torpet. Sedan blev de kvar på hatthyllan där de ligger än.

Jag får pulsa upp från vägen i knädjup lössnö. Väl vid bron greppar jag spaden, pulsar vidare. Vid vissa ställen är snön midjehög. Jag får skotta mig fram. Till sist är jag framme och kan börja befria växthuset från dess vita börda.

Hela tiden grunnar jag på hur jag kan ha så fel. Hörde jag den 1986 och tänkte att det skulle vara en lämplig låt att spela när jag gjorde lumpen? Skit samma. Jag blir sen. Stressar tillbaks. På vägen slänger jag in en burk lingonsylt och ett batteri till mamma som jag sätter in i brandvarnaren - ja, batteriet alltså, inte mamma. Sedan tanka bilen, en sallad och så till Skorped.

Hela tiden grämer jag mig över hur jag kan göra bort mig så inför alla Radio Västernorrlands lyssnare. Inte för att de är många men ändå. Väl hemma skottar jag och grabben den sista snön från balkongen, sedan fixa middag, läxor och natta. Jag somnar före lillkillen så det är bara att gå ner och slafa in.

I dag på morgonen tar jag plats framför datorn, sträcker ut fingrarna och attackerar tangentbordet. Google You're in the army now...

“"In the Army Now" is a song by the Dutch duo Rob and Ferdi Bolland, recorded in 1981. The song was also later recorded by the British rock band Status Quo on their 1986...”
http://en.wikipedia.org/wiki/In_the_Army_Now_(song)

Med ett förnöjt och lättat leende lutar jag mig bakåt, letar rätt på sången på youtube innan jag skriver till programledaren vars program är ute i sändning. Hon säger inget om det men det gör inget. Jag tyckte väl! Kunde inte minnas så fel om en sådan sak.

Jag sluter ögonen och låter musiken bära mig med sig på minnenas ström.
2011-01-12 20:37.


Kommentarer till blogginlägget


Bra där, Rolf! Här är en annan militärlåt:

http://www.youtube.com/watch?v=oQEU4OKK2ik

Jag tror faktiskt jag hörde den här gruppen live nån gång. Av ngn anledningen gillade jag den här låten...:-)
2011-01-12



Fortsatt OT: Orup var faktiskt med i Intermezzo.
2011-01-12



Intressant. Min tid i lumpen var den lyckligaste och bästa tiden i mitt liv. Övervägde ett tag att söka en civilanställning på A 4:a. Jag älskade militärtjänsten fast eller tack vare att jag var en "lyxpryl" - depå- och bevakningsvärnpliktig (malaj). Gaah, nu måste jag sluta kan skriva en hel roman om min tid i lumpen från dagen då jag ryckte in, överraskade paret i bilen en sen kväll och biljakten till Frösön och alla andra stolleprov vi hittade på. Backa tiden, jag vill tillbaks! :'(
2011-01-12



Jamen skriv en hel roman då...:-)

Intressant - det är himla ovanligt med folk som faktiskt gillade lumpen. Dom flesta verkar ha hatat lumpen.
2011-01-12



Jag älskade den.

Men vem skulle vilja läsa om det mer än jag?
2011-01-12



Du brukar väl inte ha någon brist på intresserade läsare?
2011-01-12



Hm. Har en känsla av att lumparminnen har en mindre engagerad läsekrets än när jag skapar fri prosa där jag har mer konstnärlig frihet att låta ordflödet söka sina egna vägar.
2011-01-12



Och vad skulle begränsa din konstnärliga frihet?

Bara det faktum att du älskade lumpen är ju lite intressant...
2011-01-12



Faktiska omständigheter.
Memoarer är minnen. Händelsen i sig måste vara tillräckligt intressant för mig. När jag började blogga var det för att se hur det fungerade. Detta är min första blogplats. Sedan fortsatte jag för att inspirera mig själv att träna. Sedan blev det lite allt möjligt, tankar och händelser som jag skrev för min egen skull som kanske skulle kunna inspirera och roa andra.

Men min erfarenhet är att lumparminnen skrämmer väck människor och får dem att sucka djupt.

Kort sagt; bodde hemma, inga utgifter, min första egna inkomst, andra tvättade och lagade mat, jag behövde bara byta kläder i persedelförrådet och gå till markan och äta, fri tåg- eller bussresa hem, inga betungande uppgifter utan hela tiden överordnade som hade ansvaret för allt dumt man hittade på. Det var livet! Ett sabbatsår från alla måsten när jag fick tid för mig själv och framtiden låg framför mig. Jag kunde bli vad jag ville, gå vart jag ville. Behövde aldrig ligga ute på övning. Började på yttre marktjänst, hamnade på bokförrådet och sedan som läkarassistent och där...nej, nu höll jag på att hamna där igen. Ljuva minnen. Rackarns Ingmari, snart får du mig att skriva den där boken...Bonnier, här kommer jag "En lyxpryls upplevelser"
2011-01-12



Amen kolla! :-) Du har ju redan titeln klar.

Jag skulle nog kunna fixa det där:
*inga utgifter
*andra tvättade och lagade mat
*byta kläder i persedelförrådet och gå till markan och äta *inga betungande uppgifter utan hela tiden överordnade som hade ansvaret för allt dumt man hittade på.
*Ett sabbatsår från alla måsten

Alltså, det låter som himmelriket på jorden om du frågar mig. Kanske fanns det också något slags gym och rikliga möjligheter till stärkande träning ute i friska luften?

Var anmäler jag mig?
2011-01-12



Yep. Fotboll o innebandy sysslade jag mest med. Eftersom vi var "lyxprylar" var vi kvar på regementet när andra var ute på övning. Då hade vi gymnastiksalen, markan och matsalen för oss själva. Då brukade tjejerna i köket fixa extra god efterrätt. Efter en av våra första fotbollspass kom en kille fram och frågade mig; "du har spelat förr va?" Det var då jag insåg att jag inte var så dålig som klasskompisarna i grundskolan fått mig att tro när jag alltid blev vald sist när vi skulle göra lag.
2011-01-12



Jag fyller på min lista:

* extra god efterrätt
* en ny och positivare syn på tidigare idrottsprestationer

Och precis när jag fick veta det här gick dom och avskaffade värnplikten. :-(
2011-01-12



De hade ett andaktsrum där jag bad om att få kraft att orka med min tjänstgöring som var fysiskt ansträngande och det första som hände när jag kom ut därifrån var att jag träffade mitt närmaste befäl som gav mig tjänstgöring på bokförrådet där jag trivdes ypperligt. Vi fick börja med att flytta böcker och saker från kanslibyggnaden, sedan fick jag klära mig att sätta upp hyllor och sedan serva all personal med böcker och skrivutrustning. Det fanns bibliotek och ett soldathem med biljard. Vissa kvällar visade de film.
2011-01-12



Rolf: Jag njuter av din berättarkonst och att läsa om ditt lumparliv.
2011-01-13



Rolf du skulle kunna skriva vad som helst och lyckas trollbinda vem som helst!
Du har skrivandets gåva med dina insiktsfulla meningar och underfundiga kommentarer...
Jag bara älskar att läsa det du skriver....

Tvivla aldrig på den förmågan!!!
2011-01-19