Ibland undrar jag vad jag pysslar med. I vintras körde jag långpassen i 9km/h, come hell and high water så var det det tempot jag naglade fast mig vid. Benen blev så där mysigt slutkörda, musklerna tunga och trötta. Det var mycket vilja och envishet bakom de passen. Några pass var på över 30km, och jag kände att jag fick något gjort. Jag åstakom saker.
Efter lite över 2 timmars löpning idag är jag mest svettig, trött på att titta på TV och uttråkad. Men inte trött. Inte tillstymmelse till trött, men pulsen vill förståss stiga, jag förmodar att det är normalt vid långpass. Så antingen ska jag sänka redan låg fart - herre gud ska jag gå balänges sen när jag inte kan sänka farten mer eller - eller skita i pulsen. Idag brände jag av sista kilometern i mycket roligare fart än de 17 första gått i.
Ibland undrar jag faktiskt vad jag pysslar med.
Jag hittade f ö något jag ska testa imorgon:
"Lägg in en distinkt fartökning någonstans på andra halvan av lugna långpasset. Farthöjningen ska vara tuff, klart under tänkt tävlingsfart, och vara i minst 10 minuter, men gärna upp mot 20-30 minuter. Precis som på dom andra långpassvarianterna med fart är det viktigt att ha en lugn avslutning på hela passet.
En positiv effekt av farthöjningen är att löparen klarar växla om steget, och gå snabbt från en lugn fart till en snabbare fart. Farthöjningen kommer ge musklerna en positiv träningseffekt genom stegväxlingen och genom att koppen får testa på högre fart när benen redan är ”lite trötta”."
http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=964753