Rolf Öhlén

Årets första skidvurpa

Så har den kommit. Årets första skidvurpa. Men den kunde ha gjorts mer värdigt och med mer finess.

Hade jag ramlat i en brant utförskörning hade jag inte sagt något. Inte heller om det hade varit i en skarp sväng eller i kuperad terräng.

Det är liksom under min värdighet att göra en överhalning när jag står på plan mark efter avslutat pass.

När jag böjde mig ner för att spänna av mig kabelbindningen på mina tegsnässkidor tog jag överbalans och ramlade sidledes rätt ner i backen.

Det kan tyckas överambitiöst att ha terrängskidor för den lilla snö vi har men mina slit – och – släng skidor som jag brukar ha i ospårad terräng eller när jag hasar runt på tunt snölager hemma vid har jag inga fungerande pjäxor till.

Sulan har lossnat där fram och glappar som en krokodilkäft, bak har hälen lossnat och det är ventilationshål i sidorna så de kan jag inte ha längre.

Därför blev det terrängskidor och ett pass bara att få sig på och av dem, i synnerhet när vänstra skidan lossnade i spåret.

Och sedan nu då när jag föll medan jag höll på att kränga av mig bindningen. Jag borde ha begått premiären med lite mer stilfullt.
2010-11-14 11:08.


Kommentarer till blogginlägget


Haha, det skulle jag vilja sett. Fast jag hade väntat att skratta tills jag visste att du inte bröt sönder något i fallet.
2010-11-14