Anders S

En bit av en kaka...

...så kändes det när jag sprang till jobbet i morse.
Jag hade till och med för mycket kläder på och handskarna bar jag i handen sista biten. Varför tog jag egentligen vintertightsen? Windstopperkalsingar var en överdrift som heter duga.

Men...jag inser att nu att jag i morse sprang med vinden i ryggen hela vägen. Ur minnet framträder mötande gestalter med hårt pinade ansiktsdrag. Gestalterna utan hopp och livsglädje var knappt i rörelse framåt.

Vindriktningen är densamma, men vindstyrkan har tilltagit kraftigt.
Mörkret har fallit snabbt och utan tillstymmelse till tvekan.

Från mitt kontorsfönster ser jag på andra sidan havsviken cykelbanan som leder hemåt. Är det en salttraktor som kör omkring där? Mina Nike Lunarglide slirade lite på väg hit så varför inte.
Eller är det en räddningshelikopter?
Det är också positivt att grabbarna är ute om man skulle köra fast.

Plötsligt är jag glad för alla plagg som hänger i omklädningsrummet.
Snart dags att snöra på sig skorna.
Wish med luck!
2010-11-09 16:30.


Kommentarer till blogginlägget


Det blir ett grymt fint pannbenspass. "Det är tungt nu, det är bra - då viker sig de svaga!"
2010-11-09



"Ända in i kaklet"- i duschen hemma.
2010-11-09



Det går aldrig.
2010-11-09



Jag hade fel, strongt jobbat!
2010-11-09



Åh fy fan.

2010-11-09



Långkalsonger-plus-windstoppertights-läge i Västjämtland, inte för varmt...
2010-11-09



Det var ett riktigt busväder igår. Hoppas löpturen gick bra
2010-11-10



Det hade nog mojnat när jag gav mig hemåt. Då fort jag lämnade havet och styrde lite inåt landet var det inte så farligt. Jag blev för varm igen.
Saknade dock mina skidglasögon då jag kisade och blundade hela vägen för att inte få snö i ögonen.

Jag var lite besviken eftersom jag gillar ruskväder.
2010-11-10