Rolf Öhlén

Mörkrets avkomma

De föddes i Styx namnlösa mörker dit inget ljus kan nå i en vrå undanskymd för mänskliga blickar. Bland outsägliga vederstyggligheter mer vidriga än någon mänsklig hjärna kan frambringa växte och frodades de.

I de hemlighetsfulla djup som ingen av kvinna född någonsin utforskat, som slukar allt ljus, väcktes en nyfiken längtan. På stigar som ingen mänsklig fot trampat sökte de sig mot ytan längs svindlande avgrunder vars fräna dunster släcker allt animaliskt liv.

Så nådde de friheten. Vinden tjöt i trädkronorna. Regnet piskade mot berget. Deras sataniska skratt ekade ut över den värld de svurit att ödelägga. Höstnattens ogenomträngliga mörker dolde dem där deras fruktansvärda skepnader lömskt sökte sig mot människors boningar. De korsade järnvägen och sökte sig ner mot ljuset i dalen.

Osedda smet de in till de intet ont anande människorna för att ödelägga allt de stötte på. Mannen och frun sov sin djupaste skönhetssömn. Den lille pojken snusade oskyldigt i sin säng. De visste inte när de hände, bara att det skedde. De var där, de hade fått familjen i sin makt. Nu hade de ingen flyktväg. De hade de oskyldiga människorna i sitt våld.

Skorna som åt skosnören.

Gaargh! Men vad är det här? Jag köpte ju nya snören för en månad sedan. Jag blir vansinnig!!! De här skorna ÄTER skosnören!
2010-11-04 14:45.


Kommentarer till blogginlägget


Skön uppbyggnad av texten! Så länge de inte äter dig...
2010-11-04



Oj, det skulle kunna vara en av mina kortnoveller. Samma uppbyggnad. Spänning som avslutas i skratt,

Härligt Rolf. Helt underbart att läsa.

Du får önska dig en massa skosnören i julklapp.
2010-11-04



Din akilleshäl, med andra ord.
2010-11-04