Mikael Persson

Mitt Lidingölopp

För 12:e gången stod jag där på gärdet för att springa de 30 kilometrarna som genom åren givit både glädje och (nästan) tårar.
När jag kom till Lidingö parkerade jag vid en skola och föreberedde mig där för start med insmörjning och diverse annat. Pratade med ett par göteborgare och en från Gagnef. Sen var plötsligt min bror med familj på samma parkering. Hörde att det var någon kvinna som skrek åt barnen och jodå visst var det dom. Fullständig kaos som vanligt med barnen och all packning. Glad att jag slipper sånt där!
Det hade hunnit bli 18 grader varmt, det var 10 C och regn när jag åkte från Gävle halv 8. Värmen oroade mig, jag har haft några LL som har varit fruktansvärt jobbiga på grund av detta.
Hämtade nummerlappen, gick till målet och tittade på folk som kom imål på 10 och 15 km-loppen. Såg Viveca från min löparklubb springa imål. Nu var det dessutom solsken, inte bra!
Mötte upp Katta vid Lidingövallen och vi gick till start och småpratade om ditt och datt. Hon ställde sig i toakön och jag började jogga lite, knöt om skosnörena, pissade och så kom jag på att Charlotte Kalla, min drömtjej skulle starta så jag försökte få en glimt av de första startleden men ingen Kalla, snyft. Försökte se om min vän Helena var i startled 3 men ingen Helena heller. Letade på Katta i startområdet och så gick starten!
Flera gånger blev det totalstopp på gärdet på grund av att folk inte ville trampa i lite gegga utan skulle runda det haha! Vad gör lite gegga?? Sprang naturligtvis rakt över och tjänade några hundra placeringar på det. Sen gick det lååångsamt i några kilometer. Det brukar släppa vid 2 km ungefär men inte i år. Det var tjockt och svårt att komma förbi ända upp till en 7 km då vi sprang runt Kyrkviken vid Lidingövallen. Låg hela tiden i vänsterfil och "körde om" men inte så att jag rusade utan jag höll igen hela tiden. Var rädd för att ta slut i värmen. Dock hade solskenet försvunnit och det hade börjat blåsa vilket var mycket skönt. Hällde också vatten över mig vid varje vätskekontroll för att inte bli överhettad.
Utefter banan var det mycket folk som hejade och då menar jag hejade ordentligt, kul! Det var även levande musik på flera ställen. Några unga killar som spelade rock och på slutet var det ett band som spelade hårdrock, peppande!
Banan var torr och fin som vanligt och vid 15 km började jag vänta på att smärtan i benen skulle komma som vanligt men nej, ingen smärta. 17 km, 19 km, 21 km nja inget speciellt faktiskt. Tog det väldigt lugnt i uppförsbackarna för att spara benen, likaså nerför. Startgrupp 5 kom ifatt och förbi så det blev riktigt tjockt ett tag igen innan det lossnade lite men faktum var att det var väldigt mycket folk hela vägen. Vid 27 km kom smärtan ordentligt men jag lyckades hålla mig springande hela vägen och sprintade i mål på 2.52.39 vilket var 5 minuter bättre än sist 2008. Mycket nöjd med loppet! Gick till brorsan som hade en kaotisk uppgift att ta hand om två barn samtidigt som han skulle fotografera frugan som kom 10 minuter efter mig. Helena hade 2 minuter längre tid än mig och Katta kom in på 3.15. Mycket bra jobbat allihop! Sen visade det sig att Lasse och Micke från triahtlonklubben också var med och sprang eftersom jag sprang på Lasse efter loppet. Träffade även på en karl från min tid i Falun.
Pizzan efter loppet smakade förträffligt och sen var det dags för en helkväll i huvudstaden med boende på vandrarhem i Gamla Stan, goda öl på Akkurat och Bishops Arms och bra livemusik på Debaser!
Lidingöloppet is the shit!
2010-09-28 16:34.


Kommentarer till blogginlägget


Härligt Micke, ett väl disponerat lopp med styrka och ork hela vägen! Du beskriver njutningen med löpning tycker jag, tyvärr delade inte jag din upplevelse just den dagen. Bra jobbat:)
2010-09-28



Superbra jobbat, kul att läsa om hela din upplevelse! Jag kollade efter dig också!
2010-10-01



Grattis till springet, och att avsluta med pizza är inte det sämsta här i världen.
2010-10-10