Rolf Öhlén

En onormalt normal jaktdag

”Eifeltornet” reser sig i dimman. Det är där jag ska sitta idag. Ja, alltså inte det i Paris utan det i Degersjö jaktområde. En viss skillnad vad gäller omgivning och bebyggelse.

Klockan fyra masade jag mig upp och gjorde mig i ordning. 5:30 blev jag hämtad. En av våra bilar är fortfarande inte lagad. Jag gör upp en eld innan jag äntrar tornet.

I detta nu vaknar Sverige. Ankomster och avgångar ropas ut i vänthallar på flygplatser, tåg- och busstationer. Dörrar öppnar sig med ett väsande, smäller igen. Rulltrappor fraktar människor upp och ner.

Här böljar dimbankarna stillsamt fram och tillbaka. Solen rullar långsamt upp över trädtopparna. Dimman lättar för att sedan tätna igen. Jag anar en vik av Degersjön mellan ungtallarnas stammar. Man kan tycka att här händer inte så mycket. Ändå förändras landskapet från sekund till sekund.

Löven gulnar, träden växer. Himlen ändrar skepnad. Ibland syns inte solen genom dimbankarna, ibland är den halv, ibland syns den runda skivan. Ett löv singlar ner. Landar intill eldstaden.

Jag ser hur vattendropparna svävar i luften runt omkring mig. De fångas upp av barr och blad. Det droppar ner på mig och min utrustning från björken bakom mig.

Hundarna får upptag. De krumbuktar än hit och än dit, smiter förbi passkedjan och försvinner iväg. En flock fåglar svävar förbi i skogsbrynet långt därframme. Vattenspegeln framträder tydligare allt eftersom dimman lättar. Träden som såg så stora ut krymper.

Jag har haft tur med lottningen. Jag sitter visserligen lite vid sidan om men jag har en vacker utsikt även om tornet är besvärligt att komma upp i. Jag har inte så många fria skottfält här men det gör inte så mycket. Jag lär inte skjuta något i dag i alla fall.

Jag har jagat i nio år. En semestervecka och sedan helgerna. Men det är inte alla dagar jag har jagat av dem heller. Kanske i genomsnitt 15-20 dagar per år. Jag har suttit på pass i genomsnitt kanske 6 timmar per dag. Det blir mellan 135 och 200 dagar, mellan 810-1200 timmar. På den tiden har jag sett ca 20 älgar, haft 12 inom skotthåll och skjutit tre – en i fjol och två i år.

Oddsen att jag ska få skjuta något i dag är därför väldigt höga. Men det gör inget. Ett par tranor ropar. En fjäril fladdrar förbi med en sista sommarhälsning. En magisk dimbank välver en bro bakom mig under vilken dimslöjorna böljar som ett golv klätt av finaste tyll. Ibland tjattras det på kommunikationsradion så jag knappt kan höra mig själv tänka.

Dagen klarnar. Värmen stiger. Hundförarna är framme. Jakten avbryts för återsamling och fika. Jag sträcker ut mig vid eldstaden. Min kropp formar sig efter det hårda golvet. Vi håller till vid en nu riven lada där cementgolvet är det enda som återstår. Vi planerar för en eftermiddagsjakt. Jag får ett vägpass mellan en vägkorsning och en damm.

Solen lyser. Några myror kämpar sig fram i stenlandskapet som vägen utgör. Efter en stund kommer hunden springande. Han följer vägen bort till sista passaren i kedjan, sedan vänder han och kommer tillbaks samma väg innan han återvänder till husse. Vi bryter jakten.

Fem timmar på morgonen, ca två timmar på eftermiddagen. Inte ett byte. Så här brukar det vara. En normal jaktdag för mig. Fast inte normal med tanke på hur den här jaktveckan har börjat.






2010-09-08 15:47.


Kommentarer till blogginlägget


Vackert, vackert...!

Dubeskriver det så det känns som om man är med dig där ute, bara höstdofterna som fattas..
2010-09-08