Rolf Öhlén

Dimmig morgon

I dag tar jag bilen. Den som frun kör är trasig. Jag måste ha den så jag kan komma ut på pass. Jag sitta uppe på Rödmyra. Jag kommer iväg i den dimmiga morgonen strax efter fem. Jag parkerar bilen i en korsning och går den sista biten. Dimman ligger tät.

När jag kommer upp till vändplanen smyger jag försiktigt ner till myrkanten och spejar ut över det dimbeslöjade landskapet. Ingen älg i sikte. Framme vid skjutstolen försöker jag göra upp en eld. Första försöket misslyckas men vid det andra börjar en brasa att spraka muntert.

Solen höjer sig sakta över trädtopparna men förmår inte skingra de böljande, skira vattendropparna som svävar mellan tuvor och träd. Dagen gryr och naturen mornar sig. De gulnande löven står i bjärtkontrast till ständigt gröna tallar och granar.

Vresiga stubbar och torrakar ger intryck av förhistoriska djur som rör sig i dimman. I takt med dagens tilltagande skingras dimmorna mer och mer. Det knakar och låter i skogen. Jag vänder mig om och ser en brun kropp passera i skogen bakom mig. Jag sätter upp bössan och gör mig beredd att skjuta men jag ser inget mer.

Däremot hör jag ett nytt ljud på min vänstra sida. Jag vänder mig om och får se en kalv komma ut på myren. Den ställer sig en bit bort men med en torrak precis vid bogen så jag har inget att skjuta på. Sedan springer den över myren från mig med baken snett mot mig så jag har ingen träffyta.

Så vinklar den upp och saktar in, jag får in siktet i bogen och låter skottet gå. Den stackaren knäar, kommer upp, springer ett par meter, faller ner, slänger med huvudet och blir helt stilla. Passgrannen hade också sett den och gjort sig beredd att skjuta men han hade en buske i vägen.

Vi går fram till kalven. Den ligger död i en dypöl. Vi drar upp den och inväntar hund och hundförare. Hunden kommer först men den vågar inte riktigt gå fram. Till slut kommer hundföraren. Han har haft ett styvt jobb att ta sig fram i värmen.

Den här gången går det bättre att ta ur djuret. Hjärtat är kluvet. Ett perfekt skott. Kan nog fortsätta att jaga i alla fall. Glad? Lycklig? Nej, dödandet och tillvaratagandet är den svåraste biten men jag tycker om kött. Skulle jag ersätta köttet med frukt och grönsaker så skulle mycket komma från tropiska länder med nedhuggning av regnskog, övergödsling och besprutning som följd.

Innan frukten och grönsakerna kommer till affären har de förutom utsläpp även kört ihjäl en del djur. Så att ersätta kött med frukt och grönt ger en större negativ inverkan på flera olika biotoper och många djurarter påverkas mer negativt än om vi med kontrollerad jakt håller djurstammen nere.

Det mest ekologiska du kan äta är vildlevande frukter och bär, därefter viltkött, fågel och fisk som har en naturlig reproduktion. Ska vi människor låta naturen sköta sig själv ska vi bo i grottor och äta vildväxande frukter och bär. Vi är en del av naturen och vi ska bruka den för vår överlevnad och då måste vi göra det på så skonsamt sätt som möjligt.

Däremot är jag tacksam för att det var ett perfekt, direkt dödande skott. Jag kan nog fortsätta jaga trots allt.


2010-09-07 15:27.


Kommentarer till blogginlägget


Se där, du fann råd.
2010-09-07



Grattis Rolf! Nu kan du i alla fall inte påstå att du är en dålig jägare :-)
2010-09-07



Jag är i varje fall en eftertänksam jägare. Jag vill jaga så etiskt som möjligt.
2010-09-07



Du beskriver allt så jag får ståpäls och tårna knorrar sig, suck! Hoppas att jag får följa med ut på älgjakt till helgen... inte för dödandets skull utan naturupplevelsen så klart, att få vara ett med naturen är det bästa jag vet...
2010-09-07



Håller helt med om det ekologiska. :D
2010-09-07



Massor med omega-3 och gott och nyttigt. Ekoglogiskt odlat. Älgkött är väldigt bra.

Magiskt foto. Mycket fint!

Ha det gott!
SL
2010-09-07