Anna Karin D

Och så resten, efter festen

Det kom en eftermiddag till, och en kväll, en natt och en ny morgon. Solen fortsatte lysa, värmen fortsatte gassa, det var extraordinärt och hon tyckte att världen var spännande och full av en slags hopp. Frukostbordet var nyladdat ännu en morgon och hon köpte dyr lyxchoklad hos Emil.

Ett ringblommefält, en dovt orange yta bland mildgula sädesfält, mörkgröna träddungar i bakgrunden. En överraskning, en oväntad kulör, ett oplanerat avbrott i en förväntad landskapsbild syntes som det vackraste av konstverk. Så fullbordat vackert att hon blev tagen.

Han fotograferade, de kommenterade, de undrade.

En halvö med rosor och korsvirke och fornlämningar. En färja, en öde sömnig bygd, kaffe på termos och fler smörrebröd. En badstrand, milslång, turister, badgäster och souvenirer.

De kommenterade. Undrade. Såg, tog in, tog med sig, mindes.
En mättnad, en behaglig trött mättnad. En känsla av samhörighet. Gemensamhet.

Och så hoppet.
Om framtiden.

Men baksmällan efter: vanligheten, allt som förutkänslan, vardagligheten, augusti och måndagarna. Godmorgon, godnatt och Ha en Bra Dag.
De förutsägbara frukostarna och de svala nätterna utan fläkt.

Det är kanske så det är (tänker hon senare): Det är kontrasterna som ger känslor. En sommar som tar slut, utsikten från en topp när man vandrat länge i en dal, ett mörker efter ljuset, ett regn efter solsken, en orange ruta i ett blekgult och mildgrönt lapptäcke.




2010-08-02 12:45.


Kommentarer till blogginlägget


Väldigt vackert skrivet Anna men även lite sorgligt.
Är verkligen sommaren slut nu?
Måste jag ta upp båten?
2010-08-02



Nej, låt båten ligga kvar. Det är mycket sommar kvar ännu!
2010-08-02



Bra att bryta all rutin ibland så man får lite perspektiv.
2010-08-02



"Festen" är inte över, den bara vilar sig lite, hämtar kraft och energi för nya intryck, upplevelser, kontraster.
Hungern återkommer, jag lovar.
Vackert skrivit tycker jag.
2010-08-03



Och den där enormt vackra orange färgen, där på fältet, kommer jag för evigt att minnas. Helt makalöst!
2010-08-03



Tack Per o Rolf o Mikael! :-)
2010-08-03



Vad fint du skildrat de stilla skeenden som vi tycks vara så beroende av. Och observant. Det är ju lite grann som en baksmälla, när man står där och inser att det tagit slut. Ska man döva känslan med en restresa, eller bokstavligt talat rida ut stormen och invänta nästa sommar.
2010-08-03



Ja, kanske, och kanske tänka på att det finns ett liv även före och efter de där veckorna av frihet och förväntan.

Men restresor är inte fel, absolut inte. Eller julsemestrar.
2010-08-03