Anna Karin D

Dag 2, förmiddag: matfixerad blogg

Frukost:
Frukt; melonbitar, färsk ananas, färdigurgröpt blodgrape. En skål med youghurt, branflakes, myssli, russin, solrosfrön och något brunt med stenhårda korn som jag får peta bort för att rädda mina plomber.
Bröd; det är svårt att välja bland grova frallor, ljusa frallor, grov limpa, stenugnsbakad limpa, danskt fullkorn.
Det blir stenugnsbakat och grovt danskt: skinka, ädelost, valnötter samt aprikos på den grova, dansk ost (som skivas genom att man snurrar runt en ståltråd över osten, jättekul, man snurrar tre varv extra bara för att roa sig) och en ljuvlig klick plommonmarmelad på den andra. Nu glömde jag visst smöret. Danskt och fett och dejligt och ekologiskt. Fick nog ner ett par skivor ost till dessutom. För vevandets skull.
4 glas juice.
2 muggar te.

Sedan är jag någorlunda mätt och någorlunda otörstig. Jag varken orkar eller vill ge mig på baconet och äggröran och köttbullarna.

För att börja från början denna torsdag, denna torsdagen den 22 juli i nådens år 2010, så startar den i ottan genom att min mobils väckarfunktion drar igång.
Nej - det är inget misstag, det är noga planerat. Vi ska morgonjogga. Innan Krofrukosten. "Kro-morgenmad" heter det visst.

Det har vi bestämt efter ett par glas vin kvällen innan.
Övermodiga och inspirerade, så som man blir efter ett par glas vin och lite schysst månsken över ett stilla vatten.

Det visar sig dock att Per har sovit lite illa eftersom vår lilla fläkt blivit trött och skakat loss nån detalj framåt småtimmarna och därigenom övergått från hemtrevligt suuuuurrrr...sssuuuurrrr..... till formel 1 ljud, ni vet: vaaroooom...varooooooomm...
Jag har inte hört ett smack eftersom jag pluggat öronen fulla av från jobbet stulna proppar och har sovit sött och gott som ett barn.
Är ändå inte pigg som en lärka när mobilen larmar.

Men.
Nu är det så med mig, att har jag bestämt mig för något så har jag. No return. Envis som en röd gris. På gott och ont.

Stackars Per.

Så vi drar på oss löparstass, ute är det mulet, regn hänger i luften precis som smhi förespått. Passar fint. Någorlunda svalt.

I receptionen verkar de inte alls tycka vi beter oss märkligt när vi drar iväg före sju klädda i tajta kläder. Det visar sig senare att vi inte är unika. Vi möter fler gäster som tar sig ett morgonpass.

Minsann! Världen förändras sannerligen!

Det börjar regna när vi joggar genom tät bokskog längs Sorö Sö. Det är skönt. Benen är stela, men so what. Mjuk stig, bara ett kort stycke asfalt.

Det är en fin runda trots regn. Vi är tillbaka 1 timma och fem minuter senare och DÅ är alla mina kolhydratdepåer tömda, jag går definitivt på trög fettförbränning, benen som stockar, stela stockar. Trött. Ursinnigt utsvulten.
Och bottenlöst törstig.

Därav frukostfrosseriet. Per slår mig med en skål youghurt och en macka. Men han är ju nästan dubbelt så stor och MAN, så jag tycker nog jag jobbade på duktigt i matsalen.

Visa av skadan från igår fyller vi dessutom två termosar med kaffe och tar med. OBS! Detta sker öppet och med personalens goda minne, inte som i Österrike för två år sedan när vi smög med termospåfyllningen under bordet, spillde och kladdade och hade oss, fnittrigt och spännande.
I Österrike var vi tvingade att göra på detta sätt eftersom personalen enbart pratade tyska och jag vet ju inte vad termos heter på tyska. Per visst inte heller det. De får skylla sig själva!

Sålunda stärkta till kropp och själ drar vi något senare iväg mot nya mål. Fast först handlar vi matsäck på en Brugsen eftersom vi (jag) ju vet att jag(vi) ganska snart är lite sugna igen.

Molntäcket har spruckit upp. Värmen har återkommit. Hör och häpna.

Vi drar sydösterut! Till kusten! Till Korsör. Hamnar på ett lustigt museum på en fästning, ett mycket märkligt, dammigt och gäspande museum långt från turiststråken. Det är ett museum över färjetrafiken över Stora Bält, mellan Själland och Fyn. Den färjetrafik som inte längre finns, för nu står där en pampig bro istället.
Det är visst lite svårt att fylla ett museum med stoff från några års färjetrafik, så man har fyllt på med lite smått och gott från orten. Till exempel bildmaterial från när ett ganska välbesökt bageri lade ner. Tänk "privata festbilder" så kan ni föreställa er....
Dessutom finns en monter med gamla leksaker.

Förbryllande. Men gratis.

Efter denna utflykt i kulturens värld kör vi till brofästet, till stranden där vi dukar upp vad vi har. Äta bör man annars blir man sur och tråkig, som sagt. Bron är mäktig och ståtlig och ger en känsla av evighet så som bara broar kan. Åskmolnen hänger i horisonten.

Det är lite häftigt. En dramatisk kuliss till vår rutiga pic-nic-filt.

Som bilderna visar får jag sedan en kaxig ingivelse att promenera en bit ut i Stora Bält, men ångrar mig eftersom det flyter runt äckliga slamsor i vattnet, sjögräs eller nåt annat klägg. Kan vara farligt. Jag tvärnitar alltså och vänder på klacken.

Och sedan.....kan man fråga sig vad som händer.

Det kommer.






2010-07-28 17:21.


Kommentarer till blogginlägget


Det var bestämda steg bort från vattnet :-) För övrigt är det inte alls synd om Per som får åka på semester med dig (och din beslutsamhet) och ge sig ut på en skön morgonjogg. Möjligen tycker jag synd om honom vad gäller bristen på sömn :-)
2010-07-28



Tror att jag skall åka till det museet någon dag.
2010-07-29



A: Väl värt ett besök. Satsa några timmar!
Helena: Ok då. Inte så synd om. Han var lätt övertalad.
2010-07-29



Inte alls stackars Per. Jag var vääldigt "lättövertalad" med löpningen.
Trots sömnbristen. Men den fixade jag med Anna D:s reserv-pluggar.
Och beträffande frukosten "kämpade" jag länge, alltså åt jag länge. Ett sådant omfattande frukostborg lämnas inte otestat av en Skåning :-)
2010-07-29



Hi hi, Frukostbord ska de vara :-)
2010-07-29



Frukosten är helt klart en bra sak med att bo på hotell om de dukar upp en hel frukostborg
2010-07-30