Anna Karin D

...en massa fluor...

Klockan sex och trettio på morgonen står det en silvergrå Renault på Skrylles p-plats när jag svänger in med min lilla Toyota i det dammande gruset. Det är förvånande tycker jag. Jag hade nog föreställt mig att vara först.

Det är ju söndag.


Jag måste ha sovit lite i natt i allafall för jag minns en dröm. Jag hade en blå långklänning och var på middag med bal i en riddarborg någonstans. Klänningen var vacker, paljetter, fjädrar, tungt fall, figursydd.
Och fruktansvärt varm. Jag svettades enormt.

Jag vet att jag längtade bort, till en strand, till vatten. Jag vet att jag kände mig fel. Jag vet att jag liksom smälte i konturerna.

Jo, jag måste ha sovit. Inte många timmar, omöjligt att varva ner igår kväll efter en kväll på stan i en lägenhet med magasinerad dagsvärme, trettioplus minst. Trots kall dusch och inget täcke. Kudden klistrande mot kinden, i nacken. Trassligt svettigt underlakan.
Halvfem var jag vaken, helt vaken. Varm och vaken. J-a långklänning.
Drägligt på balkongen. En glödgad sol som steg i öster.

En idé tog form. En galen idé? En inspirerande idé. En sådan där idé man får på sommaren, i juli, i värmen, när ingenting är vanligt och ingenting går på rutin och allt är möjligt och tokigt och härligt annorlunda och sova kan man ju göra en annan gång.

En lätt frukost. Behövdes inte mer efter gårdagskvällens utsvävningar. Bilen till Skrylle alltså. Tillbehör i bagageluckan.

Lite störande faktiskt att ytterligare minst en människa kommit på samma idé.
Jag är inte lika unikt tokig som jag trodde.
Lätt morgonstela ben och lugnt tempo. Ok temperatur, lite över tjugo grader bara. Tjugofem kanske. Men ändå: redan tung luft, syrefattigt.
Efter en kilometer hör jag steg bakom mig och blir omsprungen av en något yngre man med vätskebälte och lätta steg. Mannen med Renaulten? I så fall är han inne på sitt andra varv. Eller tredje, han ser ut som en långpassare.
Jag är verkligen inte tokigast. Inte ensam om mitt infall.

Efter fyra kilometer kommer jag ikapp en äldre man med stavar, bra tempo på stavandet. En till tok?
Hm. Det måste vara hans silvergrå? Mannen med vätskan måste ha anlänt efter mig. Eller så sprang han till Skrylle. Mystiskt.

Jag hojtar gomorron och han svarar "du e dokti du!" "Det är du också", svarar jag generöst.
"Men de e en jävra massa fluor" svarar han och det betyder "Det var värst så mycket flugor här är".
Det uppstår alltså en slags gemenskap. Vi som är ute före sju. På en söndag. Utan hund.

Åter vid Skrylle står tre bilar på p-platsen. Jag springer lite i undanskymd backe utan linne på mig så magfettvalken skvalpar på ett ganska otrevligt sätt, likaså skvalpar det och klofsar i armhålorna, usch så äcklig jag är.
Det går riktigt bra trots det. Inte sådär enormt piggt, men ändå. Jag är nog en aningens "dokti" ändå.

Nu kommer finalen. Den är rätt bra. Den fullbordar verket: Jag svänger upp mot stenbrottssjön på hemvägen. Ställer bilen, traskar förbi hästhagen, längs lilla grusvägen, stigen ner till vattnet.
Mjukt, svalt vatten. Lugna simtag. Grönska, bergsbranter, sammetsvatten. Svalka. Som att dricka kallt och klart när man är törstig. Dit jag längtade i natt, i långklänning, i riddarborgen.

Så tillfredsställande, så avslappnande. Så sommar.


Men nu kanske jag ska sova lite? (Innan värmen driver ut mig..)


2010-07-11 10:18.


Kommentarer till blogginlägget


Säker på att du inte fortfarande drömde, där i Skrylle?
2010-07-11



Helt säker.
2010-07-11



Där *är* ju en jävra massa fluor :-) Ett, om än inte helt öde, dock stilla och ännu inte kokande varmt Skrylle låter som ett bra sätt att tillbringa morgonen. Gillar din final! Långklänningen kan du spara och plocka fram någon sval höstkväll - vore synd att låta den förfaras.
2010-07-11



Gjorde om finalen en gång till - och kom hem precis innan
Åskvädret bröt ut....
2010-07-11



Bra timing!
2010-07-11



var det lilla sjön du badade i?? Skrylledammen??
2010-07-11



Å nä.....den kan man nog inte bada i! Gamla vattenfyllda stenbrottet, Billebjär.
2010-07-12



Vi är alla konstiga på något vis
och när man tänker på hur många som måste ha legat och vridit sig på svettiga lakan så är det konstigt att inte fler var ute före klockan sju.

Mitt bästa sätt att reglera kroppstemperaturen är att springa så att svettning och vinddrag gör det behagligt.
2010-07-13



Det kommer att bli galnare och galnare tider ute i Skrylle, om man ska vara först där, eller få ett anständigt träningspass i inte alltför klibbig värme.
Tack för ännu en skoj blogg-skrift! Kul läsning!
2010-07-13



Underbart. Låter som något jag skulle kunna göra - ja, förutom löpningen då.
2010-07-15



:-) Härlig sommarläsning! Härligt infall!
Det var nog gubbens Renault, han med vätskebältet sprang nog dit.
2010-07-16