Rolf Öhlén

Ett särskilt kapitel

Efter Alice Bahs framträdande tyckte vi att vi hade gott om tid att byta om. Dock inte så gott om tid så vi skulle hinna hem emellan. Därför hade vi tagit med ombyte. Frågan var bara vart vi skulle drapera om. Hade jag tänkt på saken skulle vi ha bett att få hålla till hos min kusin.

Som det nu var fick Domkyrkans toalett duga. Nu visade det sig att det inte bara var vi som önskade ta denna inrättning i anspråk. Kön bakom oss växte medan vi stod i den.

När det blev vår tur var det bara att kasta sig in, kasta av sig de gamla och på med de nya kläderna och sedan gå ut så obesvärat som möjligt. Till slut var vi äntligen på väg.

När vi kom fram var tältet halvfullt, underhållningen hade börjat och vi sökte upp ett bord där det visade sig att vi blev ensamma. Underhållningen var medelmåttig, maten si sådär och stämningen rätt krystad.

När jag såg att borden och scenen var dekorerad med blåbärsris - ett av temana för den här festen var miljö - var måttet rågat. Uppenbarlligen fanns det några ljushuvuden som ansåg det vara miljövänligt att rycka upp mängder med blåbärsris.

Jag och mitt sällskap såg på varandara, var helt eniga och bröt upp innan vi ätit efterrätten. Itsället sökte vi oss ner till festen för de unga. Där stötte vi på vår pedagog och hennes skyddslingar.

De hade fått halvkall lasagne - en liten bit - och fått ordna sin underhållning själva. Det här fick vi höra senare. Vi upplevde högklassig underhållning, en gemenskap och en varm stämning som verkligen försatte oss på festhumör.

Efter festen avtågade ungdomarna för att förena sig med deltagarna från "vår" fest och så ha ett gemensamt program. Jag och mitt sällskap avtågade emellertid till vårt logi.

Efteråt fick vi höra att det hade blivit en flopp. Som söndagen. Men den tar vi sedan.
2010-07-05 22:24.


Kommentarer till blogginlägget


Håller med föregående talare, festkvällen med ungdomarna som bl a sjöng och spelade var kvällens höjdpunkt!!!
2010-07-06