Anna Karin D

En blogg om fisk och mantlar.

På midsommarafton är det viktigt med traditioner. Man äter matjessill och färskpotatis kokt i dill. Och man äter gräddfil därtill. Och jordgubbar efteråt. Ja, ni vet, gräslök och knäckebröd och snaps och grejer. Välkända smaker. Inga överraskningar.

Det är viktigt.

Man träffar samma människor på samma plats år efter år, man umgås enligt speciella ritualer, man har en massa "brukar" och "har alltid". Man börjar alltid med öl. Man äter alltid klockan 14. Man spelar alltid krocket innan jordgubbarna. Man sitter ute och fryser/svettas beroende på väder. Osv. Ja, ni vet.
Man vet hur dagen kommer att arta sig, inga överraskningar kommer att ske.
Det är fint.

Pelle blir fullast, Göran sitter tyst, Emma somnar i soffan och Kerstin blir aggressiv. Skämten är desamma, gliringarna desamma. Samtalsämnena desamma: Var har du köpt sillen? Var är färskpotatisen billigast? Och jordgubbarna, är de vattniga eller söta?
Och så VÄDRET.

Det är tryggt, traditioner är tryggt, bekant. Inga överraskningar.

Om man inte har midsommartraditioner måste man etablera sådana för att vara en normal svensk.

När vi flyttade till Skåne från Göteborg för massor av år sedan, och fick barn, insåg min dåvarande sambo och jag att vi måste börja bete oss som "folk". Vi körde alltså ut till en lövad stång i närheten med de två små liven vi hade då för att de skulle få uppleva glädjen i att dansa runt denna fruktbarhetssymbol. Det underbara med fiolmusik, dragspel och smågrodorna i grönska, mygg och flugsurr och spridda skurar skulle de förstå. Vi skulle lära dem att bli som normalt folk.

Tyvärr lyckades vi inte få de rara gossarna att bete sig som folk alls. Den äldste hade riddarmantel och plasthjälm. Vi fick med hot och mutor honom att lämna plastsvärdet i bilen. Han genomgick sin riddarperiod. Den yngste vägrade andra kläder än spindelmannendräkt - en blå och röd illasittande pyjamas med tillhörande mask, det snyggaste han visste vid 2,5 års ålder. Hans superhjälteperiod hade inletts.

Kanske inte helt midsomrigt. Kanske inte helt som folk. De andra barnen hade vita klänningar respektive sjömanskostym och de var välkammade med blåklintskransar i håret. (Tror jag bestämt. Ja, inte vet jag, det var ju så länge sedan! Det kanske var prästkragar de hade i håret. Det var hursomhelst inte riddarhjälmar.)

Väl ute vid stången vägrade de att dansa. De stod surt och tryckte under en buske som fastvuxna i myllan. Efter några halvhjärtade övertalningsförsök gav vi upp. Lättade.

(ÄR det roligt? Att springa runt en stång alltså. Hålla någons kallsvettiga hand. Stelt leeende. Hoppa groda och få ryggskott. Tycker NÅGON att det är roligt? På riktigt alltså? Eller gör man det bara för att det ska vara så? De vuxna gör det för barnens skull, och barnen gör det för att de tror att de vuxna vill...eller är jag kanske bara avundsjuk?)

Nästföljande två midsomrar for vi istället ut i skogen och fiskade. Det blev uppskattat - pojkarna fiskade hajar med brödbitar som agn.
De hade mantlar på sig. Riddarmantel, stålmannenmantel, batmandito. Mantel är den ultimata superhjälteaccessoaren.
Med en mantel på blir man oövervinnlig. Man får fisk: valar, hajar, svärdfiskar. Fast när det nappar blir man trots manteln så rädd så man håller på att tappa spöt i sjön.

Sedan for vi hem och åt köttbullar.

Det var en bra tradition, men den tog slut när jag och barnens pappa separerade. Efter det råder traditionsmässig anarki i vår familj. Både på midsommar, nyår och jul.

Det känns rätt bra, vår tradition är att inte ha några traditioner. Det känns fint att bryta mot lagen, ju större avsteg från vanligheten, desto bättre.
Nu föreslog i och för sig min äldste son, som hunnit bli dryga 18 år, att vi skulle damma av midsommarfisketraditionen. Dra ut i skogen, tre tonåringar och deras gamla mamma, med trassliga spön och degigt bröd.

Iklädda mantlar.

Fast jag vet inte....jag blir också rädd för fisken om det nappar...
2010-06-25 11:24.


Kommentarer till blogginlägget


Jag följer med, Anna D. Du vet vad jag tycker om midsommar. Men du får hjälpa mig att ta av fisken från kroken! Och rensa den och steka den över elden! (sedan är den inte farlig längre)
2010-06-25



Jag tror vi får ha med en fiskavkrokare/rensare.... sedan drar vi. Jag har en mantel till dig också, Eva.
2010-06-25



Man kan ju alltid fiska utan krok...
2010-06-25



Skönt att vara lite rebellisk! Jag ska in i garderober nu och leta mantlar. Blir kanske ett vanligt lakan istället. Duger de? Men Glad Midsommar får man väl önska? Glad Midsommar alla!
2010-06-25



Traditionsmässig anarki - vilket underbart uttryck! Jag kan slå ihjäl fisken (på kroken) och rensa eller filéa den, bara någon annan tar av den från kroken. Har en fobi om att den skall fastna i mig.

Dansar runt midsommarstången kan jag mycket väl tänka mig, om det är i ett trevligt sällskap. Annars får det vara. Snapsen skickar jag vidare. Dessutom begår jag den ultimata midsommarsynden - jag äter inte jordgubbarna.
Ha en riktigt härlig midsommar!
2010-06-25



Jag tar snapsen som Helena ratade. Då får jag två, en i vardera benet. Men akta dig för att låta Helena filéa fisken för vips står hon i disken och säljer den!
2010-06-25



Men Leif då - inte skulle väl jag? :-)
2010-06-26



Hej! Det blev varken mantel eller stång. Men det blev fisk. Fångade den i Helenas fiskdisk, rensad och fin och utan krokar. Tack, vi kunde inte ha tjuvfiskat en bättre lax! Den ultimata midsommarsynden är att hoppa över matjessillen tror jag...
Per - du var snygg utan lakan!
Och Marianne (nyvärvad funbeatare) - om/när du läser det här - tack för danskt input och gott snack!

2010-06-26



Finge jag välja själv vart det fiskevarianten. Är jag hemma jobbar jag, är jag i Skåne blir det små grodorna, dragkamp och allt det andra - förutom snapsen. I år blev det rosa champange och ett dignande smörgåsbord. Å andra sidan var det å tjänstens vägnar.
2010-06-26



Om Leif vill ha en snaps till, även om de är dagen efter, så står min också kvar.
2010-06-26



...och min. Om den ens funnits! Gott att vakna utan huvudvärk...
2010-06-26



Jag firade traditionsenlig midsommarafton, sill och snaps är jäkligt gott. Efter midnatt så cyklade vi 12 km för att komma hem i fullmånens sken. Och nuförtiden är jag som månen, aldrig bli så full att jag trillar omkull.

Glad Midsommar
2010-06-26



I år gick jag INTE ut i natten och plockade sju blommor och klev över min gärdsgård mellan varje för första gången på väldigt många år. Det var så mörkt, och lite kallt, när VM-studion var slut. Men jag tittade på ungar som dansade lite menlöst kring stången (ingen hade mantel) och åt sill (fast jag inte tycker om det) och tog en snaps. På 1,5 cl.
2010-06-26



Lena - hur kändes det att bryta gärdsgårdstraditionen? Förändrades drömmarna på nåt vis?
2010-06-26



Jag minns faktiskt inte vad jag drömde i natt!
2010-06-26



Jag gillar faktiskt midsommar med sång o en nubbe. Sen avslutar vi kvällen med bad i trätunna modell större. Det kan rekommenderas.. månsken, bad, prat och skratt.
2010-06-27



Trätunna! DET låter som en fin tradition! :-)
Klart man ska gilla midsommar om man vill. Allt hänger ju på sällskapet...då kan man äta vad som helst och dricka vad som helst, man njuter oavsett!
2010-06-27



..ovanstående blogg är skriven i avundsjuka på alla som har goda midsommarvänner och traditioner såklart....

:-)
2010-06-27



Självklart. Och vi som är lika avundsjuka förstår! :-)
2010-06-27



Vi sitter och garvar åt din text (med gråten i halsen)!
2010-06-27



fniss...ni e roliga ni:-)
2010-06-27



En trevlig och roande blogg.
2010-06-29