Rolf Öhlén

En svala gör ingen sommar

Ladusvalorna har kommit.
Barndomsminnen.
Grönskande ängar.
Upptäckarlusten.
Lata feriedagar.
Vida strövtåg bland berg, skogar och vattendrag.
Fiske.
Frihet.

Göromål som hopar sig.
Kontorsslav.
Hus att städa.
Tvätt att tvätta.
Tider att passa.
Plikter som binder en vid skrivbord, klocka och kollegor.
Fiskelängtan.
Fast.

Något i mig har vaknat.
Har hittat skärvor av mitt gamla liv.
Vackra skärvor.
Underbara.
Hoppfulla.
Jag sitter och ser på dem.
Hur de gnistrar i solljuset.
Tränger in i mina ögon.

Hoppet tänds.
Det går att få dem att passa in.
Jag ser en gryning komma.
Jag har hittat mig själv igen.
Det var inte så svårt.
Jag var där jag hela tiden visste att jag hade mig.
Men ibland längtar man efter något annat.
Få veta hur det skulle vara på den andra sidan.

Jag har varit där nu.
Sett mig omkring.
Insåg att det var inte ett liv för mig.
Det är här jag hör hemma.
I stillheten.
I skogen.
Vid stranden.
Bland bergen.

Uteliv är inget för mig.
Jag är en stillsam person.
Trivs bäst i små sällskap i lugna miljöer.
Det är där jag hör hemma.
Det stormande havet har lagt sig.
Ytan är lugn.
I djupet rör sig stora tankar stillsamt.
Jag ser ut över mitt liv och har funnit frid.
2010-06-02 11:39.


Kommentarer till blogginlägget


Vackert! Men du låter så gammal? ;)
2010-06-02



Det var verkligen fint skrivet.
2010-06-02



Mmmm i lugnet i naturen laddar man sina batterier. Helst barfota oxå... Härligt!!!
2010-06-02