Anna Karin D

Slutet på den otäcka Sagan om Varvet.

Vatten. Vatten. VATTEN, nån, för f-n! Jag är törstig. Jag vill ha vatten på insidan, inte på utsidan längre, jag är ju blöt som en fisk, det ser ni väl, så sluta spraya mej! Och jag vill inte doppa mej i tunnan heller. Så det så!!

Det drickbara vattnet finns utanför arenan. Dit är det typ tvåtusen mil. Det talar jag om för lilla välvilliga tjejen med sprayflaskan. (I en alldeles för irriterad ton.)

Men först av med helvetesskorna (nu belagda med pappermuggsgegga och inte sig lika). I dem är det 100 grader och allt vatten som finns i strumporna kokar såklart då, och mina fötter är kokta ägg utan skal. Eller kanske kokta köttstycken. De ser i högsta grad oaptitliga ut, svullna och märkligt färgade med rätt många saftiga blåsor.

Jag tar strumporna i ena handen och skorna i den andra och börjar min långsamma mödosamma barfotavandring på tartanen.


Känner mig besviken förstås, borde ha klarat 1.45, jag som Stefan H, men lite glad ändå att jag överlevt.

Tar av chipet och kardborrebandet som skavt en rand runt vristen. Kommer blod.Ajaj.
Tappar strumporna.
Får en medalj. Tappar skorna.
Vankar upp för trapporna. Får kexchoklad och tappar strumporna.
Får en banan. Tappar strumporna.

Stoppar strumpeländet i skorna. Kunde jag ju gjort direkt.

Gör förb.... ont att gå med kokta köttstyckefötter på grus och stenar.
Tar två muggar vatten och tappar bananen.

Tappar kexchokladen.
Det var ju rent förbaskat! Kan man inte få en väska någonstans? Eller en bärare.

Att äta upp grejerna är inte att tänka på. Magen är ur funktion. Skor och strumpor innehåller inte mycket till kolhydrater heller för den delen.
Funderar på att slänga allt (inklusive dojorna) i soptunnan men besinnar mig.

Nåväl....på något sätt tar jag mig ut och runt och bort och hittar såklart inte alls min bror som skulle stå på ett ställe där jag inte kunde missa honom, men jag hittar Joel, sonen (eller han hittar mig, han hittar ett gammalt vrak som i bättre tider är hans mor). Han ser pigg och levande ut. Det gläder mig oerhört. Han har dessutom sprungit bra. Persat rejält. Härligt. Mitt modershjärta bultar trött.

Inne i hockeytältet fräser det om köttstyckefötterna som raskt blir djupfrysta.

Träffar Vanja som inte är nöjd. Tio minuter sämre än förväntat.
Träffar Katarina som absolut inte är nöjd. Sämsta nånsin.
Träffar Karolin som tog slut och dog löpmässigt vid sjutton. Inte nöjd.
Får sms från Per som gjort all-time low. Promenerat på Avenyn. Skämts.
Träffar sedan gasell-Helena som gjort sitt näst sämsta Varv. Inte nöjd.

Jag börjar känna mig som en del i den stora gemenskapen "Vi Som Knäcktes av Värmen" (i denna gemenskap platsar inte Joel, sonen).

Och vi överlevde, alla.
Karolin såg i och för sig ett tag ut som mer död än levande och skrämde oss rejält, men har lyckligtvis återhämtat sig.

Vi hade en del trevliga iakttagelser beträffande lidande och blåsbildning att delge varandra i bussen hem.

Det har gått några dagar och tanken på ett Varv nästa år känns inte lika extremt absurd som i söndags.

Ska jag?
2010-05-28 10:58.


Kommentarer till blogginlägget


Underbar beskrivning!
2010-05-28



Såklart du ska.
2010-05-28



Precis gjort. Det KAN ju inte bli lika varmt nästa år (tänker jag när regnet öser ner och temperaturen ligger på dryga tio)
2010-05-28



Tack för fyra underbara episoder. Mycket glädje i dessa texter. Du gör det ännu roligare att springa.
Slutet gott, allting gott, eller vad skriver man efter detta Varv?
För visst ska du, för visst ska jag, stå där igen nästa år.
Såklart! Det ska mera till för att knäcka oss.
Det bästa med årets all-time-low resultat är att de blir lättare att slå, än tiden från 2009 :-) Allways look from bright side of.....
2010-05-28



Våga Vägra Varvet
2010-05-28



Hur konstigt det än verkar så vill jag springa Varvet nästa år. Och jag känner mig inte det minsta tvingad av omgivningen!
Men Leif - det är helt ok att inte anmäla sig om man känner så.
2010-05-28



Det är klart att du ska.. och så ska du blogga om det.. så att jag får läsa din blogg.. Du skriver så fantastiskt bra :-)
2010-05-28



Tack allihop, va snällt ni skriver! (Grrrrr, Leif.... ;) )
2010-05-28



Ja, fast det är bra att du ska springa varvet nästa år också. Då blir du lagom frustrerad över trängsel eller annat så vi återigen kan avnjuta en mustig blogg.
2010-05-28



Jag har beställt sol och 25 grader till nästa års varv. Och då ska jag enligt min tills nu hemliga plan springa på 1:45.

Jag svettas när jag blir varm och då blir jag lagom sval.
Det gäller att ha kört några pass under vintern med annat än funktionskläder på kroppen.
Funktionskläder förhindrar effektiv svett-träning . Jag har gjort en högst ovetenskaplig undersökning av ett fåtal av årets Göteborgsvarvslöpare och funnit bevis för min hypotes om effektiv svett-träning.

Snart ger jag mig ut på ett sista löppass på två timmar, det sista innan Sthlm-maran.

2010-05-28



Rolf: Min beställning ligger på max 20 grader. Gärna 15. Den har företräde, eftersom Den Som Bestämmer Över Vädret tycker att jag har lidit tillräckligt.

Och om din svettstudie...hmmm.....mnjaä... ;)
2010-05-28



Och självklart ska du springa varvet även nästa år.

Du bör lägga upp en träningsplan redan nu, fast du har väl tränare i din klubb som utarbetar personliga planer.
2010-05-28



Ok, du kan få ha ett personligt moln som skuggar dig men inte mig.
2010-05-28



Jag skulle vilja att alla 40 247 (eller hur många det exakt nu var) som startade i lördags fick möjlighet att läsa din blogg. Då skulle de genast tycka att årets lopp ändå hade en del extra glädjestunder.
2010-05-28



Men Isabellah skyllde inte sin dåliga(!?) tid på vädret. Hörde en intervju där hon sa hon tränat för lite, eller om det var dåligt. Vojne.
2010-05-28



Det verkar som om du mest gick omkring och tappade grejer efter mål - tur du inte blev av med din välförtjänta medalj...

Det var faktiskt mitt sämsta Varv :-) och näst sämsta halvmara... Den sämsta var premiären (Broloppet). På den tiden hade jag aldrig sprungit längre än 17 km och kom in på 1.57.
2010-05-28



Visst ÄR de där kardborrbanden hemska?!
Däremot ska du vara glad att du fick både kexchoklad och banan. Dessa har varit slut de gånger jag haft det tvivelaktiga nöjet att gå i mål på Varvet.

För övrigt håller jag med Leif. Vem vill läsa menlösa och fånflinande bloggar om lyckade lopp? Nej, mustiga, kverulerande, saftiga kåserier om livets jävlighet är vad jag vill ha!
2010-05-28



LM: Det är därför jag alltid ignorerar kardborrband och sätter fast chipet i skosnörena... (och för att jag fetnojar om att tappa chipeländet - tänk att komma i mål och inse att chipet inte följt med hela vägen :-) )
2010-05-28



Chipet i skosnöret fungerar utmärkt.
2010-05-29



Lena: Ju jävligare desto mer inspiration....! Helena: Sorry för missuppfattningen! Men det var i vart fall inte ett av dina BÄTTRE lopp...
Apropå chipet: Jag är dum och lydig och gör precis som på instruktionsbilden. Tror att jag blir straffad annars. Men jag ska tänka om, det ska jag!
Leif: Isabellah ja...och skylla på...Isabellah kanske har lite andra värmereferenser än vi nedkylda bleksiktiga skåningar?
2010-05-29



En mycket bra blogg. Självklart springer du nästa år igen. 18 grader och lätt duggregn blir väl bra? Jag hjälper dig med beställningen.
2010-05-29



tack snälla gun b! Om du inte lyckas beställa duggregn gör det inte så mycket.... :-)
2010-05-29