Rolf Öhlén

Svag karaktär

Vem är det jag försöker lura?

I måndags kväll kom jag iväg. Äntligen. Upp till torpet. Här skulle jobbas! Mat? Visst ja, stanna på en mack, införskaffa smörgåsar, paj, middag, dricka och några små påsar chips. Yam!

Klockan var runt 1 på morgonen när jag lade mig till ro. Halv sju på morgonen började jag vakna till men klev upp först vid 8 tiden. Efter frukosten drog jag över trädgårdslandet med rensjärnet och sådde morötter.
Det var uppvärmningen. Nu kom utmaningen. Gräsklippningen.

Gräsklipparen startade hur snällt som helst. Efter ca en timme hade jag kört slut på en tank och hamnat halvvägs ner på slänten mot bäcken tog soppan slut. Drog upp klipparen till ladugården, fyllde på bensin och tog en aktiv vilopaus medan det började skvittra. Jag beskar en buske.

Så startade jag klipparen, gjorde klart slänten ner till bäcken innan jag gick över till att klippa runt växthuset och den brantaste delen av slänten. Där stannade klipparen. Tre gånger. Den var överhettad fast det regnade. Gick in och åt lunch.

Efter lunchen var det bara att klippa på fast det regnade. Då sprongk så började motorn vibrera. Jo då, en av knivarna hade gått av och skapade obalans. Fick köra in till Husum, ta ut pengar, bilen vägrade starta så jag fick vänta innan jag provade igen, då startade den. Körde till järnhandeln för att konstatera att den var nedlagd.

Bara att köra hem oförrättat ärende. Inte verkade det som att jag skulle få se pedagogen som uggla heller! Ner till affärn för att köpa gottis. Lunchstängt. Blev tvungen att vänta. Regnet öste ner. Fick tag på en person jag sökt och sista hoppet om att få se "ugglan" rök.

In i affären. En stor påse ostkroksringar, en påse godis, 1,5 liter läsk, ett paket mariekex, en glass och så hem, ner i sängen med en av mina ingdomsböcker, åt läste och drack.

Telefonen ringde. Jo, det löste sig, jag få se "ugglan". Läste ut boken, började på en annan. Somnade. Sov en halvtimme. Slumrade en kvart till. Nu måste jag upp om jag skulle hinna med uggleskådningen. Packa, bädda, dona, in i bilen, iväg.

Ett kort stopp på expen, hämtade ett kuvert, gick upp och lade mig i kökssoffan, vilade en halvtimme, ner till församlingsgården och en underbar föreställning med "Glädjeton" på temat "Fablernas värld". Väl värt besväret. Hem. Trött. Sängen ropar på mig efter att ha brottas med ett mail till lokalblaskan.

Grabben fyller år på fredag och redaktören skrev tidigare i år och ville ha några korta rader och ett kort. Innan jag hittade ett. Och kunde bifoga det. Suck. Vaför har jag så lätt att ge efter för sötsuget och onyttigheterna? Varför låtsas jag vill bli fri från det? Jag är fjättrad vid dem. De är mina bojor. Det är bara jag som har nyckeln till att bli fri dem. Men det verkar som jag inte vill.

Kanske dags att ge upp funbeat och alla taffliga försök att låtsas förvandla denna soffpotatis till en glad motionär. Den verkliga viljestyrkan erkar lysa med sin frånvaro.

Nu faller ögonlocken snart ihop av sig själva. God natt alla funbeatare. Åtminstone denna natt kan jag ännu låstas att denna patetiska fetknopp ännu är en av er alla underbara träningsinriktade människor.
2010-05-25 21:36.


Kommentarer till blogginlägget


Kanske satsa på att vara tränad och lägga mindre vikt vid vikten? Det är ju trots allt viktigast med ett vältränat hjärta.
2010-05-25



Jag tror det ligger något i vad Krister säger. Jag håller i alla fall tummarna för din fortsatta kamp.
2010-05-26



Men poängen med min träning är att jag vill gå ner i vikt - det är vad jag påstår - men jag agerar inte utifrån det. Skulle jag inte behöva minska mitt bukomfång skulle inget i världen kunna få mig att träna regelbundet. Så - vad är det jag vill? Bli smalare men utan att äta tränings- och kostvanor vilket jag dock måste. Suck. På det igen.
2010-05-26



Det är du som bestämmer! Det är alltid lättast att välja att göra det man njuter av. Det som ger en belöning. För vissa är det träning - och då är man inte duktig, utan man väljer den enkla vägen.
2010-05-26



Ja, egentligen ska jag inte yttra mig i viktsammanhang. Har de senaste 40 åren haft samma vikt och älskar att träna. Men jag tror många fokuserar för mycket på vikten och borde tänka mer på att ha en hyfsad kondition. Du Rolf, kör ju halvvasan och det är det inte många som klarar.
2010-05-26



Jag tror inte alls att problemet är att du har speciellt dålig karaktär Rolf! Jag tror att problemet är att du hela tiden jobbar på ett sätt som du egentligen vet inte fungerar. Jag tror att du behöver finna nya sätt att angripa problemen.
2010-05-26



Ett exempel: Jag älskar att träna, trots det så totalmisslyckades jag med träningen inför halvvasan och fick ett helvete där. Man skulle kunna säga att jag har dålig karaktär som inte kom ut med rullskidorna så att jag hann träna upp musklerna. I stället säger jag till mig själv att jag nästa gång jag ska köra ett skidlopp som går i mål i Mora så ska jag planera in rullskidåkningen från och med en viss datum. Jag ska planera det i god tid, se till så att stavarna är vassa osv.
2010-05-26



(Jag gör många inlägg för att få till lite styckeindelning) Jag tror att du ska fundera på vad du behöver för att klara av din utmaning i stället för att snurra in på dessa negativa självnedvärderande tankesätt. Jag tror också att du ska prova att hitta nya vägar och nya arbetssätt. Varje gång en metod inte fungerar så uppvinn en ny och prova den. Vägen kan vara krokig och konstig men det är inte lönt att hela tiden springa in i samma vägg. det lär man sig inget om!

Lycka till Rolf :-)
2010-05-26



Lyssna på alla kloka kommentarer här, Rolf. Klura också ut motions- och träningsformer som du gillar och njuter av. Du tycker ju om skidåkning till exempel - du kan ju knappt bärga dig när det är fint skidföre. Sen tror jag stenhårt på att endorfinerna tar över om man uthärdar ett tag - vips är du beroende av kicken och den sköna känslan du får av att röra på dig.
2010-05-26



Bra kommentarer du har fått, lyssna och lär.
Jag tror också på mer och högre kvalitet på den träning du gör. När du tränar bra vill kroppen ha bra mat. Det är när jag slarvar med träning som jag äter dåligt.
Dina cykelpass kan med fördel utföras utomhus, bättre träning och väldigt mycket mindre tråkigt, frisk luft och frid i själen. Jämför med skidåkning. Längre och intensivare promenader. Går du ut för att gå så håll på en timme.
Köp en pulsklocka för att se att du håller pulsen och farten uppe. Det blir roligare då, du kommer att se framsteg.

Kämpa på nu, ge inte upp. Gör ett träningsschema, sätt delmål på viktnedgågnen och fira varje mål på något vis(förutom med mat). Ta med dej hemlagad mat och VATTEN, inte dricka, om du ska iväg.

Planera är A och O, fram med träningskläderna kvällen innan. Fundera på hur du ska träna innan passet, mentala målbilder. Gör veckoplanering för maten och förbered nyttiga mellanmål. Sockriga yoghurtar gör sej inte besvär, ta i stället fram blåbär/hallon/hjortron (eller vad du nu gillar)på kvällen och sen kan du lägga dom i en naturell yogge. Mycket nyttigare och massor med sparade kalorier.

Lycka till med omstarten!!!

Kramar Singing Lady
2010-05-26



Snälla Rolf, ge inte upp! Ta till dig kommentarena du fått ovan och fundera på vad som kan funka för dig... Kämpa på!!! Jag hejar på dig allt jag kan!!!!
2010-05-27



Jag vet att det är jag som bestämmer.
Jag struntar i vikten. Det är bukomfånget jag vill bli av med. F ö är det Kortvasan jag kör.

Problemet är att när något krånglar är standardlösningen snabbmat, snacks, godis och läsk tillsammans med en bok eller en film.

Jag vet vad som fungerar, jag vet att jag kan. Problemet verkar vara att jag innerst inne inte vill. Jag har försökt att lura mig själv att det är roligt med träning men jag lyckas inte.

Innerst inne avskyr jag all form av fysisk aktivitet. Sportfiske och bad ja men allt annat blä. Och ja, jag har provat det mesta. Cykling, gång, skidåkning - för mig är det transportmedel - att ta sig från punkt a till punkt b. Kan inte se fysisk aktivitet i sig som ett självändamål.

Jag har två pulsklockor, den ena är arnbandet sönder på, den andra hittar jag inte. Funbeat är det enda som håller mig uppe, att registerar träning. Det är det enda ändamål jag har för att rör på mig fast det står mig upp i halsen.

Varning för entusiastiska personer; antingen är de insnöade freak eller så försöker de övertyga sig själva mer än sin omgivning. Det senare är fallet med mig och mina träningsbloggar.

Jag kommer aldrig tycka det är roligt utan ett nödvändigt ont. Så varför låtsas att jag vill och att det är kul när det inte är det?

Ha en fin dag och träna på.


2010-05-27



Tja, kör då två motionspass i veckan enbart som en hälsogrej och försök må bra i övrigt. Varför plåga sig? Livet är för kort för att slösas bort på tråkigheter.
2010-05-27



Rolf: Du skriver en bra blogg om att välja det som snabbast belönar hjärnan.

Det är ditt liv och det är du som måste vilja förändra ditt tankemönster. Ett sätt kan vara att fortsätta med läsken och intala sig att det smakar skit. Detsamma gäller godiset. Ät godis men känn efter hur kemsikt obehagligt det smakar. Det är rent ut sagt äckligt.
Jag garanterar att du kommer att äta mindre godis och dricka mindre läsk efter ett tag.

Det är mycket kul att läsa dina bloggar och inlägg så funbeat är helt klart rätt plats för dig. Din vikt 101 kg tycker jag inte är speciellt hög men som du själv skriver så är det inte vikten utan fettet som stör dig.

Även vad det gäller motion så kan du köra KBT och säga till dig själv att det är skönt och underbart att få igång kroppen med typ snabba promenader.
En motionscykel framför tv:n är inte helt fel. Intala dig själv att det är jättehärligt att få cykla 30 minuter och samtidigt titta på ett program.
2010-05-30