Anna Karin D

En het historia, del ett

Sex präktiga blåsor på tårna, varav en rätt magnifik, ett skavsår runt höger vrist av chipkardborrebandet, ett fult och blodigt skavsår av sport-bh-bandet, en illröd brännande nacke, en dålig tid, en medalj, kexchoklad och banan.

Detta fick jag med mig från Hettans epicentrum; min födelsestad Göteborg i lördags.
Jo, en sak till fick jag med mig. Pappermuggsgegga på skorna. Jag har försökt få bort den med tandborste, den har stelnat till cement. Mina fina lätta löpskor som blev till överhettade tortyrredskap efter hand är prickiga. Min kärlek till dem har fått sig en törn.

Men nu ska vi ta det från början:

Skåne har varit kallt denna vår, detta år. Skåne var kallt, ordentligt kallt, så sent som förra helgen. Man hade vantar när man sprang. Värmen dök upp i torsdags, men det var en hanterbar värme, strax under tjugostrecket.

Man är alltså inte VAN. Inte van vid helveteshetta, högsommarhetta, den man vill ha när man ligger stilla i en hängmatta någonstans i grönskan utan tanke på att springa fort på gator och torg.

Lördagen startar hursomhelst lovande, klockan sju på morgonen är det molnigt och svalt i det Lund där normala människor laddar för Karneval. Där mindre normala istället kliver på en chartrad buss till Göteborg för att springa 21,1 kilometer.
Molnigheten består upp till Varbergstrakten. Under matpausen vid vägkrogen får man en liten skräckinjagande glimt om att det kommer att bli hårt. Mycket HÅRT.
Man dricker ihärdigt. (Och blir naturligtvis alldeles för kissnödig alldeles för ofta. Dumt. Vätskan borde istället lagras i någon depå i kroppen tills den behövdes. Tja. Det var liten reflexion bara.)
När vi väl framme i Västkustens pärla kliver ur bussen känns det ändå rätt svalt - men detta är bara relativt eftersom bussens aircondition kraschat och bastuvärme har härskat därinne.

Nummerlappar hämtas, plastpåse med reklam fås, nervositeten känns påtaglig, värmen ligger tung vid Frölundaborg, tung och tät över scenen där Mats Erixon blir intervjuad, dallrande över stånd med pastasallad och korv och värdesaksinlämning, över rader av bajamajor och vattenstationer, över irrande människor och där i skuggan under träden står Stefan Holm. Och ser lite orolig ut faktiskt.

Damerna klär om i en ishall, där är det inte varmt. Där är det svalt, för att inte säja iskallt. Fötterna fryser nästan fast i golvet och skinnet på armarna knottrar sig. Kan inte vara nyttigt med sådana kontraster?

Man huttrar på sig linne och nummerlapp. Nålar fast nummerlappen med kallsvettiga darriga händer. Går ut i smällvärmen. Tuggar lite banan och macka tillsammans med klubbmedsystrarna eftersom det är över två timmar till start. Dricker. Försöker tagga ner under träden mellan alla bajamajaturerna. Man är nervös. För att inte säja RÄDD. Värmerädd.

Korvos. Musik. Stefan Holm i vit tröja. Han ska springa på 1.45 säjer han nu från scenen.

Tjugofem minuter kvar till start, dags att gå in i fålla 4. Givetvis blir man extremt kissnödig trots att man just lämnat bajamajan för femtielfte gången. Det måste vara hypokondriskt?

Det är trångt och hett så in i .....och solen steker nacken som man såklart glömt att smörja in med solkräm. Man pratar lite med grupp4folket. Som givetvis varit förkylda. Tränat dåligt, haft ont i en häl.

Människohavet rör sig sakta framåt, musiken dundrar, asfalten är mjuk, man vill inte men vill ändå, för man vet att man älskar det här, egentligen.

Och fjorton nollnoll går startskottet för startgrupp fyra och.....

....kanske...


fortsättning följer!!!
2010-05-24 00:00.


Kommentarer till blogginlägget


Men Holm trodde nog att det var höjdhopp och höjde ribban över 2m, eller var det timmar. Sedan är det inte fel för Anna Ds blogg om hon får lida lite. För då glöder pennan. Jag väntar ivrigt på fortsättningen!
2010-05-23



Jag kollade faktiskt om vi hade solkräm hemma när jag packade. Det visade sig råda brist på detta, varpå jag glatt tänkte "Men det kan jag köpa i Gbg om det behövs". Gissa om jag gjorde det?

Måste erkänna att jag funderade under loppet på om du skulle kliva av efter att ha hört dina uttalanden om värmen. Å andra sidan räknade jag med att det skulle gå betydligt fortare för dig än för mig och att du därför skulle behöva vara ute kortare tid i tropikerna.
2010-05-23



Helena: Min gissning är "nej".
Leif: Kändes lite fint ändå att ha slagit mästaren Holm. Men mer om det längre fram...
2010-05-23



Läs och ser fram emot del 2. Fullt så många "suvenirer" fick inte jag, men de där blåsorna tycks vara obligatoriska. Först när jag såg löpare nedskrättade på vaderna förstod jag inte, hade ju inte regnat. Geggan var något okänt för oss i gr 2. Det var ju vi tills med 1 och 3 som geggade ned, ursäkta.
Undrar om vår bastuliknande bussfärd, skulle fungera som tecken för oss, en förvarning om vad som komma skulle? Hur som, det var nog aldrig någon som förstod det.
Ishall innebär, tak över huvudet, och svalt. Vi herrar får i vår jämställda värld hålla till på en grusplan, med fältmässiga tältförhållande o uteduschar.
Varför älskar vi detta Gbg Varv? Det måste vara någon konstig kombination av hatkärlek, eller..?
2010-05-24



Varför dricka en massa vatten innan loppet, man blir ju bara kissnödig och blodet blir utspätt med vatten. Inget bra med vatten i bensinen.
2010-05-24