Anna Karin D

Missad målsättning!

När jag någonstans i kallaste suraste glåmigaste självutplånande svarta januari funderade över detta års målsättningar hade jag som en punkt på den rätt torftiga listan:

"Jag ska INTE springa ett 800m-lopp."

Detta löfte har jag alltså redan brutit. Det gick rätt lätt att bryta det, och jag skäms inte.

Om någon för 30 år sedan hade föreslagit mig att ställa upp i ett åttahundrameterslopp hade jag tänkt att personen i fråga definitivt inte visste vem jag var eller möjligen hade tagit miste på mig och någon annan. Jag hade inte för en sekund tänkt tanken att jag verkligen skulle göra något så absurt. Tretusen var på gränsen till för kort.

Om någon för 3 år sedan hade föreslagit mig att ställa upp i ett 800meterslopp hade jag skrattat gott och rått. Man kan skämta om allt! Haha, galna skämt är lite kul!

När någon för 2 år sedan gav mig en vink om att man kunde tävla på distansen 800m, som veteran, tänkte jag "Ok, andra kan. De riktiga löparna med muskler och tights kan. INTE jag. Jag klarar knappt att tävla alls. Knappt i skogen. Definitivt inte på en bana. Där alla ser mig. Där alla skrattar åt mig, clownen. Fejklöparen. Med spindelbenen."

När någon förra året berättade för mig att jag faktiskt skulle kunna ställa upp i ett 800-meterslopp, på riktigt alltså, fick jag en liten ångestklump i magen...

...tänkte jag att kanske jag måste? För klubbens skull, av lojalitet?
..tänkte jag att jag inte vill, jag blir darrig, svettig och skakig vid blotta tanken..
..tänkte jag att NEJ, nej, nej, det är JAG som bestämmer, jag vill inte, basta!

Därav min målsättning: Våga vägra åttahundra.

När nu DM på 800 dök upp, hade jag bestämt mig för att springa redan innan jag blev tillfrågad.

Och detta enbart för att jag gillade idén, för att jag tyckte det kändes som en j-a kul grej att testa.

Jag vet knappt varför.
Vad har nu hänt?
Har jag blivit konstig? Har jag glömt vad jag kan och inte kan? Har jag glömt vem jag är? Min image?
Har jag blivit vuxen? Har jag blivit urgammal och dement?
Eller tror jag plötsligen möjligen på att jag inte är sämst i hela världen?
Tror jag plötsligen möjligen på att om jag nu ändå är sämst så spelar det ingen roll?
Kan det vara så?

Åttahundra meter är nu sprungna av mig, jag har vid dryga femtio gjort min debut som medeldistansande banlöpare, det känns lite coolt faktiskt måste jag erkänna.

Åttahundra är kort, pyttekort. Det finns inte tid att rätta till misstag under loppet. Intressant.

Innan loppet sprang jag det i tankarna, gång på gång. Runt runt. Jag snubblade, startade fel, fick mjölksyra, kom sist, kom först etc etc.

Natten efter sprang jag om det igen, gång på gång - och då vågade jag öka där jag i verkligheten fegade, jag pressade lite mer i första kurvan, jag tog någon sekund på slutet.

Det ska jag göra nästa gång. Absolut! Jag ser fram emot det!


Men först ska jag springa mycket, mycket längre (hoppas jag).
2010-05-21 11:20.


Kommentarer till blogginlägget


Häftigt! kul! Grattis!

Shit va modigt gjort :-)
2010-05-21



Jag har full förståelse för alla dessa tankar. :-)
2010-05-21



Ganska coolt att ta silver första gången... :-)
2010-05-21



Om det hade varit fler än tre med hade ju coolheten varit lite mer cool iofs. Men nu ska jag inte snacka så!
2010-05-21



Näe, nu ska du DEFINITIVT inte snacka så. För vilka tre var med. Jo de tre snabbaste i hela Skåneland. Och, nota bene, den oövervinnerlige kom sist.
2010-05-21



Det ÄR coolt att ta silver, när man slår en viss Eva L, som alltid varit först innan. Och du var i ledningen flest meter, och slog alla (nästan) som var med. Och Majvi blev trea från slutet faktiskt. :-)
Mkt trevlig betraktelse du gör i skriften ovan, jag smålog hela tiden. En lång process att attackera ett kort lopp. :-)
2010-05-21



I Norge har man mycket bättre statistik på veteraner än i Sverige. Och har dessutom betydligt fler kontrollmätta lopp. 2009 i K50 så var det 10st under 46minuter på milen. I K50 på Lidingöloppet var 8st under 50min. Anna D är alltså mer elit än vad hon någonsin vill erkänna.
2010-05-21



På varvet i fjol sprang 794st D50 löpare. Placering 25 hade tiden 1:46:18. Nu har jag nog bevisat min tes :-)
2010-05-21



Haha, Leif, du kan din statistik! Fast .....att jämföra Lundaloppet 10 km med Lidingöloppet 10km haltar väldeliga...!
Per: ja, tre minuters fysisk ansträngning kräver tre dagars intensivt mentalt arbete....
2010-05-21



Jaa vad kul! Heja dig! Jag visste att du hade det inom dig!
2010-05-21



Fast för mig brukar det inte skilja mer än ca två minuter mellan en flack mil och Lidingöloppsmilen, vilket innebär att du kommer att vara flera minuter under 50 minuter även där.
2010-05-21



Men Eva.....du är en RIKTIG löpare, en sån som har MUSKLER!
Så du kommer upp för backarna...
2010-05-21



Upp är jag bra, det är sant. Där är jag stark, där kommer mina muskler till sin rätt. Men jag är värdelös utförs! Räddharig! Så aldrig i livet att jag tror att det skiljer mer än max två minuter för dig heller. Ju duktigare man är, desto mindre roll spelar underlag och kupering.
2010-05-21



Oavsett vad det var som fick dig att ändra dig, tyckte jag att det var jätteskoj att du sprang! Det där med image tycker jag mest verkar tröttsamt; det måste väl vara mycket skojigare att testa på det som man tycker verkar roligt, häftigt, lite skrämmande men ändå lockande, etc, än att hålla sig till sina vanliga gamla hjulspår bara för att det ska så vara?

Lyckospark till dig med!
2010-05-21



Men kära nån - gamla människan springa banlopp! Man häpnar :-)
2010-05-21



Medeldistans är framtiden.
2010-05-22



Lena: ja, eller hur? Jag borde ju stå i köket och baka vaniljhjärtan och spela boule i Stadsparken.
A: Ja, eller hur?
2010-05-22



Min mormor är 87 år och har inte börjat med boule än. Hon tycker det är mycket roligare med utflykter och sociala sammankomster - mer action :-)
2010-05-22



Vaniljhjärtan?! Det lät svårt. Då tror jag att jag föredrar 800 meter.
2010-05-22



Helena: boule ÄR utflykter och sociala sammankomster! här hemma i byn är de ett fyrtiotal personer mellan ca 55 och 88 som spelar varje vecka, fikar, har mästerskap, åker till andra byar och spelar mot deras klubbar, åker till Åland och festar osv osv.
2010-05-22



Fast just nu känns både boule och vaniljhjärtan alldeles för fysiskt krävande.
Bridge?
2010-05-23



Slösurfande, ackompanjerat av tedrickande.
2010-05-23



Men slösurfande är kanske inte en sysselsättning passande en gammal människa (som jag?)
2010-05-23



Du kan få virka bordsdukar om du tycker det är mer passande för en dam i din aktningsvärda ålder :-)
2010-05-23



Fast min far är 79 år fyllda och slösurfar då och då och har även lagt upp sin profil på Facebook, så jag tror att det är okey även för gamla människor. T o m för de som är gamla på riktigt! :-)
2010-05-23