Rolf Öhlén

Gud måste vara kvinna

-Ringer du verkstaden i dag då? Undrar frun.
-Ja, ja, ja svarar jag och tänker ”efter jag varit ute och fiskat”.
Mot Mosjö bergtjärn. För ca två år sedan hade jag ett fantastiskt fiske där och jag vill prova igen. Det är molningt, kvavt och fuktigt i luften.

Strax efter kl 9 kommer jag iväg. När jag svänger in i Uberg passerar jag en blå traktor som lastar björkstammar. När jag passerar det sista boningshuset och kommer in på skogsbilvägen kilar en ekorre tvärs över alldeles framför bilen. Vattenpölar ligger här och var i hjulspåren. En tjäder höna lyfter från den högra vägkanten och försvinner in i skogen.

Det här verkar bli en poetisk morgon. Jag njuter av livet, av våren, ser fram emot kommande fröjder, tuffar på uppåt och kommer till ett lerhål. Fast. Kommer varken framåt eller bakåt. Jaha. Smsar frun om att jag sitter fast. Börjar gå neråt för att se om jag kan få någon som hjälper mig.

Mobilen ringer. Frun är upprörd. Skulle inte jag lämna bilen till verkstaden idag? Istället ger jag mig ut och fiskar? Hon kan i alla fall inte komma och hämta mig. När hon lagt på kommer jag och tänka på att det kan hon visst. Hämta grabben vid två, ta med hans fiskeutrustning, komma upp, dra loss bilen, ta den till Bertil och vi tar den andra.

En bit längre ner grunnar jag på att ringa vaktmästaren men nej. Vill inte besvära honom med sådana här saker. När jag är nästan nere inser jag vad jag skulle gjort. Jag skulle ha ringt verkstan, bett de komma och hämta bilen så hade jag kunnat fiska i lugn oh ro och sedan gå hem.

Traktorn hörs. Den har förflyttat sig. Är vi ett av husen. Jag går dit. Traktorföraren – jaktledaren i grannlaget – talar i telefon. Jag berättar vad som hänt och frågar om han kan hjälpa mig loss. Jo då, det ska gå bra. Vi hoppar in i hans fyrhjulsdrivna bil som har hög markfrigång. Väl uppe plockar jag fram bogserlinan. Vi gör två försök. Bägge gångerna brister linan. Han åker tillbaks och hämtar traktorn.

Med traktor och kätting går det. Jag ställer bilen en bit nedanför vid en korsning och så går jag sista biten. När jag passerar stället där jag suttit fast är det en djup, vattenfylld grop där höger hjul grävt sig ner. Så småningom skymtar jag en vattenspegel mellan trädens stammar. Äntligen framme vid min längtans mål. Jag tar till vänster och följer stigen. På ett ställe där den går alldeles intill vattnet skjuter en bred vattenplog ut från stranden och ut mot djupare vatten.

Till slut når jag en av bryggorna. Jag sätter mig på en bänk och tänker fiska av stranden innan jag går ut på bryggan. Första kastet hamnar i marken till höger om mig. Andra kastet lika så. Linan har snott sig runt spötoppen. Fast jag trasslar ut det går det i alla fall inte som jag vill. Det börjar regna. Hällregna. Då ser jag felet. Linan har lagt sig ett varv runt övre staget.

Jag flyr in till vindskyddet på andra sidan viken och trasslar ut linan så den löper fritt. Regnet tilltar. Till slut går jag ut ändå, prövar ett par kast. Helt dött. Trycker i vindskyddet igen. Regnet avtar. Går ut, provar ett par kast. Jag får upp ett kastflöte. Jag avbryter fisket. Vid vikens ände hittar jag ett till kastflöte. Jag går tillbaks till bilen. Regnet upphör. När jag kommer in till Stationssamhället är det strålande vackert. Jag borde ha varit hemma och städat istället. Gud måste vara kvinna.
2010-05-17 18:01.


Kommentarer till blogginlägget


AMEN
2010-05-18



"Jag borde ha varit hemma och städat istället."

Kloka ord. (t+)
2010-05-18



Sägs det inte att synden straffar sig själv?
2010-05-22