Rolf Öhlén

Stilla aftonpromenad om våren

Skällande hund.

Avlägsen tutande bil.

Rosaskimrande asfalt. Beläggningen återspeglar kvällshimlen i väster blandat med gatljusens gula sken.

Varför är de tända? Det är ännu ljust fast klockan är över 21:00. Halvvägs till kyrkan slocknar de. Tydligen ska de vara släckta när det är som mörkast. Nu har de tänkt igen.

Sträckande morkulla.

Svänger mot järnvägen strax efter församlingshemmet.

Nakna lövträd och mörka granar avtecknar sig mot natthimlen. De spretande grenarna syns tydligt.

På andra sidan korsningen svänger jag in på vägen upp till Orratjärn. På min vänstra sida följer skogen vägen. Det prasslar och tassar.

Brusande bäck. Smältvattnet har fått den att svälla.

Där vägen svänger bort från järnvägen vänder jag.

På väg ner mot församlingshemmet ser jag på åkern till vänster om mig en stor, vit klump med smal hals. En svan.

Kommer fram på landsvägen. Fasadbelysningen får kyrkan att skimra. I nordväst hänger en ensam stjärna.

Bergens pucklar är svarta mot himlen som långsamt övergår från brandgult till blått.

Hunden har tystnat.

Skuggorna djupnat.

Natten vaggar dagen till ro på den rymdfarkost vi kallar jorden.
2010-05-07 22:55.


Kommentarer till blogginlägget


Vackert!!!!
Våren är berusningens tid, det prasslar, kvittrar och piper i alla buskar och snår... vatten porlar, kluckar och brusar... barnasinnet rinner till och man måste bara plaska i en pöl, få smältvattnet att rinna snabbare eller åt nåt annat håll genom att göra små rännilor... ;)
2010-05-08