Morgonjogg, var planen. Nåja, morgon kan man väl diskutera. Yrvaken var jag åtminstone, det får duga som definition även om jag tenderar att vara morgontrött fram till lunch ungefär. Men jogg? Inte med bästa vilja i världen kan jag påstå att 6:33/km är jogg. Snittpulsen 161 (87% av max) talar emot också, så inte ens att det "kändes lätt" kan jag skylla på.
Tittar jag på hur tempot växlade från kilometer till kilometer så syns det tydligt att jag sprang efter två viljor. Varannan kilometer gick i 6:20-tempo och varannan i 6:40, så fort jag fick syn på hur fort det gick slog jag av på tempot men sen tappade jag uppmärksamheten på löpningen och benen smygökade. Fast skam den som ger sig

Jag kom ut, det var en vinst i sig. Det var sol och vacker och rundan jag sprang har jag inte sett sen i somras. Det var skönt väder, blå himmel och en fjäril fladdrade omkring i vårvärmen. Jag var för varmt klädd, jag klädde mig för ett betydligt lägre tempo, så jag svettades ymnigt. Men det var skönt, alltid något. Det kommer fler chanser att göra rätt, det här var bara början.