Ja, inte enbart men de flesta lär husera där. Det är väldigt intressant att läsa om hur de tränar och äter (se länken längst ner), även om jag aldrig lär orka upp i 12 mil i veckan i genomsnitt hur mycket ugali jag än proppar i mig.
Receptet är annars enkelt, 6dl finmalet majsmjöl till 10dl vatten och två starka armar. Koka och rör om hårt och bestämt hela tiden för att undvika klumpar. Fortsätt röra om och koka tills det fått samma konsistens som tjockt poatismos. Fortsättdärefter att koka ugalin i 4 - 5 minuter till under kraftig omrörning.
Däremot är det inspirerande läsning att läsa om deras träning, liv och leverna, och även om jag kanske inte reder ut att springa lika långt och mycket som de kanske det går att lära sig ett och annat av hur de gör? I artikeln kan man läsa att de började dagen i ottan med en löprunda på mellan 10 och 15km med inslag av fartlek om jag tolkar saken rätt. Hur som helst ingick någon form av kvalité i morgonlöpningen. På eftermiddagen sprang de 6-8km i vad jag tolkar som joggtempo. Hela artikeln länkas längst ner i inlägget, så läs gärna själva och rätta mig om jag har fel.
Hur som helst verkar det som att inte speciellt mycket av elitens löpning är just kvalité, bara 33%? Det blir ju ganska mycket löpning som med andra ord bör klassas som mängd? Skräpmil, om man får tro vissa? Jag vet inte vad jag ska tro riktigt, bara att det verkar som att den mäskliga kroppen har en enorm outnyttjad kapacitet att anpassa sig. Det skänker hopp om att kanske även min lite rultiga och motsträviga lekamen kanske en dag anpassar sig? Hoppas kan man ju alltid. Det går alltid att drömma om att orka dubbla löppass också, fast där nånstans går också gränsen för vad jag tror är möjligt för min del
Nu minns jag inte vem jag fick länken av men tack du anonyma välgörare, för det är verkligen spirerande läsning:
http://majimbokenya.com/home/2009/06/30/eating-pract...
