Eva Hellstrand

När det inte går som jag tänkt försöker jag tänka att jag är flexibel

Om solen skiner när du vaknar, visst känns det rätt skönt, En helt vanlig tisdag däremot känns det väldigt, väldigt fel och sent. Neej! Himla snooze! Hur ser morgonen ut, snabbt beslut att ta bilen, nästa buss går för sent. Medan min reptilhjärna försöker räkna ut om jag hinner med någon youghurt alls idag planerar min högra hjärnhalva vidare vad jag kan göra för bra nu när jag måste ta bil.

Lite nöjd med en timmes extrasömn kommer den fram till att det är ett bra tillfälle att ta in lite försenade födelsedagspresenter som anlänt på posten till dottern samt dammsugaren till samma dotters nedgrusade lilla lya.

Ett stort envist Neej! följer dock med under dagen. Jag tycker att praktikanten jag hade med mig verkar alert, läraktig och noggrand Jag är inte säker på att hon delade den uppfattningen om mig, men vi hade rätt kul, och det tycker jag är viktigt!

Av olika anledningar kom jag sent från jobbet. Jag är ju bortskämd med rätt lite trafik och varje gång jag har bråttom och kör på något annat ställe, stort nog att ha lite trafikljus (nej, vi har ju inte det vi i vår lilla by) får jag hjärnblödningsvarning bultande tinningar, kan man vänja sig?! Kom därmed sent till dottern, som missade sitt gympass, ett försök att blidka med en chokladkaka föll platt. Dessutom började temp-lampan blinka rött, inte ett dugg förvånad idag. Fyllde en 1½ l cocacolaflaska med vatten och hällde raskt på.

Jag hann, nästan, till mitt zumbapass, vet inte vem som var törstigast idag, bilen eller jag.
2010-04-14 08:56.


Kommentarer till blogginlägget