Rolf Öhlén

Skidbrottning

Ute gnistrar snön belyst av solens strålknippen. Ändå är det minusgrader. Hur kan jag hålla mig inne? Jag måste ut och testa om skaren håller.

Terrängskidorna på. Efter en viss brottningskamp där jag får lägga mig på sidan lyckas jag kränga vajerbindningen runt stöveln.

De gamla stavarna med breda trugor klagar under mina försök att resa sig men upp kommer jag.

Så återstår brottningskampen med spännena som jag efter viss möda lyckas gå segrande ur.

Jag åker vid sidan av carporten. Skaren bär. Enda problemet är att på ena staven är trugan trasig så staven sjunker ner.

Jag susar ner för slänten med solen i ansiktet och snett upp mot landsvägen. Där vänder jag och åker ner igen hej vad det går. Inte. Ett tu tre ligger jag där med snö innanför kläderna och undrar hur det kunde gå så.

Under det hårda, tunna skalet är snön porös. När jag försöker resa mig sjunker snön undan. Med snön isande mot huden ligger jag och begrundar livets orättvisor.

När jag snurrat runt ett antal varv i mina taffliga försök att resa mig får jag till slut nog, spänner av mig skidorna och lyckas resa mig. Sedan försöker jag få på bindningen igen. Försöker. Försöker. Det går inte.

Jag får in stövlarna under remmen som går över det ställ som ska hålla stövlarna på plats sidledes och så kan jag hasa över skaren. Till slut lyckas jag masa mig upp till ett skoterspår. Där är snön är så i hoppackad att jag kan lägga mig ner och få på bindningen. Så var det spännena.

Jag skidar tillbaks till carporten, åker bakom den, ner bakom prästgården där jag vänder.

Ett av mina dummaste träningspass. Kändes som jag ägnade mest tid åt att kämpa med att få på mig skidorna än att åka. Det lilla jag åkte blev mest utför eller sakta hasande. Får nog bli ett pass på motionscykeln i kväll i alla fall. Suck!

Men en tanke fick jag. Har man fallit kan det vara svårt att resa sig om man till varje pris har på sig det man bär på. Ibland måste man lägga av sig det som tagit en dit där man är för att överhuvudtaget kunna resa sig.

När man tagit sig upp så får man se om man tror att det man haft kan bära en vidare eller om det är dags att lägga det bakom sig för att det bara skulle hindra.

Ibland måste man tänka om för att kunna fortsätta framåt.
2010-03-15 17:44.


Kommentarer till blogginlägget


Du har så rätt, Rolf.
2010-03-15



Håller med!
2010-03-15



Bristande skare är helvetet på jorden. Skare som håller är himmelriket!
2010-03-15