Rolf Öhlén

Skidtur i semlan

Solen strålar från en klarblå himmel. Minus 10 grader celsius. En vänlig granne har dragit ett skoterspår rätt ner till Arnes spår.

Klockan är nästan 12 när jag kommer ner. Inte en käft. Jag som trodde det skulle vara knökat idag. Riksskidan startade kl 11:00. Jag trodde det skulle krylla av folk i spåret en sådan här vacker vårvinterdag.

Så slår det mig. Reprisen från invigningen av OS i Vancouver för de som inte orkade sitta uppe på småtimmarna. De som gjorde det sussar väl på söta örat ännu. Jag såg varken det ena eller det andra. Avskyr invigningar.

En av anledningarna till att jag gillar ungdomshockey. Inget tjafs med nationalsång, släckt arena, glitter och bjäfs. In med lirarna, funktionärerna, släpp pucken och matchen är igång. Inga onödiga krusiduller.

Solen gnistrar i snön. Det känns som om jag åker på vispgrädde. Hela naturen är en jättesemla med bergen som lock. Nej, det är en dålig liknelse. Tårta? Javisst, en enorm gräddtårta.

De avklädda lövträden är tårtljusen, granar och tallar uppfällda pappersparasoller. De röda husen är gelehjärtan. De vita, gula och bruna är nonstoppraliner. Bergen blå vindruvor. Allt överdraget med ett ljusblått marsipantäcke dekorerad med en apelsinskiva.

Så långt i mina tankar blir jag upphunnen av en åkare. Jag kliver ur spåret för att släppa förbi honom. Han säger att jag inte behöver göra det för han åker lika långsamt som jag påstår han. Det visar sig att han hade fel. Snart är han långt framför mig.

Jag knatar uppför backen mot gamla baptistkapellet. Fyra åkare ger sig just iväg långt där framme.

Tre tårtälvor står och servar åkarna. En av dem tar emot min anmälningsavgift. En gräddängel ligger bakom en hög, ropar och kastar gräddklickar. Jag fortsätter.

Underlaget knarrar när jag pressar ner skidorna. När jag sätter i stavarna gnekar det. Ljuset blir skarpt, nästan obehagligt. Blir det så här i Mora på Kortvasan måste jag skaffa mig solglasögon.

Det är inte många åkare jag ser. Tycker nästan synd om de som håller i det. Men fler och fler ansluter. Andra varvet har jag sett en hel del andra skidåkare – fler än jag sammanlagt brukar se under säsongens övriga träningspass. Det allt ifrån barn till övre medelåldern som är representerade.

Den här gången stannar jag och fikar. Slår mig i slang med några gubbar som står vid kontrollen och pratar. En f d konfirmand gör sig redo att ge sig ut på ännu ett varv. På mitt tredje varv är det riktigt mycket folk i farten, men nu kliver jag av.

En skön skidtur i ett härligt väder mitt i en gräddbakelse. Var så god att ta för er.
2010-02-13 20:09.


Kommentarer till blogginlägget


Mmmm, nu blev jag riktigt sugen på semlor och gräddtårta och grädde med ...
2010-02-14