Rolf Öhlén

Farväl till pjäxan

Vad är motsatsen till jungfruresa?

Avskedsfärd?

I varje fall bestämmer jag mig för att ta en sista tur med min trasiga pjäxa. Nu har den gjort sitt.Den var med mig på mitt första Vasalopp. Lapparna sitter fortfarande kvar på skidorna.

Längs uppfarten är det sladdrigt. Skidan och pjäxan drar åt olika håll.

Gårdagens spår fungerar någorlunda. Skoterspåret fungerar också – fast i svängen längst ner i backen blir det besvärligt men det går.

I Arnes spår går det ypperligt. Det enda är att frånskjutet är lite jobbigt. Foten åker fram medan sulan sitter fast så pjäxan vill liksom vika sig.

Vid f d Johan Söderbergs kåk kommer två med skidor på axlarna. Så trevligt. Fler än jag som tänker åka. Inte nog med det. Där spåret viker ner mot Harpsjön möter jag en till skidåkare. Då är vi fyra. Undrar om de två som bar skidorna åker mot kyrkan eller åt Harpsjön? Det är ett enkelspår och de flesta åker motsols.

Hinner inte mer än tänka tanken så sneglar jag över axeln så ser jag dem komma. Jag gör mig beredd att kliva ur spåret – men vad nu? Just här löper spåret parallellt med sig självt en liten bit. Jag har precis hunnit förbi stället där det särar på sig. Just när jag ska kliva av upptäcker jag att de slår in på det andra spåret.

Jaha. Det var kul. Alltså kommer jag möta dem en bit längre fram. Jag fortsätter. Ner mot Harpsjön. Försöker föreställa mig var jag möter dem. Här och där är det lite svackor, nerför och uppför. Risken finns att jag möter dem helt oförberett antingen när jag är på väg utför eller tvärtom. Hjärtat bultar lite extra.

Jag kommer upp ur svackan. Gamla Baptistkapellet ligger en bra bit bort vid landsvägen. Här borde jag kunna se dem – men inte en själ. Helt försvunna. Har de vänt om så de är bakom mig? Jag vänder mig om men ser dem inte. Konstigt. Skidfantomer?

Tillbaks till utgångspunkten. Ska jag idas åka ett varv till? Skymningen har sänkt sig. Jag var så glad att jag var ledig idag. För en gångs skull hade jag möjlighet att åka i dagsljus. Först följde frun och jag grabben till tandläkaren – kl 13:00 hade han tid. Sedan hade jag några ärenden på expen när jag ändå var i Bredbyn.

När jag väl kommer hem och lyckas ta mig ut har solen precis sjunkit bakom bergkammarna i söder. Nu gör inte det så mycket eftersom himlen har klätt sig i en dräkt med olika grå nyanser.

Snön mörknar i takt med att ljuset avtar. Det är snart dags för Kortvasan och någon längre tur borde jag hinna med. Sagt och gjort. Jag tar mig ett till varv.

Ljus tänds i och runt husen längs landsvägen i norr. I söder har jag det mörka skogsbrynet med de snöklädda träden som en mörknande mur ruvande på hemligheter. Vårt urgamla hem som blir oss mer och mer främmande i takt med tekniken och den konstlade värld som vi byggt upp vilande på bräckliga lerfötter.

När jag svänger upp mot Baptistkapellet för andra gången har också gatljusen tänds och ger snön ett gulaktigt utseende. Vet inte varför jag kommer att tänka på rotmos?




2010-02-09 14:27.


Kommentarer till blogginlägget


Klappskida?
2010-02-09



Blir det nya skidor också?
2010-02-09



Klapp-klapp spel har jag hört talas om.
Klapp-klapp åkning kanske är en ny grej. Nej förresten, det har nog Jultomten patent på.
Förmodligen går det inte att köpa den typen av pjäxor längre, annars var de skidorna perfekta att åka ospårat med. Vallningsfria är de också så om det är besvärligt före eller jag inte vill ta mig tid att valla är det bara att spänna på sig skidorna och fara iväg.
2010-02-09