Anna Karin D

Snöblogg!

Gårdagen dog sakta i skenet av en stor och full måne över snötäckta åkrar och fält mellan Malmö och Lund, silvergata i de där vita åkerhaven, skuggor av månljuset. Lite mystiskt. Oskånskt nästan; hade ett praktfullt norrsken böljat över himlen hade det liksom passat in.

Men någon måtta får det ju vara.

När vi något senare samma kväll kom ut från den kryddstarka restaurangen i centrala Lund knarrade luften av aggressiv köld. Snön hård och torr. Termometern visade minus sexton. Minus sexton i Skåne kan nog jämföras med minus trettio för en luttrad norrlänning?

Väl hemma föddes alltså tanken på att söndagens tänkta lilla löppass innan söndagens tänkta lilla styrketräning skulle ske inomhus, på löpband.

Minus nästan tjugo är ändå....lite väl magstarkt. Näsbitande. Luftrörsplågande.

I morse grydde dock en mulen dag och när termometern gick att läsa av visade den moderata minus åtta. Vilket fick mig att ompröva mitt beslut, löpband är så förbannat trist.
Bilen skulle alltså borstas av och skrapas både på ut- och insidan, sedan skulle jag köra den upp till Gerdahallen. Därifrån skulle jag löpa en fin vinterrunda i bra anpassade kläder, ca 30 - 40 minuter eller så. Sedan in på gymet för ett spänstigt litet styrkepass.
Tänkte jag belåtet och packade kläder och gjorde frukost.

Under denna frukost började snö falla. Mer och mer. Ännu mer och mer. Löjligt mycket mer.

Omprövning igen? Löpband? Ingen träning alls?
Ånä, utelöpning före innestyrka skulle det bli! Jag kan vara envis intill dumhet.

Ok. Bilen fick jag ur snöhögen efter hårt jobb. Den snöades över igen förbluffande snabbt. Att köra till gymet var...hmm...vad ska jag säja...lite oberäkneligt. Svårt att se vilket som var väg liksom. Och inte park, trottoar eller bortsprungen hund.

Men jag kom fram!
Och så fulmössa på och BUFF (hör och häpna! Jag TROR alltså att det är en buff, det är liksom ett rör av bomull med Tasmanian Devilmönster. Det kanske inte ÄR en buff. Skit samma. En bra grej iaf. Hakskydd). Vantar. Tjocktights.
Lätta löpsteg i vitkaoset. Kändes bra, lite festligt, annorlunda, upplivande, lilla jag kämpande mot elementen i ett yrande snöinferno, inte en kotte ute förutom denna stolliga individ. Tjoho!

Men sedan mötte jag en hund. Som jag sedan såg satt fast i en husse.

Sprang åt nordost, kändes obegripligt lätt. Mot St Hans sopbergsbackar. Mötte några fler hundar med tillhörande hussar/mattar.
Vände och sprang tillbaka.

DÅ märkte jag att jag hade haft medvind. För nu hade jag motvind.
Och det snöade hysteriskt mycket, helt sjukt idiotmycket, och dessutom rakt emot mig.
Fick stanna och skala av ett lager våtsnö från ansiktet. Ögonbryn, ögonfransar upptjockade av blöta lager. Buffen stelnad ispansar. Obrukbar.
Istappar i skägget.
Nä, det var fel. Jag har inget skägg, ännu.

Istappar i mössan!

Sprang vidare och kände mig litegrann som Amundsen. Kämpande mot Naturens Krafter där på Sydpolen.
Fast han hade inget varmt gym att gå in i sedan när han tröttnade på Naturens Krafter. Och ingen liten Toyota att åka hem i efteråt för att dricka en kopp kaffe.

Hursomhelt, det var kul, upplivande, annorlunda, festligt!
Årets hittills annorlundaste löppass.

Och på gymet spelades alldeles för hög och dålig musik, men det är en helt annan historia.
2010-01-31 12:24.


Kommentarer till blogginlägget


Underbart. Vilken upplivande skildring. Känner igen mig i en hel del.
2010-01-31



Men du sprang såpass snabbt (dvs ditt normala tempo) att det inte kan ha varit så besvärliga förhållanden i alla fall, utan det var nog mest upplivande. Och så litet extra för bloggen! :-)
2010-01-31



Ja! Precis så! Jag kände att det gick fort, för att det var kul!
2010-01-31



Ha! En buff! :-) Visst är det skönt att inte behöva fundera på om man faktiskt har en haka kvar eller om det är ett isblock som bestämt sig för att bo i ens ansikte?

Själv tyckte jag inte det snöade så mycket när jag promenerade hemifrån imorse. Ju närmare Skrylle jag så småningom kom, desto värre blev det dock... och mina glasögon har tydligen utsetts till bästa stället i stan att hänga på av Snöflingerådet :-)
Starkt jobbat idag!
2010-01-31



Nejdå Helena, snöflingerådet hade utsett mina ögonfransar. (men angrep dina glasögon när jag försvann in i gymet..)
2010-01-31



:-)
2010-01-31



Istappar i mössan. De där känner jag igen. Välkommen till vår "klubb". Som har chans att växa, för den Skånska vargavintern fortsätter. (varför kallas de för vargavinter?, hmm)
2010-01-31



Det kallas för vargavinter därför att vi den här vintern har skjutit av våra vargar i norr! :-(
2010-01-31



Hmm, den där förklaringen köper jag inte. Men de var ett bra försök.
2010-01-31



Det kallas för vargavinter därför att en vargskinnspäls är det absolut varmaste man kan ha på sig?
2010-01-31



Jag tror att Vargavinter kallas så för att det är en mycket kall och bister vinter då normalt skygga rovdjur söker sig dit där det finns tamdjur som inte kan fly så långt för de är inhägnade eller instängda och där det därmed också finns människor. En stor rovdjurstam och minskad tillgång på vilt kommer att öka konfrontationen mellan vilddjur och människor.
2010-01-31



Aha, där har vi två som vet, och jag som lärt mig något ikväll. :-)
2010-01-31



...annars sköt "vi" ju en hel hop vargar på rymmen här i Skåne nyss.... (Vargavinter).
OBS! Det var ingen varg i band jag mötte, jag är säker på att det var en hund...
2010-02-01



Och nu snöar det i Göteborg, snart har vi lika mycket snö som Lund.



Bor man i Lund så rimmar det bra med hund.
2010-02-02



Nu snöar det ÄNNU mer i Lund!
2010-02-02



Jag ska lägga ut ett par bilder som visar hur det ser ut i Mölndal i kväll
2010-02-02